Drogtester måste användas sparsamt

Replik. Staffan Hübinette skriver i sin debattartikel (Dagens Samhälle 8 februari) att det är ett problem att skollagen förhindrar att elever stängs av från sin utbildning enbart på grund av narkotikaanvändning. Det finns dock inga vetenskapliga belägg för att repressiva åtgärder fungerar, snarare tvärtom.

Mer problematiskt är den människosyn som ligger underförstådd i det Hübinette framför. En önskan att kunna stänga av en elev från utbildning enbart med grund i att eleven använder narkotika är likställt med att hävda att; människor som använder narkotika inte förtjänar en möjlighet att skapa en bra framtid genom utbildning.

Vi har tillräckliga problem med samhällets attityder gentemot individer som använder narkotika. Vi behöver inte mer av den attityden gentemot samhällets framtid, våra unga.

Drogtester innebär alltid ett grovt ingrepp i en människas integritet och ska därför användas mycket sparsamt.

Det finns visserligen särskilda omständigheter vid vissa praktiska program där det kan vara befogat att vid välgrundad misstanke utföra drogtester. Men det får aldrig ske rutinmässigt då det finns flera nackdelar med samhällets vilja att veta genom drogtester.

Förutom ovanstående integritetsproblem finns det en rättsosäkerhet då det föreligger risk för falskt positiva test med de flesta testmetoder.

En annan inte oväsentlig nackdel med drogtester är att de inte upptäcker de aktuella substanserna inom drogkategorin Nya psykoaktiva substanser. Det innebär att drogtester kan invagga ansvariga i en falsk trygghet.

Nya psykoaktiva substanser har dessutom allt för ofta värre skadeverkningar än de traditionella drogerna de är tänkta att ersätta har. Drogtester kan därför medföra att de som vill använda annat berusningsmedel än alkohol utsätts för större risker än nödvändigt.

Som stöd för sin repressiva hållning använder Hübinette bland annat ett resonemang som antyder att cannabisanvändning per se påverkar skolgången negativt.

Det är inte korrekt, och det är anmärkningsvärt att en lärare i drogprevention inte tar hänsyn till att olika grader av användning har en relation till eventuell skadebild.

Hübinette påstår vidare att kontroll och konsekvenser är en förutsättning för att skolor ska kunna motverka skadlig droganvändning. Det är inte i linje med den forskning som finns på området.

Förra året publicerades forskning som visar att de skolor som tillämpat de åtgärder som Hübinette föreslår hade mer problem än de skolor som använde sig av samtal och kunskapsöverföring.

Det bekräftade tidigare forskning som i flera fall konstaterat att i bästa fall har drogtester i skolan inte någon effekt på elevers droganvändning, i sämsta fall leder det till ökad drogproblematik.

Det som enligt preventionsforskning kan fungera är en kombination av till exempel jag-stödjande insatser med korrekt, saklig och neutral drogkunskap.

Att arbeta mot problematisk droganvändning är viktigt, inte minst i skolan. Jag förslår att skolor:

- arbetar för att stärka elevernas ”jag” så att elever kan stå emot grupptryck med mera.

- använder ANDT- utbildning som är mer saklig och mer neutral än vad dagens utbildning generellt är.

- i ANDT-utbildningen använder individer med högre trovärdighet än dagens slentrianmässiga användning av lärare eller individer från kommunens socialtjänst.

- satsar mer på skolhälsovård och särskilt kuratorsverksamheten.

- erbjuder elever med problematisk narkotikaanvändning behandlande insatser i stället för kontraproduktiv repression.

Magnus Callmyr, socialpolitisk debattör