Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Landsting kan inte åsidosätta lagen

I Sverige är receptbelagda läkemedel nationellt reglerade och finansieras av staten. Beslut om subvention fattas av statliga myndigheten TLV och högkostnadsskyddet syftar att alla ska ha råd med läkemedel. Om vi ska ersätta detta system med något annat ska det föregås av en demokratisk process och beslutas av riksdagen, inte genom att enskilda landsting åsidosätter gällande lag.

Publicerad: 12 februari 2016, 14:51

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Om man vill förändra en nationell lagstiftning krävs en gedigen och demokratisk utrednings- och beslutsprocess för att stifta de nya lagar som behövs.


Ämnen i artikeln:

LäkemedelLäkemedelsförmåner

SLUTREPLIK I repliken Läkemedlen behöver en ordentlig genomlysning på min artikel om att det måste bli ordning och reda på läkemedelsområdet skriver Mikael Hoffmann, chef för Nepi, att han är överens med mig om att det behövs en utredning om pris- och subventionssystemet. Det är glädjande, och en sådan utredning har ju också aviserats av regeringen.

Men i övrigt argumenterar Hoffmann som om Cimzia-domen skulle öppna för landstingen att ignorera lagar stiftade i riksdagen. Så är det inte. Högsta förvaltningsdomstolen har överhuvudtaget inte prövat frågan om landsting genom hemliga avtal kan skaffa sig ekonomisk återbäring på receptläkemedel.

I Sverige har vi under lång tid gjort skillnad på läkemedel som används inom slutenvården på sjukhus, som landstingen själva finansierar och upphandlar via LOU, och receptläkemedel som är statligt reglerade och finansierade via ett särskilt statsbidrag. Det finns många skäl för detta.

Ett nationellt system är bland annat viktigt sett till det övergripande målet om en god vård på lika villkor för hela befolkningen, och viktigt för att kunna göra nationella politiska prioriteringar. Att läkemedel för alla under 18 år sedan årsskiftet via en lagändring är kostnadsfria är ett sådant tydligt exempel på en sådan nationell prioritering.

Det nationella systemet är framför allt viktigt för att patienter i hela landet ska kunna få tillgång till alla de läkemedel som TLV bedömt som kostnadseffektiva och tagits in i läkemedelsförmånen. Läkaren ska i dialog med patienten kunna välja det läkemedel som passar bäst.

Det här kallar Hoffmann för att ”slå in öppna dörrar” och att det är något som alla är överens om. Men om det vore så hade vi inte haft den här situationen, där landsting anser sig själva kunna välja om de vill vara solidariska till det nationellt beslutade systemet eller inte.

Den nuvarande läkemedelsförmånen har från sin inledande relativa enkelhet med åren förvandlats till ett ytterst komplicerat system. Det finns uppenbara behov av förenkling och modernisering, och därför är det bra att regeringen tillsätter en utredning om hur läkemedelsområdet ska regleras i framtiden.

Det är nämligen så det går till i Sverige. Om man vill förändra en nationell lagstiftning krävs  en gedigen och demokratisk utrednings- och beslutsprocess för att stifta de nya lagar som behövs. Det gäller även läkemedelsområdet.

Anders Blanck, vd branschorganisationen LIF - de forskande läkemedelsföretagen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News