Irrelevant och grundlös kritik mot Nya Karolinska

I dag kan alla som åker förbi Nya Karolinska i Solna se några imponerande byggnader, som ska börja tas i bruk om ett år.

Men låt mig börja för snart 15 år sedan. Då insåg vi landstingspolitiker att det gamla Karolinska sjukhuset led av fundamentala problem som inte skulle kunna lösas med att ”lappa och laga”. I de politiska samtalen växte det fram en vision, som handlade om att investera i ett nytt sjukvårds- och forskningssystem som kunde möta morgondagens utmaningar.

Att förverkliga detta skulle ta tid. Det skulle handla om åtskilliga politiska mandatperioder, många år där vi landstingspolitiker visste att också många andra faktorer skulle kunna förändras. Det handlade om det mest fundamentala – världens och Sveriges ekonomiska utveckling – men också om insikten att de funktioner som skulle byggas in i Nya Karolinska Solna skulle påverkas av medicinska utvecklingssteg som inte är möjliga att förutse.

I detta tänkande var ”funktion och flexibilitet” centralt i planeringsarbetet.

När man som politiker vill upphandla något så komplext och något så långsiktigt behövs det ett annat grundläggande tänkande än när man bara bygger ett hus. Därför var siktet tidigt inställt på en upphandling som beaktade behovet av flexibel funktionalitet.

Det som kritiska röster på senare tid framfört har ingen relevans för det som gjorts och görs. Självklart har det förekommit politisk oenighet vid några tillfällen, självklart har den ibland heta diskussionen om exakt hur det nya ska disponeras bidragit till att skapa en bild av kontroverser.

Men i grunden har det från inledningen av denna långa process funnits en bred uppslutning från alla involverade om visionen av skapandet av ett av ett av världens främsta universitetssjukhus i ett sammanhang med världsledande forskning och en miljö för kommersiell utveckling av ny life science.

Jämförelser med hotell och mindre sjukhusbyggen i andra länder blir helt irrelevant. Genom det sätt som allt detta nya tas fram har garanti skapats för en flexibel och hållbar framtidslösning – driften till 2040 inkluderad i projektet.

De påståenden som cirkulerar om att det ”blivit för dyrt, att ”insyn saknats” eller att ”tidtabellen inte håller” saknar grund.

Några år före landstingets beslut fanns det en politisk diskussion om upphandlingsformen. Om landstinget skulle ha följt oppositionsförslaget, att upphandla på traditionellt sätt, hade vi hamnat i en okontrollerbar miljardrullning.

Avtalet som landstinget enhälligt fattade beslut om i juni 2010 innebar möjligheter att göra de justeringar och tilläggsbeställningar som blivit nödvändiga bland annat med hänsyn till att befolkningsökningen blev dubbelt så stor som den bedömdes då dimensioneringen först bedömdes.

Inga tilläggsbeställningar har varit politiskt kontroversiella. Hela bilden av en politisk kontrovers är ogrundad, men har sannolikt en förklaring i en mediabevakning som i alltför hög grad tecknat en vilseledande bild av vad som hänt.

Jag lämnade landstingspolitiken vid det senaste valet. Men jag har varit med om hela den process som nu håller på att förverkligas. Jag är stolt över detta och kan nu uttrycka en förhoppning om att fokus från nu ska inriktas på verkligheten och inte på en samling ogrundade rykten och vilseledande jämförelser.

Det är dags att flytta fokus till vad det verkligen är som medborgarna i landstinget nu har att se fram emot.

Stig Nyman, tidigare landstingsråd (KD), Stockholm