Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Sjukvård

Fastspänning - inte del av modern psykiatrivård

Patienter som upplevt bältesläggning vittnar om vilka konsekvenser detta inneburit för dem, en del har till och med tvingats söka vård för att bearbeta sin vårdtid inom psykiatrin. Det är dags att göra upp med psykiatrins dunkla förflutna, och att använda alternativ till fastspänning.

Publicerad: 20 juli 2018, 09:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

En patient kan, enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård spännas fast med bälte, oftast i anslutning till en säng.


Ämnen i artikeln:

Psykiatri

Miljöpartiet de gröna har ett stort fokus på breda förebyggande insatser som ska fånga upp människor som lider av psykisk ohälsa eller som riskerar att få problem i framtiden. Jämte detta måste debatten om den psykiatriska slutenvården fortsätta, inte minst med tanke på psykiatrins dunkla historia och de utmaningar vården idag tampas med.

Vi som arbetar inom den psykiatriska slutenvården, och en del av våra patienter, har på olika sätt ha kommit i kontakt med tvångsåtgärden som brukar kallas bältesläggning. Åtgärden innebär att en patient enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård kan spännas fast med bälte, oftast i anslutning till en säng. Det är tyvärr oklart exakt hur vanligt förekommande bältesläggning är, statistiken som Socialstyrelsen tillhandahåller är av låg kvalitet vilket är något man tampats med under en längre tid. Detta är i sig mycket oroande, men huvudproblemet är själva bältesläggningen.

Patienter som upplevt bältesläggning vittnar om vilka konsekvenser detta inneburit för dem, en del har tvingats söka vård för att bearbeta det man varit med om under sin vårdtid inom psykiatrin. Förtroendet för vården och samhället kan också ha tagit skada. Upplevelsen av att bli bälteslagd beskrivs bland annat i en undersökning genomförd 2015 av Klas Lanthén, Mikael Rask och Charlotta Sunnqvist. Positiva eller neutrala berättelser förekommer, men i stora drag är det en gruvlig bild som framträder när man läser om patienters upplevelser. Det är idag svårt att slå sig för bröstet som politiskt aktiv med intresse för dessa frågor. Vården som en central del av välfärden måste ständigt utvecklas, det får inte finnas några heliga kor som fredas från ifrågasättande. Fokus bör nu riktas mot bältesläggningen.

Det finns alternativa vägar att gå, bort från bältesläggning. Riskerna med att fortsätta inom samma ramar som gäller idag visade SVT i april genom Uppdrag Gransknings avsnitt Fastspänd. Det finns fler liknande berättelser om bedrövliga människoöden, och vi måste ställa krav på den moderna vården så att missöden som dessa inte ska kunna få inträffa.

I både Storbritannien och på Island förekommer inte bältesläggning inom den psykiatriska vården och när jag för en tid sedan träffade representanter för Central & North West London NHS Foundation Trust uttryckte de bestörtning över att Sverige inte lyckats bättre på detta område. Man menade, precis som Alice Keski-Valkama skriver i sin avhandling på ämnet från 2010, att den särskilda kultur som riskerar att råda inom den psykiatriska heldygnsvården inte sällan är djupt rotad, och att så länge detta maktmedel står personalen till buds kommer det innebära en för stor risk för patienterna. Jag är benägen att hålla med.

Vi ser i denna valrörelse ett ökat intresse för hälso- och sjukvårdsfrågorna, kölvattnet av detta kan ge styrfart åt förändring och det finns fler tecken som pekar mot att fler uppmärksammar den psykiska hälsan. Till exempel Tilia, en förening som fokuserar på ungas psykiska hälsa. Eller Akademiska sjukhuset nya podcast Hjärnspöken, med syfte att utmana bilden som finns av psykisk sjukdom. För att inte tala om det ökade fokuset på medbestämmande från patienterna kring sin vård med till exempel möjligheten att skriva in sig själv i psykiatrin.

Allt detta är positivt, för behovet av förändring inom detta området är stort. I miljöpartistisk anda är det svårt att argumentera för att försöka blåsa liv i gamla upplägg när andra metoder med färre negativa konsekvenser finns att tillgå. Som politiker ska vi ha och har idag stor tilltro till all den fantastiska välfärdspersonal som bär upp vårt samhälle. Samtidigt, mot bakgrund av frågans natur kring bältesläggningens vara eller icke vara, är det viktigt att visa politiskt ledarskap. Låt den psykiatriska slutenvården utvecklas utan bältesläggning som tvångsåtgärd.

Mattias Ekberg, fullmäktigekandidat (MP) i valet 2018, Region Uppsala. Timanställd skötare, Psykiatrin vid Akademiska sjukhuset Uppsala. Socionom.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Psykiatri

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News