Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Landstingen måste skärpa sig som arbetsgivare

Landstingen har uppenbara svårigheter att anställa och behålla kvalificerad arbetskraft. Det är dags att landstingen rannsakar sig själva om de ska lösa hyrläkarproblemet. Som anställd blir man förvånad över att de ofta inte ser att kvalificerade arbeten kräver ett något annat tänk, än stämpelklocka och ackord, skriver styrelsen för Distriktsläkarföreningen i Stockholm.

Publicerad: 8 oktober 2015, 10:52

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Genom att erbjuda attraktiva villkor i form av rimlig arbetstid och arbetsbörda, fortbildningsmöjligheter och kanske något högre lön, löser man hyrläkarproblemet.


Ämnen i artikeln:

Läkare

”Hyrläkarna äter upp sjukvårdens organisation och ekonomi inifrån”, uttalar sig Kalle Sandström (S), landstingsstyrelsens ordförande i Blekinge, i förra numret av Dagens Samhälle. Ja, om landstinget ser personalen som några som kostar pengar och förstör verksamheten, är det kanske inte så konstigt att många väljer andra arbetsgivare än just landstinget, tänker vi.

I stället för att diskutera ”problemet inhyrd personal” borde landstingen fundera över varför situationen ser ut som den gör – det är ju knappast ett tillfälligt problem, utan behovet av inhyrd personal har funnits länge. Utan den inhyrda personalen fungerar inte vården alls – ett ännu större problem.

Gunilla Andersson, landstingsdirektör i Värmland, uttalar sig i samma artikel. ”När vi talar med bemanningsanställda säger de att det inte enbart handlar om lön, utan om möjligheten att styra över sin arbetstid på ett annat sätt”. Samtidigt pågår just nu diskussioner i landstingen om nödvändigheten att schemalägga läkare på obekväm arbetstid. Hur kommer det att fungera? Kan det vara så att fler då kommer att bli hyrläkare och jobba när det själva vill?

Elisabeth Strömkvist (S), landstingsstyrelsens ordförande i Västernorrland, gör ändå artikelns mest otroliga uttalanden. Hon vill rekrytera fler genom att sänka lönen och menar att hyrbolagen och läkarna satt den svenska modellen ur spel och ställer alla villkor och ”självsvåldigt sätter priset”, och att staten måste in och sätta ett pristak – tvärt emot alla fackliga principer om lönesättning och förhandling.

Ett makalöst uttalande från en socialdemokrat. Vad Elisabeth Strömkvist vill ha, är ju en marknad där landstingen sätter alla villkoren – det är hon som vill sätta den svenska modellen ur spel.

Men bortsett från detta - vad skulle hända om läkarlönerna verkligen fick ett maxtak? Skulle läkarna snällt komma tillbaks till i första hand psykiatrin och primärvården i krisdrabbade Västernorrland? Vi betvivlar det. I stället misstänker vi att fler skulle söka sig till Norge, eller andra ställen där villkoren är bättre.

Personalkrisen i vården skulle tvärtom förvärras med ett sådant förslag – de vårdcentraler som i dag hankar sig fram med några fast anställda och hyrpersonal, skulle bli olidliga att arbeta på, och även de få fasta skulle sluta. Det skulle också vara omöjligt att rekrytera unga ST-läkare till sådana arbetsplatser. Ajöss, primärvård! Ajöss sjukvård i glesbygd! Ajöss psykatri!

I stället för att diskutera hyrbranschen som ett problem, måste man, liksom landstingsdirektören i Värmland, fundera över sin roll som arbetsgivare – varför är det så svårt att rekrytera? Är landstingen bra arbetsgivare? De har uppenbara svårigheter att anställa och behålla kvalificerad arbetskraft.

Som anställd blir man förvånad över att de ofta inte ser att kvalificerade arbeten kräver ett något annat tänk än bara stämpelklocka och ackord. Det är dags för landstingen att rannsaka sig själva. Genom att erbjuda attraktiva villkor i form av rimlig arbetstid och arbetsbörda, fortbildningsmöjligheter och kanske något högre lön, löser man hyrläkarproblemet.

Och det finns inga genvägar. Vi är dock pessimistiska – vi ser inga tecken på att landstingen kommer att förstå detta. I stället gissar vi att allt större andel av personalen framöver kommer vara just inhyrd. Läkare och sjuksköterskor kommer att arbeta som ”konsulter” på sjukhus och vårdcentraler, men vara privatanställda, och i sina bolag kan de få det som landstinget vägrar erbjuda i form av bättre arbetsvillkor.

Magnus Sterner, ordförande Distriktsläkarföreningen i Stockholm

Christian Rauer, styrelseledamot, Distriktsläkarföreningen i Stockholm

Marie-Louise Butler, styrelseledamot, Distriktsläkarföreningen i Stockholm

Zalkina Milenkovski, styrelseledamot, Distriktsläkarföreningen i Stockholm

Ylva Sandström, styrelseledamot, Distriktsläkarföreningen i Stockholm

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Läkare

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev