Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

söndag09.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Sjukvård

22 rekommendationer och 75 fromma förhoppningar

Avveckla samverkansspåret och inrätta istället superenheter med bred kompetens och bemanning från sjukvården, skriver Schizofreniförbundet med anledning av de nationella riktlinjerna för vård och stöd vid schizofreni.

Publicerad: 10 november 2017, 07:46

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Avveckla det undermåliga samverkansspåret i riktlinjerna för vård vid schizofreni, manar debattören.

Foto: BigAlBaloo/Maxx Studio/Colourbox


Ämnen i artikeln:

PsykiatriPsykisk ohälsaSocialtjänstenSocialstyrelsenSamverkan

De nationella riktlinjerna för vård och stöd vid schizofreni (remissversion) har just kommit. Här finns kloka och genomtänkta rekommendationer om organisationsformer, insatser och behandlingsformer. De har hunnit bli väl genomtänkta bland annat av den anledningen att de flesta är identiska med de riktlinjer som kom för sex år sedan.

Socialstyrelsen kommenterar att man skriver riktlinjer på områden där det finns stora praxisskillnader (=organisationerna gör inte det de ska) eller att behovet av kvalitetsutveckling är stort.

Socialstyrelsen konstaterar inledningsvis att målgruppen har en väsentligt högre risk att dö i förtid jämfört med övriga befolkningen (minst 15 års skillnad i medellivslängd). Man radar upp statistik om otillräcklig kroppssjukvård och ojämlik behandling. Därefter visar man att det finns insatser och behandlingar med hög evidens som väsentligt förbättrar överlevnad och ger bättre livskvalitet. Spännvidden går från rena behandlingsinsatser till avancerade psykosociala insatser.

Men – och det är ett stort men. De flesta av insatserna bör utföras koordinerat, i samverkan mellan olika aktörer från sjukvård och socialtjänst. Ja, behovet av samverkan och samarbete är så centralt att Socialstyrelsen på remissens 42 sidor nämner detta behov åtminstone 75 gånger. Hur ska då dessa samordnade insatser komma till stånd? Tja, med mer av allt det gamla som hittills, under de 35 år som gått sedan Psykiatriutredningens direktiv började skrivas, inte har fungerat.

Myndigheten för Vårdanalys har redan tidigare totalsågat läget, vilket Socialstyrelsen nämner. Vårdanalys ser stora brister, bland annat i samordningen mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten.

Göran Stjernstedts utredning Effektiv vård hade samma intryck av hur samverkan inom psykiatriområdet fungerade – det vill säga undermåligt och med föga hopp om förbättring.

I Socialstyrelsens riktlinjer nämns Samordnad Individuell Plan – SIP- som åtgärd. Om detta kan man säga att efter sju år som lag (!) har 17 procent av de berättigade nåtts av åtgärden. Man nämner försöken att skriva avtal om samarbete mellan sjukvård och socialtjänst. Dessa avtal har sällan lett till förbättringar som varit märkbara för Schizofreniförbundets medlemmar.

Schizofreniförbundet menar att de insatser som görs för personer med schizofreni ska täcka hela livssituationen. Från bra organisationsformer, delat beslutsfattande, bra behandling, rehabilitering i arbete och boende till stöd och medinflytande för anhöriga. Det behövs en bred palett. Men, insatserna måste koordineras. Vi kan inte köra på i samma spår ytterligare 35 år.

Ta upp Effektiv vård-utredningens förslag om superenheter med bred kompetens och bemanning från sjukvården och med handläggare och utförare från Socialtjänsten med vittgående delegationer från Socialnämnden. En sådan enhet (gärna med egna sängar enligt självvald inläggningsprincipen) skulle kunna ha läkare från flera relevanta kunskapsområden, omvårdnads-, missbruks-,neuropsykologisk-, och specialpedagogisk expertis. Och socialtjänstens personal med beslutsrätt under samma tak, runt samma bord.

Samstämmig forskning från England visar på att en sådan modell är överlägsen. Dessutom: den torde inte kräva vittgående ändringar i befintlig lagstiftning. Effektiv vård-gruppen föreslog detta koncept för multisjuka äldre, men redan nu borde vi starta med gruppen patienter med allvarlig psykossjukdom och stora funktionsnedsättningar. Det finns redan förebilder på några håll i Sverige. Ta lärdom och utveckla från dessa spännande verksamheter.

Avveckla samverkansspåret! Det är ett systemfel och har inte fungerat på de 35 åren som det har prövats.

Lennart Lundin, förste vice ordförande Schizofreniförbundet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev