Aldrig rätt att acceptera barnäktenskap

REPLIK Doktoranden Carolina Saf skriver i Dagens Samhälle (21 januari) att barnäktenskap som ingåtts utomlands i många fall ska ses som rättsligt giltiga i Sverige. Som en följd av detta ska ankomstkommunerna placera barnen tillsammans med sina ”make/maka”, enligt Saf, som kritiserar Barnombudsmannen för att på denna punkt ha en annan uppfattning.

Det finns två problem med Safs argumentation. Det första handlar om att hon inte gör skillnad på barn och vuxna och det skydd barn har rätt till enligt både barnkonventionen och gällande svensk lag.

Det andra problemet är att hon utan vidare rättsligt godtar ”barnäktenskap” som företeelse.

Barnombuden i hela Europa har nyligen publicerat en rapport om de risker som barn på flykt utsätts för. Rapporten bygger på fakta som barnombuden samlat in men även intervjuer med FN:s flyktingorgan UNHCR, Unicef, OHCHR (FN:s organ för mänskliga rättigheter) samt andra aktörer som just nu bistår de flyktingar som kommer till Europa.

En tydligt identifierad risk är att barn utsätts för människohandel, sexuella övergrepp och utnyttjande.

En färsk rapport från UNHCR och Women’s refugee commission beskriver hur flickor och kvinnor utsätts för sexuellt könsrelaterat våld som exempelvis barn- och tvångsäktenskap.

I rapporten efterlyses en större medvetenhet om detta hos de aktörer som bistår flyktingarna. Det är mot den bakgrunden som vi anser att svenska myndigheter konsekvent ska utgå från ett skyddsperspektiv och inte placera nyanlända barn tillsammans med sina ”make/maka” i boenden i ankomstkommunerna.

Safs utgångspunkt att den internationella privaträtten kräver att ”barnäktenskap” som ingåtts utomlands erkänns rättsligt i Sverige måste också ifrågasättas.

För tydlighetens skull ser vi dock en poäng i att skärpa det barnrättsliga perspektivet ytterligare i den svenska lagstiftningen för att bättre stämma överens med barnkonventionen.

Barnkonventionen är tydlig med att barn har rätt att få vara barn tills de är 18 år och att de har rätt att få växa upp under trygga förhållanden och utvecklas i sin egen takt utifrån sina egna förutsättningar.

Som sägs i artikel 16 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är äktenskap något som fullvuxna män och kvinnor har rätt att ingå.

Enligt artikel 16 i barnkonventionen ska barnet skyddas mot godtyckliga eller olagliga ingripanden i sitt familjeliv. Av artikel 19, 34, 35 och 36 kan bland annat utläsas att medlemsstaterna ska skydda barnet mot alla former av övergrepp och utnyttjande som kan skada barnet i något avseende.

Att acceptera barnäktenskap är med andra ord uteslutet enligt barnkonventionen och enligt vad som sägs i artikel 2 gäller dessa rättigheter för alla barn som befinner sig i Sverige.

Även enligt svensk lag är barnets rätt till skydd mot alla former av övergrepp och utnyttjande otvetydig.

Enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kan ett barn omhändertas och vårdas utanför hemmet om det exempelvis på grund av otillbörligt utnyttjande eller andra missförhållanden i hemmet finns en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas.

Socialstyrelsen anger att en grund för omhändertagande enligt LVU kan vara att föräldrarna till ett barn planerar att skicka barnet utomlands för att ingå äktenskap.

På samma sätt som vi inte accepterar att ett barn skickas utomlands för att giftas bort bör vi inte acceptera barnäktenskap ingångna i utlandet för personer som avser att ha sin hemvist i Sverige.

Vikten av att samhället i denna fråga intar en konsekvent hållning i syfte att tillförsäkra alla barn deras rätt till skydd kan inte nog betonas. Det är därför högst angeläget att de luckor i regleringen som ger utrymme för disparata tolkningar täpps till.

Vår uppfattning är att det ur barnrättslig synpunkt aldrig bör anses att barn kan samtycka till äktenskap.

Fredrik Malmberg, barnombudsman