Hälso- och sjukvårdslagens godtycke slår mot patienter

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen skall sjukvård bedrivas enligt ”vetenskap och beprövad erfarenhet” men det godtyckliga begreppet från 1890 har aldrig specificerats i vare sig lagstiftning, proposition eller förarbete. Socialstyrelsen (SoS) använder det mot sjukvårdspersonal. Försäkringskassan (FK) och landstingen nekar patienter ersättning och vård på basis av begreppet. Därmed frångår de grundlagens krav på likhet inför lagen.

Vi har frågat flera myndigheter om begreppets innebörd. I röriga ordalag har de fabulerat om begreppets betydelse för patientsäkerhet med mera. Enligt en promemoria från Riksdagens Utredningstjänst skulle uttrycket vara ”en vedertagen standard inom hälso- och sjukvårdssektorn såväl i Sverige som i övriga länder inom EU”. Det är inte sant. I de flesta länder har man aldrig hört talas om det.

Att tolka begreppet språkligt skapar svårigheter. Ordet ”och” innebär att begreppets båda delar ska vara uppfyllda för att vårdpersonal inte skall riskera att fällas i domstol och fråntas sina legitimationer. Detta försvårar för diagnostiserings- och behandlingsmetoder att introduceras i Sverige.

Lagar ska vara tydliga och begripliga för att straff ska kunna utdömas. Att myndigheters lekmän tillåts att nyckfullt avgöra vad som är vetenskap är oacceptabelt. Ordet ”vetenskap” utnyttjar till exempel SoS genom att påstå att vissa metoder inte skulle vara ”tillräckligt vetenskapliga”, även då de baseras på otaliga studier. På svenska sjukhus utförs samtidigt vård som saknar vetenskapligt stöd. Uttrycket ”beprövad erfarenhet” medför tolkningssvårigheter – vems erfarenhet avses och hur omfattande ska den vara? Här finner godtycket inga gränser.

Svensk sjukvårdslagstiftning skiljer sig påtagligt från EU-rätten. Enligt EU-domstolen kan ”en nationell läkarkår inte anses opartisk” och en behandlingsmetod ska vara av ”sedvanlig karaktär i de berörda yrkeskretsarna” och ”tillräckligt beprövad och erkänd av den internationella medicinen” (det vill säga av dem som har arbetat med och forskat på metoden).

Vilka konsekvenser får då den svenska lagens formulering? SoS angriper godtyckligt vårdpersonal och fråntar dem deras legitimationer. Patienter nekas vård och ersättning för vård som inte utförs av landstingen. Domstolarna går rättsosäkert på myndigheternas linje.

SoS anklagade i nio års tid en sjuksköterska för att ha ställt diagnos men SoS kunde inte förklara vilken diagnos eller patient det skulle gälla. SoS ansåg inte att de begick något fel.

I ett annat mål vann en läkare slutligen i sista domstolsinstans efter det att SoS, under åtta års tid, medvetet ljugit. Innan dom hade vunnit laga kraft var straffet redan utverkat. JO vidtog inte några åtgärder mot SoS.

En psykolog anklagades för felbehandling. Experter gav psykologen rätt. Då anklagade SoS i stället psykologen för att skriva oläsligt i journalerna trots att allt var helt läsbart.

Det så kallade Jelinek-målet gällde ersättning för vård inom EU/EES. FK och domstolarna bröt mot EU-rätten. FK:s hänvisning till begreppet ”vetenskap och beprövad erfarenhet” stred mot EU-domstolsprejudikat. Först efter påtryckning från EU-kommissionen vann patienten målet.

Nyligen fattade SoS ett beslut rörande Scandlab. Trots att företaget var försatt i konkurs skrev SoS i sitt beslut: ”Om de krav som ställs inte uppfylls kan SoS komma att förbjuda verksamheten.” Insamling av dygnsurin och salivprovtagning fick inte göras och inte heller skickas till ett välrenommerat laboratorium i London. Provtagningen är riskfri och utförs även på svenska sjukhus. Analysmetoderna är väl etablerade inom EU och Englands sjukvårdsmyndighet har godkänt dem.

SoS struntar i den fria rörligheten för varor, tjänster och medborgare inom EU. SoS avser att förbjuda svenska läkare att använda sig av analyserna medan utländska läkare obehindrat kan arbeta med det i Sverige. Detta är oproportionerligt, diskriminering, obstruktion av fri konkurrens och missbruk av makt. Det försvårar för patienter i Sverige att bli friska från tillstånd som den svenska sjukvården varken diagnostiserar eller erkänner.

Patientsäkerhet är inte identiskt med att begränsa antalet vårdmetoder. Patienter reagerar olika och landstingens metoder hjälper långt ifrån alla. Patienters chanser att tillfriskna ökar genom att patienter, inom landets gränser, kan få samma vård som i det övriga EU. Svensk vårdpersonal ska, utan risk för repressalier, kunna importera och utföra sådana metoder.

Rättsäkerheten kommer att förbättras om lagar som ger utrymme för godtycke elimineras och revideras. Maktmissbruk på myndigheter motverkas om Sverige antar EU-lagstiftningens ”kodex för god förvaltningssed” som nationell lag.

Tore Scherstén, professor, tidigare huvudsekreterare vid Statens Medicinska Forskningsråd, ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien

Karl E Arfors, professor, tidigare chefsforskare vid Pharmacia AB och professor vid Sidney Kimmel Cancer Institute, USA

Michael Zazzio, privatpraktiserande kliniker, forskare inom audiologi och otologi, medicinskt sakkunnig och vetenskaplig rådgivare i Aenorta