Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Fyra av tio unga saknar en vuxen att prata med

Allt fler unga mår dåligt, och flera rapporter visar att det är unga tjejer som mår allra sämst. I en kravfylld vardag behövs de vuxnas engagemang. Vuxna som lyssnar, förstår och som ger av sin tid. Vuxna som är förebilder, men som också tar ungdomars tankar och frågor på allvar.

Publicerad: 13 januari 2017, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Vi ser att det finns en direkt koppling mellan ohälsan hos yngre och de eskalerande sjukskrivningarna bland vuxna kvinnor, skriver debattörerna.


Ämnen i artikeln:

Psykisk ohälsaUngdomar

Unga tjejer mår dåligt och detta är ett stort problem, både på individnivå och för samhället. I enkätundersökningen Unga röster 2016 där 2 400 ungdomar deltagit, svarar fler än hälften av de tillfrågade tjejerna att de känner oro och ångest inför framtiden. Fler rapporter under senaste halvåret visar samma sak. Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet konstaterar, i rapporten Folkhälsan i Sverige 2016, att hälften av alla tjejer mellan 16 och 24 år besväras av ängslan och ångest. I Skåne visar en studie på 27 000 ungdomar, Barn och unga i Skåne 2016, att två tredjedelar av kommunens unga tjejer mår psykiskt dåligt, en av fem tjejer i nionde klass har självskadebeteenden. Oerhört alarmerande och helt oacceptabla siffror.

Vi ser att det finns en direkt koppling mellan ohälsan hos yngre och de eskalerande sjukskrivningarna bland vuxna kvinnor. Flickor och kvinnor i alla åldrar har problem med den psykiska hälsan. Enligt Försäkringskassan står psykiska sjukdomar för hälften av samtliga sjukskrivningar bland kvinnor just nu. Över 60 000 kvinnor kan i dag inte sköta sitt jobb på grund av psykisk ohälsa (motsvarande siffra för män är 23 000). Den siffran riskerar att stiga när de unga tjejer som redan i dag besväras av ångest kommer ut på arbetsmarknaden.

Vad beror den här situationen på? Fortsatt bristande jämställdhet och höga krav från omvärlden är två tydliga anledningar. I vår studie ser vi några trender som oroar oss: fyra av tio unga saknar en vuxen att prata med, och 70 procent säger att de hade önskat mer stöd av en vuxen under sin skolgång. Endast 24 procent upplever att de blir lyssnade på och tagna på allvar i samhället.

SCB:s studier över svenska folkets tidsanvändning visar att vi vuxna lägger allt mindre tid på social samvaro med barnen. Detta samtidigt som ungdomar är i allt större behov av att ventilera och få råd i takt med att viktiga beslut flyttas ned i åldrarna och valmöjligheterna blir fler. Om man jämför unga tjejer och killar har tjejerna generellt sett också högre krav på sig; flickor i åldern 15–19 år lägger till exempel dubbelt så mycket tid på hemarbete, som städning och matlagning, jämfört med pojkar i samma ålder enligt SCB, samtidigt som de presterar bättre i skolan.

Att kraven på ungdomar är så höga är kanske inte helt enkelt för äldre generationer att förstå. Pisa och andra undersökningar pekar på att unga kan mindre i dag och att de presterar sämre i skolan, samtidigt är kraven på fullständig utbildning högre än tidigare, de okvalificerade jobben blir färre. Att få en andra chans och läsa upp betyg på Komvux är inte längre en möjlighet för många – de val vi gör som unga blir allt mer avgörande. I denna värld behövs vägledning och stöd. Att ta stora beslut som påverkar framtiden är svårt och kan skapa ångest. Vi behöver större engagemang av vuxna och samhället – vuxna som lyssnar, förstår och som ger av sin tid. Vuxna som är förebilder, men som också tar ungdomars tankar och frågor på allvar.

I Barnkonventionen, som rör alla upp till 18 års ålder, står det att ”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering.” I ett land där hälften av flickorna har psykiska besvär som innefattar en stark oro för framtiden är det svårt att hävda att vi lever upp till detta. Konventionen är dock främst skriven med fysik hälsa i åtanke och det är svårt att veta vad vi ska göra åt en epidemi där varken vaccin och antibiotika biter. En start som förmodligen tar oss längre än vi tror är att inkludera, lyssna på och prata med de unga.

Karin Jordås, generalsekreterare Mentor Sverige

Kim Jakobsson, vd Ungdomar.se

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Psykisk ohälsaUngdomar

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev