Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

”Missbruksvården behöver mod och nytänkande”

Nyligen överlämnade Socialstyrelsen sin åtgärdsplan mot narkotikarelaterade dödsfall till regeringen. Planen är otillräcklig och kommer inte ge önskat resultat. Vad som behövs är mod, krafttag och nytänkande som utmanar rådande konventioner inom området.

Publicerad: 10 maj 2017, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

MissbruksvårdNarkotika

Det finns flera indikationer på att antalet individer med problematisk droganvändning har ökat kraftigt under det senaste decenniet. Det är inte bara skattningar av antalet individer och beslagsstatistik som pekar på det, utan även polisens statistik över antalet ringa narkotikabrott. Tyvärr leder denna ökning inte bara till högre dödstal utan även ökat lidande i övrigt. Det visar på ett behov av inte bara direkta dödsfallspreventiva åtgärder utan även på behovet av bredare social- och narkotikapolitiska åtgärder. Även om tiden varit knapp för Socialstyrelsen att ta fram åtgärdsplanen hade det varit önskvärt med fler indirekta åtgärdsförslag än de få som finns med nu.

Flera av de insatser som föreslås är dock bra, även om till och med Socialstyrelsen är osäker på vilken minskning av antal dödsfall den mer direkta åtgärden Naloxonprogram kan få. Tyvärr är en del förslag direkt kontraproduktiva och ett par visar på bristande insikt i problemområdet.

En av de mest framgångsrika dödsfallspreventiva åtgärderna är fungerande vård och behandling mot problematisk droganvändning. Ändå saknas det i åtgärdsplanen i stort sett förslag inom det området, förutom utbyggnad av LARO (LäkemedelsAssisterad Rehabilitering vid Opioidberoende). Självfallet ska vi bygga ut tillgången på LARO-behandling. Men varför saknas det åtgärdsförslag för tillgänglighet, effektivitet och kvalitet inom andra behandlingsområden?

Dessutom brister idag uppföljningen av hur väl Socialstyrelsens nationella riktlinjer för beroendevården fungerar. Idag är det ingen som vet hur många som genomgått rekommenderade behandlingar och som efter x antal år har ett fungerande liv.

Ett par förslag utgår från att polisen ska göra mer av sitt arbete mot den problematiska användningen. Det består främst av ingripande mot bruket, det som kallas ringa narkotikabrott. Inte bara är det en av de främsta drivkrafterna bakom efterfrågan på nya psykoaktiva substanser, som åtgärdsplanen säger sig vilja minska, det leder även till att brukare drar sig för att ringa efter ambulans i överdossituationer. Ett förslag om att avkriminalisera narkotikaanvändning hade varit på sin plats i stället för dessa kontraproduktiva förslag kring polisens arbete.

I flera fall föreslås att brukarorganisationer ska göra insatser. Vilka brukarorganisationer? I dagarna har Svenska brukarföreningen gått i konkurs efter oegentligheter och det finns få fungerande lokalavdelningar kvar. Och RFHL, ”Rättigheter, Frigörelse, Hälsa och Likabehandling”, har gått ut med att de inte välkomnar individer som skulle kunna vara målgruppen för förslagen.

Även om de lokalavdelningar som hoppat av RFHL-förbundet den senaste tiden kanske resonerar annorlunda så finns det inom narkotikaområdet inte mycket till den brukarrörelse som Socialstyrelsen verkar tro att den finns. Förslag om hur den situationen kan ändras saknas.

Om inte Socialstyrelsen kan komplettera sin åtgärdsplan är det önskvärt att regeringens inblandade departement agerar för att komplettera förslagen i linje med det mod och nytänkande som behövs. Ett förslag om avkriminalisering av narkotikaanvändning är en bra början.

Magnus Callmyr, socialpolitisk debattör och författare till boken Nätdroger & RC-droger

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

MissbruksvårdNarkotika

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News