Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

”Lagen skyddar oseriösa vårdgivare”

Landstingens kontrollmöjligheter ser helt olika ut beroende på vilken drifts- och avtalsform som en vårdgivare har. Vi anser att en harmonisering av lagstiftningen skulle vara till nytta för både patienter, skattebetalare och seriösa vårdgivare. Det är också ett sätt att komma åt lycksökare i välfärdssektorn, skriver fem tjänstemän inom landsting och regioner.

Publicerad: 24 augusti 2016, 08:29

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

För att vi ska kunna ge seriösa vårdgivare en rättvis konkurrens, patienterna en god och säker vård och minimera läckaget av skattebetalarnas pengar, skulle lagstiftningen behöva harmoniseras.


Ämnen i artikeln:

EkonomiRegionernas ekonomi

Under 2014 uppgick hälso- och sjukvårdens andel av BNP till 11,2 procent enligt Statistiska centralbyrån. Det motsvarar 438 miljarder kronor där staten, landsting och kommuner stod för 83 procent av de totala kostnaderna medan hushållen genom patientavgifter och andra avgifter stod för 16 procent. Det är många vårdgivare som bidrar till att den stora och komplexa hälso- och sjukvården fungerar väl, såväl offentliga som privata och ideella. Den absoluta majoriteten av vårdgivarna delar våra mål att skattemedel ska användas effektivt och att vården ska vara god, säker och jämställd.

Som i alla stora system där det omsätts pengar finns det dock undantag. Det finns exempel på oseriösa vårdgivare som utnyttjat det förtroende som välfärdssystemet bygger på och därmed har dömts för bedrägeri. Dessutom finns det riskindivider bland hälso- och sjukvårdspersonalen som äventyrar patientsäkerheten. Båda dessa exempel riskerar även att sänka allmänhetens förtroende för hälso- och sjukvården. Dessa brister kan också leda till att konkurrensen sätts ur spel, så att seriösa vårdgivare inte får rättvisa villkor och i värsta fall inte kan fortsätta att driva sin verksamhet.

Vi med kontroll- och uppföljningsansvar inom landstingen måste kunna utreda och utesluta de som fuskar med faktureringen eller kvaliteten, vilket ofta går hand i hand. Vi behöver också kunna identifiera vilka vårdgivare som kan få fortsatt förtroende men behöver hjälp för att göra rätt. Nu i april publicerade SKL en vägledning som heter ”Modell för fördjupad uppföljning – kontroll av utförare inom hälso- och sjukvården”. Några av oss var med som experter och bidrog vid framtagandet av modellen. Det stod under arbetets gång klart för oss att vi många gånger saknar tillräckliga verktyg för denna typ av kontroll.

Samtidigt riskerar ett ofullständigt eller ineffektivt kontroll- och uppföljningssystem att vårdgivarna får en för stor administrativ börda, vilket kan leda till att patientarbetet blir lidande.

Journalmaterial är den mest tillförlitliga källan för att kontrollera att rätt ersättning betalats ut, till rätt vård och till rätt patient med rätt kvalitet. Journaler granskas dock först när den aktuella frågeställningen i en uppföljning inte kan besvaras på annat sätt och enbart stickprov granskas. De som granskar journalmaterialet har tystnadsplikt avseende det som står i journalen och inga patientuppgifter sprids vidare.

I dagsläget finns tre olika sätt att ta del av journalanteckningar beroende på drifts- och avtalsform:

För offentliga vårdgivare gäller sekretess, som i vissa fall medger att vårdgivare kan lämna ut material efter menprövning.

För privata vårdgivare inom upphandlad verksamhet eller vårdval gäller i stället tystnadsplikt. Det finns en osäkerhet från företrädare för privata vårdgivare om när man kan lämna ut information, och det finns därför ett behov av att tydliggöra rättsläget med hänsyn till att landstingen måste kunna fullgöra sitt ansvar enligt relevanta lagstiftningar.

För privata vårdgivare inom lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för fysioterapi, även kallade taxelagstiftningarna, finns sekretessbrytande bestämmelser som ger landstingen rätt att ta del av journalmaterial för att kontrollera fakturering. Även i tandvårdsförordningen finns sekretessbrytande skyldighet att uppvisa journaler.

För att vi ska kunna ge seriösa vårdgivare en rättvis konkurrens, patienterna en god och säker vård och minimera läckaget av skattebetalarnas pengar, skulle lagstiftningen behöva harmoniseras. En sådan harmonisering skulle ge landstingen bättre möjligheter till kontroll och insyn oavsett vårdgivarnas driftsform och avtalsform.

Vi vill gärna se ett genomförande av förslagen i SOU 2014:23, Rätt information på rätt plats i rätt tid, som verkar ha fastnat någonstans i beredningsprocessen. Om regering och riksdag vill att landstingen ska följa upp privata utförare, såsom uttrycks i nya lagregler i kommunallagen, behöver dessa lagkrav åtföljas av faktiska möjligheter. Annars riskerar de nya kraven i kommunallagen bara att bli en papperstiger.

Gällande de så kallade taxelagstiftningarna finns alltså möjlighet för landstingen att granska journaler för att kontrollera faktureringen. Tyvärr saknas möjlighet att granska kvalitet och att kunna utesluta de som fuskat ur systemet. Uteslutning blir bara aktuellt när vårdgivaren döms för brott och legitimationen dras in. Under de processerna som kan ta flera år, kan vi inte stoppa den oseriösa eller patientosäkra vården. Det finns även vårdgivare som på grund av bristande seriositet blivit uteslutna ur vårdval eller upphandlade avtal, men där vi ändå inte kunnat hindra dem för att verka inom taxelagstiftningen igen.

LÄS MER: Läkarförbundet välkomnar förslagen. 

Vi vill gärna se omfattande förändringar av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för fysioterapi. Även om de allra flesta som är verksamma inom de lagstiftningarna bidrar med viktiga specialistkompetenser och god kvalitet, så orsakar de enskilda individerna som fuskar ekonomiska skador på miljonbelopp varje år. Vi anser att det är oacceptabelt att nuvarande lagstiftning skyddar oseriösa vårdgivare, en lagstiftning som för övrigt kritiserats av EU-kommissionen. Detta leder till att landstingen är tvingade att fortsätta att betala ut ersättning till oseriösa vårdgivare.

Så nu undrar vi: Är Socialdepartementet redo att ta tag i frågorna för patienternas, skattebetalarnas och seriösa vårdgivare skull?

FOTNOT: Undertecknarna är tjänstemän inom landsting/regioner som arbetar med beställningar och uppföljning av hälso- och sjukvård. Verksamma inom landstingen/regionerna Uppsala, Västmanland, Värmland, Gävleborg och Jönköping.

Maj Sölvesdotter, verksamhetscontroller

Anders Ahlgren, verksamhetschef

Lars Gohde, enhetschef

Magnus Thureson, tf avdelningschef

Susanne Yngvesson, utredare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

EkonomiRegionernas ekonomi

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev