Bristande akutvård slår hårt mot de äldsta patienterna

Flera studier visar att de vanligaste orsakerna till att äldre söker akut vård är svåra sjukdomar, och det är svårt att på akuten avgöra om slutenvård går att undvika eller inte.

Enligt Socialstyrelsen har väntetiderna på landets akutmottagningar blivit allt längre sedan 2010, trots att ambitionen är den motsatta. Huvudproblemet beskrivs vara den bristande koordineringen av insatser och att insatserna inte löser den äldre, multisjuke patientens problem. Bristen på vårdplatser och att sjukhusen är strikt indelade i ”organkliniker” gör det svårt att hantera patienter med flera olika sjukdomar och symtom.

Okunskap om den äldres behov ­leder till att utredningen på akuten tar lång tid och att den äldre hamnar fel i vården, på en klinik som inte har förmågan eller resurserna att se patientens alla medicinska och sociala behov.

Tyvärr finns det dessutom många tecken på att hög ålder leder till en ned­prioritering, inte sällan på grund av fysisk trötthet, kognitiv påverkan och att man har svårare att göra sin röst hörd. Dessutom inser inte alltid sjukvårdspersonalen att en akut sjuk äldre har små reserver och snabbt blir sämre om inte behandling och omvårdnad kommer i gång omedelbart. Äldre och sköra patienter med flera sjukdomar borde i stället prioriteras högt och få ett snabbt omhändertagande. Om inte blir de fort sämre och kommer då dessutom att kräva betydligt mer resurser.

Ett mer kompetent mottagande av personal med geriatrisk kompetens redan på akutmottagningen skulle förbättra omhändertagandet, minska antalet inläggningar och korta vårdtiderna.

Ett stort problem inom slutenvården är bristen på vårdplatser och över­beläggningar, vilket inte minst drabbar de äldre. Antalet vårdplatser minskar stadigt i Sverige och nu finns det 1,75 vårdplatser per 1 000 invånare. Det är betydligt färre än i alla and­ra OECD-länder, trots att vi har en stor andel äldre i Sverige.

Vårdplatsbristen och överbeläggningarna är ett hot mot de allra äldsta och sköraste patienterna. Om de lyckas få en vårdplats är det alltför ofta en överbeläggning på en specialist­klinik som inte förmår ta om hand hela den sköra människan med både fysiska och psykiska problem och symtom. Det leder till förlängda vårdtider och till att de äldre blir hemskickade utan att man löst alla problem, vilket gör att de ofta återkommer till akuten. Förutom allt mänskligt lidande detta innebär är det också ett oförsvarligt resurs­slöseri.

En annan anledning till att det inte fungerar bättre är att primärvården inte har resurser att klara de äldres akuta tillstånd. Därtill fungerar inte samverkan och kommunikationen mellan å ena sidan den kommunala omsorgen och å andra sidan sjukvården och landstingets akuta vård.

I våra grannländer, med en bättre utbyggd primärvård med fast vårdkontakt och en kontinuitet av läkare, fungerar de äldres vård betydligt ­bättre. Vetenskapliga studier visar att patienter som träffar samma allmänläkare inte hamnar på sjukhus lika ofta som patienter som träffar olika läkare.

SPF Seniorerna har tagit upp ett flertal av dessa frågor i våra övergripande krav på vården och omsorgen. Vi har pekat på det systemfel som finns i sjukvården av äldre: få vårdplatser, stuprörstänkande i stället för att se hela den sköra, äldre patientens alla problem, dålig samverkan mellan huvudmännen och brist på kompetens i geriatrik samt brist på resurser för den äldre både i den kommunala sjukvården och landstingens sjukvård, primärvård och slutenvård.

Dessa tillkortakommanden i sjukvården måste rättas till. Det kan göras genom att följande punkter uppfylls.

￭ Bygg ut primärvården. Utredningen ”Effektiv vård” pekar tydligt på det ­behovet, även om det delvis måste ske på bekostnad av slutenvården.

￭ Slutenvården måste få till ett system­skifte när det gäller att ta hand om de mest sjuka äldre, se hela patienten.

￭ Det geriatriska kunnandet och teamarbetet måste få fäste hos alla ­kliniker och finnas på alla akutmottagningar.

Den sköra, sjuka, äldre patienten ska ha rätt till att snabbt få träffa kunnig sjukvårdspersonal, oavsett var han eller hon ­söker sin vård.

Gösta Bucht, talesperson för vård och omsorg Sveriges Pensionärsförbund, professor emeritus i geriatrik Umeå universitet