Sjukvård
Att vara mot droger är en bra början
Tendentiös och vinklad kritik och sparkar mot öppna dörrar, menar organisationen Europeiska Städer mot Narkotika (ECAD) i ett svar till Magnus Callmyr – och riktar istället blicken mot de politiskt ansvariga för drogbekämpningen.
Publicerad: 5 oktober 2016, 10:08
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.
Ingenstans tror vi att ”det räcker med att vara emot droger”, skriver ECAD. Foto: Colourbox
Magnus Callmyr riktade häromdagen en rad allvarliga anklagelser mot ECAD. Men han sparkar in öppna dörrar. På två punkter vill jag dock ge honom rätt.
■ Allan Rubins skrift om haschrelaterade vansinnesdåd hade inte släppts igenom idag.
■ Stockholms övervägande av utträde ur ECAD signalerar en tydlig ambitionsminskning i stadens narkotikaförebyggande arbete till förmån för en mer resignerad ansats om att storleken på en stads narkotikaproblem inte kan påverkas. Partier som driver detta bör noggrant överväga om det är denna typ av signaler man vill skicka ut.
I övrigt lämnar artikelns tendentiösa urval av sakförhållanden och vinklingar, så kallad cherry picking, en hel del att bemöta.
Narkotikafrågan är komplex och spänner över fält som hjärnforskning om beroendesjukdomar till sociologisk forskning om hur konsumtionsmönster etableras eller hur narkotikabruk initieras. Ingenting av detta är enkelt. Ingenstans tror vi att ”det räcker med att vara emot droger”.
För att på allvar komma åt missbruk behöver vi arbeta på flera olika arenor samtidigt. Inom ECAD:s paraply finns städer med en restriktiv hållning till substitutionsbehandling och sprutbyten till städer som erbjuder konsumtionsrum till personer med missbruksproblem.
Gemensamt för oss är dock att vi aldrig kan acceptera en uppgivenhetens politik där samhället resignerat inför narkotikan eller gett upp hoppet om drogfrihet hos dem med beroende. För ett resonemang om hur ECAD ser på den narkotikarelaterade dödligheten i Sverige rekommenderas undertecknads artikel i denna tidning från 15 juni i år.
Vid ECAD:s senaste borgmästarkonferens presenterades en färsk kunskapsöversikt från världshälsoorganisationen (WHO) om icke-medicinsk cannabisanvändning samt en internationell standard om evidensbaserade preventionsprogram från FN:s kontor för narkotikakontroll och förebyggande av brott (UNODC).
Att stärka och stötta föräldrarollen, ha tydliga och gemensamma regler kring alkohol och cigaretter eller att det finns organiserade fritidsaktiviteter är några bra och evidensbaserade konkreta åtgärder för att förhindra nyrekrytering till missbruk. Prevention sker dock inom en samhällelig kontext. Tillgångsbegränsningar av narkotika för icke-medicinskt bruk är en viktig hörnsten för att god prevention skall uppnås, liksom att adekvat behandling erbjuds den som hamnat i beroende, enligt UNODC.
För två veckor sedan var jag i ECAD-staden Bucharest och ledde preventionsmodellen Youth in Europe's 10-årsjubileum. Modellen har sitt ursprung på Island och där har ECAD-staden Reykjavik minskat ungdomsdrickande, tobaks- och cannabisanvändning dramatiskt sedan man börjat arbeta konsekvent och forskningsstyrt med prevention. Reykjavik hade Europas högsta ungdomsfylleri under 90-talet. Idag har man Europas lägsta ungdomsfylleri.
Kanske är det dags för Stockholm att följa efter?
Den som är intresserad av att följa turerna kring stadens eventuella utträdande samt de gravt överdrivna påståendena om kostnaderna rekommenderas att läsa handlingarna, samt ECAD:s kommentarer.
Erik Leijonmarck, generalsekreterare för Europeiska Städer mot Narkotika (ECAD)
Det här är opinionsmaterial
Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.