Läkarna är fångar i ineffektivt system

REPLIK Karin Båtelson, ordförande för Sjukhusläkarna, tar upp många frågor utifrån ett fackligt perspektiv i sin debattartikel ”Lyssna på proffsen inom sjukvården”. Budskapet är att kritik mot sjukhusläkares resultat är obefogade. Med mer tillit till läkare, bättre löneutveckling och mer resurser så blir nog sjukvården bra. Längs vägen kritiserar hon också statistik i vår bok Den Sjuka Vården 2.0. Båtelsons skyler dock över den enorma förbättringspotential som svensk sjukvård har jämfört med världens bästa sjukvårdsorganisationer.

Enligt en undersökning på Sahlgrenska sjukhus ägnas till exempel bara 28 procent av läkartiden direkt åt patienterna. I några av världens ledande sjukvårdsorganisationer, som till exempel Kaiser Permanente, har läkare nästan tre gånger så mycket direkt patienttid. Det är en vass ledning, effektiva rutiner, bättre jourscheman, och stora investeringar i IT-system som har gjort att tidstjuvarna slipats bort. Väntetider finns knappt.

Vid Kaiser Permanente skulle emellertid aldrig accepteras flera saker som Sjukhusläkarna försvarar, till exempel en del närmast groteska lokala tillämpningar av läkarnas jouravtal som låter läkare som arbetar kvällar, nätter och helger få mellan två och upp till fyra gånger så mycket i kompensationsledighet. Självklart leder det till att för få läkare är närvarande dagtid och att patienter inte får kontinuitet. Eftersom vår bok tar upp olika problem med jouravtalen utsätts den också för en del vilseledande kritik från fackligt håll.

Båtelson hävdar till exempel att sjukhusläkares patientbesök per dag är fel mätt. Så är inte alls fallet, utan vi har använt oss av offentlig svensk och även internationell OECD-statistik. Den visar att svenska läkare sammanlagt tar emot minst antal patienter i hela världen; 3,8 per arbetsdag. Internationellt ligger snittet oftast 2-3 gånger högre.

Det totala antalet offentliganställda läkare uppgår till 26 063 (16 251 specialistutbildade + 9 812 ej specialistutbildade landstings/region-anställda år 2012 enligt SKL) omräknat till helårsarbetande. Från denna siffra har vi sedan dragit de offentliganställda primärvårdsläkarna enligt en enkät som redovisas i Läkarförbundets rapport ”Primärvårdens bemanning” från 2013. I den beräknas 3 062 offentligt anställda helårsarbetande specialistläkare i primärvården.

Därutöver finns enligt enkäten 1 382 ej specialistutbildade läkare som arbetar i primärvården. Dessa är dock inte heltider utan personer som ofta arbetar deltid på en vårdcentral. Det kan möjligen röra sig om 700 - 1 000 heltidstjänster som då kan finnas på vårdcentraler i stället för sjukhus. Denna justering skulle öka antalet patientbesök per sjukhusläkare från 1,9 per dag till knappt 2. Eftersom det har så liten betydelse för våra slutsatser, och omräkningen till heltid är osäker valde vi att bortse från detta i vår bok. Det är denna detalj som Båtelsson försöker att blåsa upp i sin polemik.

Några läkare kanske känner sig kanske anklagade av vår bok för att vara lata, i stället för att se att de är ett ineffektivt systems fångar. Det är beklagligt att Karin Båtelson ägnar sig åt en oseriös statistikdiskussion i stället för att intressera sig för den förbättringspotential som många sjukhusläkare vittnar om.

Stefan Fölster, chef för Reforminstitutet

Monica Renstig, medförfattare till boken Den Sjuka Vården 2.0