Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Föråldrat förmånssystem drabbar patienter

Om inte lagen ändras riskerar Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverkets översyn av subventioner leda till att diabetespatienter får betala 40 000 kronor per person för insulinpumpen. Det kan vi inte acceptera.

Publicerad: 11 augusti 2011, 11:46

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Läkemedelsförmåner

Nyligen aviserade förändringar av läkemedelsförmånssystemet som reglerar subvention av de förbrukningsartiklar som ingår i systemet har väckt upp starka känslor bland landets diabetespatienter. Regeringen bör därför förbereda en ändring av den lag som styr det nationella systemet för de förbrukningsartiklar som patienter får subventionerade inom förmånssystemet.

Dagens system är föråldrat. Tandvårds- och Läkemedelsförmånsverket (TLV) har i dagarna aviserat en översyn av vad som ska betraktas som förbrukningsartiklar och därmed subventioneras. Det kan leda till att artiklar plockas ur förmånssystemet, så som till exempel insulinpumpar.

Detta har mötts av stor oro bland patienter med bland annat diabetes. Att inte få exempelvis sin insulinpump subventionerad, kan innebära en privat kostnad på upp mot 40 000 kronor per person.

Men där är vi inte. Och vi ska inte dit heller!

Nuvarande lag anger att endast förbrukningsartiklar ska ingå i förmånssystemet. Insulinpump är enligt nuvarande tolkning av lagen en förbrukningsartikel, till skillnad mot till exempel blodsockermätare.
Beslut om en ny bedömning av vad som är förbrukningsartikel eller inte tar TLV under 2013.

Om insulinpumpar, smärtpumpar, nutritionspumpar och liknande plockas bort ur förmånssystemet och inte längre klassificeras som förbrukningsartiklar, så krävs att landstingen även i fortsättningen tillhandahåller dessa kostnadsfritt till alla de personer i alla åldrar som har behov av dem. Insulinpump är i Socialstyrelsens nationella Riktlinjer för Diabetes en högt prioriterad medicinsk behandling som bör tillhandahållas på lika villkor oberoende av bostadsort.
För att säkerställa patienters behov av god, säker och jämlik vård oberoende av folkbokföringsort och i enlighet med Hälso- och sjukvårdslagens huvudparagraf, bör en lagändring ske där TLVs ansvar vidgas.

Lagändringen brådskar till följd av den snabba och omfattande tekniska utvecklingen av olika hjälpmedel vid exempelvis diabetesbehandling. Att överlåta till landstingen att i varje enskilt fall bedöma och säkerställa att ny värdefull teknologi kommer alla patienter tillgodo är att ställa för höga krav.

Om istället TLV får ansvar för värdering av produkter för mätning, dosering och liknande som inte anses vara förbrukningsartiklar, så får vi inte bara en kvalificerad bedömning av nytta, effekt och kvalitet. Landstingens behov av upphandlingar minskar också och TLV kan få en stark roll i prisförhandlingar.

Regeringen och ansvarig minister – socialminister Göran Hägglund - har redan tidigare uppmärksammats på problemet; det är hög tid att sätta fart och arbeta fram den lagändring som vi sjuksköterskor i diabetesvården ser som helt nödvändig.

Ordförande Britt-Marie Carlsson, diabetessjuksköterska vid södra Älvsborgs sjukhus i Skene, samt övriga i styrelsen för Svensk Förening för Sjuksköterskor i Diabetesvård (SFSD)

Britt-Marie Carlsson, Sjuksköterska och ordförande för SFSD

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Läkemedelsförmåner

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News