Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Missbruksutredningen kör ner i gamla hjulspår

Missbruksutredningen vill flytta tvångsvården till landstingen. Det avhjälper inte dagens brister, däremot ökar rättsosäkerheten, skriver Alec Carlberg, ordförande i klientrörelsens paraplyorganisation Rainbow.

Publicerad: 17 juni 2011, 09:15

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Missbrukarvården är nästan lika trendkänslig som modebranschen. De långsiktiga trenderna kommer och går och inom dem de mer kortsiktiga modeväxlingarna. Med det aktuella betänkandet från Missbruksutredningen ska missbrukarvården återbördas till sjukvården och dess psykiatriska diagnostiserande, så som det var för fem decennier sedan.

Under 70- och 80-talen kom missbruk med åtföljande social utslagning alltmer att kopplas till brister i välfärdssystemen. Det manifesterades tydligast med socialtjänstlagen och missbrukets tvångsvård (LVM).

Därefter vidtog en alltmer moraliserande och ideologiskt styrd narkotikapolitik. Rätten till medicinsk behandling för heroinberoende begränsades, hälsoinsatsen rena sprutor bekämpades och drogberoende kriminaliserades. Tanken tycktes vara att ju svårare man gjorde livet för en narkotikaberoende person, desto mer lockande skulle det bli att söka hjälp. Resultatet blev i stället att många med missbruk vände samhällets vårdapparat ryggen.
Med 2000-talet kom en försiktig tillnyktring. Läkemedelsbehandling fick allt större acceptans och riksdagen godkände sprutbytesprogrammen. Samtidigt återkom en nygammal medikaliseringstrend. Det är där vi står i dag och det präglar Missbruksutredningens förslag.

Utredningens förslag är principiellt och etiskt mest försåtligt när det gäller vårdtvånget, även om det i antal berör en förhållandevis liten grupp. Den statligt bedrivna tvångsvården för missbrukare (LVM) föreslås bli överförd till landstingens psykiatriska tvångsvård (LPT). Det möjliggör bland annat årslång tvångsmedicinering, vilket innebär ett kraftigt utökat socialt tvång mot alkohol- och narkotikaberoende människor.

Förslaget går emot både FN och WHO som, utifrån ett mänskligt rättighetsperspektiv, kraftigt har markerat mot sådant oetiskt tvång. FN:s organ för droger och brott, UNODC, har också slagit fast att det är både ineffektivt och oetiskt att kriminalisera människors drogberoende.

Missbruksutredningens huvudförslag innebär sammantaget ett mer inskränkt medicinskt synsätt, på bekostnad av ett bredare socialt och medicinskt rehabiliteringsperspektiv. Ett sådant kräver mer av klienters och patienters aktiva inflytande och engagemang.

Möjligen kan vi hoppas på en mer effektiv och human – och därmed också mer efterfrågad – missbruksrehabilitering om det i dag så populära begreppet brukarmedverkan inte bara blir ett tomt ord, utan ett uttryck för patientens/klientens genuint aktiva medverkan och därmed en reell maktförskjutning till den hjälpsökandes fördel.

Visst finns brister i dagens LVM-vård, men de avhjälps inte genom byte av huvudman med en ökad rättsosäkerhet som följd! Klient- och brukarrörelsen är beredd att delta i en dialog om hur ett etiskt acceptabelt, kortvarigt och livräddande akuttvång skulle kunna utformas. En akut insats som i bästa fall också kan bli inledningen till en långvarig förbättring av den enskildes livssituation.

Alec Carlberg Ordförande Rainbow, klientrörelsens paraplyorganisation

Alec Carlberg, Ordförande Rainbow

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News