Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Generell läkemedelsvärdering glömmer enskilda patienter

Nya läkemedel och behandlingar förväntas komma patienter tillgodo allteftersom de blir kända. En lösning för att säkra en jämlik vård över hela landet skulle kunna vara att införa en nationell pott för särläkemedel, replikerar Penilla Gunther.

Publicerad: 15 februari 2013, 12:22

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

LäkemedelsförmånerLäkemedel

Christin Andersson på Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) skriver i Dagens Samhälle 11/2 att ”vårt uppdrag är att värdera nytta och kostnad på en generell nivå”, och att sammanvägning av kostnads-, effektivitets-, solidaritetsprincipen görs innan beslut tas om vilka läkemedel som ska subventioneras. ”Även människovärdesprincipen som handlar om alla människors lika värde vägs in”, skriver Andersson.

För mig som kristdemokrat är principen om alla människors unika och lika värde, den övergripande och mest viktiga principen i alla livets förhållanden. Det innebär inte att det går att bortse från en begränsad budget, men om TLV:s sammanvägda principer inte finns med i de hälsoekonomiska underlagen som levereras till landstingen, kan heller inte nyttan för den enskilde patienten komma fram.

Som patienter eller anhörig till en svårt sjuk person, förväntas nya läkemedel och behandlingar komma oss tillgodo allteftersom de blir kända. Särskilt om de leder till utökad livslängd, och högre livskvalitet som ofta är fallet för personer med sällsynta diagnoser, inte minst.

Att Andersson inte bemödar sig att bemöta min förvåning över kollegan på TLV och hans uttalande om att det borde till en rättslig prövning för att få läkemedel, när inte landstingen vill betala, känns mycket tråkigt. Svårt sjuka människor ska inte behöva strida för sin rätt till livsuppehållande åtgärder eller förbättrad levnad under den tid som finns till buds. Men att hänvisa till att läkemedelsindustrin begär orimligt höga priser för sina produkter, är inte heller trovärdigt.

De läkemedelsföretag som verkar inom EU, har i stort sett harmoniserade priser mellan länderna. Att nya läkemedel riktade till mindre patientgrupper är dyra i sig, speciellt till en början, är inte svårt att förstå med tanke på forsknings- och utvecklingskostnader och att de förskrivs till färre patienter - vilket i sig betyder lägre intäkter per behandling för de forskande läkemedelsföretagen.

Vi får hoppas att den nationella läkemedelsstrategin och Apoteks- och läkemedelsutredningen kommer att ge klarhet för både patienter och profession om vad som kan förväntas. Antingen att mediciner och behandling ges efter behov, eller att enskilda kliniker inom vården kan neka med hänvisning till för höga kostnader.

Mitt alternativ är att det bör finnas en nationell pott för särläkemedel. Det ska vara en jämlik vård över landet.

Penilla Gunther, riksdagsledamot (KD)

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev