Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Integration & segregation

Nils Karlsson: Vi måste våga se hedersförtrycket

Det är 16 år sedan 26-åriga Fadime Sahindal mördades av sin pappa i hederns namn. Ingen kan påstå att vi sedan dess gjort nog för att bekämpa hedersvåldet. Det förflutna kan vi inte påverka, men framtiden kan vi fortfarande rå över. Vi ska ge skydd åt de skyddsbehövande och kännbara straff åt dem som skadar någon i hederns namn, skriver Nils Karlsson, kommunalråd (MP) i Malmö.

Publicerad: 19 januari 2018, 15:12

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

”Redan när Fadime, och andra modiga utsatta, berättade om vad de utsattes för borde vi ha agerat


Ämnen i artikeln:

HedersvåldHederskulturJämställdhet

Ingen kan påstå att vi inte vet att det förekommer. Ingen kan påstå att vi gjort nog för att förhindra det.

Vi vet inte hur många människor som lever under hedersförtryck i Sverige men vi vet att det handlar om tusentals och vi vet att varje liv som begränsas eller avslutas för att upprätthålla en familjs anseende är ett för mycket.

På söndag (180121) är det 16 år sedan 26-åriga Fadime Sahindal mördades av sin pappa i hederns namn. Redan när Fadime, och andra modiga utsatta, berättade om vad de utsattes för borde vi ha agerat, studerat de kulturer i vårt land som accepterar våldet och hoten, och gjort allt som står i vår makt för att motverka det. Men vi har varit långsamma och det är ett svek. Lyckligtvis börjar det nu bli ändring.

Alltför många har alltför länge velat se hedersvåld enbart som ett uttryck för mäns strukturella förtryck av kvinnor och något som ska bemötas med samma medel. Samma medel som förtjänstfullt har gjort Sverige till ett av världens mest jämställda länder – men det har inte rått på hedersförtrycket.

Vi måste våga se det som skiljer hedersförtrycket från andra former av förtryck mot kvinnor för att kunna bekämpa det. I hederskulturerna suddas gränsen ibland ut mellan offer och förövare. Familjer upplever sig fast i det system de upprätthåller. Ibland straffas den som inte straffar. Det är så systemet kunnat överleva i tusentals år. Jag är övertygad om att det går att bryta. Vårt samhälle, det svenska, demokratiska, har alla möjligheter.

Vi måste våga tala om fakta. Vi vet att hederskulturerna är särskilt förekommande i Nord- och Östafrika, Mellanöstern, Turkiet, på Balkan. Områden som Sverige länge haft invandring från. Vi vet att människor inte släpper sina kulturella mönster bara för att de passerar den svenska gränsen. Att konstatera detta är inte rasistiskt. Att tro att människor från de områdena inte kan förändras är rasistiskt. Vi vet att vi behöver rikta vårt stöd och skydd och vårt förebyggande arbete dit det ger bäst effekt.

I Malmö genomförs en kartläggning som ska ge svar på hur omfattande hedersproblematiken är i vår stad och vilka uttryck den tar sig. Med kartläggningen i ryggen kan vi dra upp linjerna för det långsiktiga förebyggande arbetet, bli ännu vassare och tydligare forma det efter Malmöbornas specifika behov. I väntan på att kartläggningen blir klar i vår hålls tempot i arbetet uppe av bland annat Resursteam Heder, som ska bli en permanent del av kommunens verksamhet, och Rädda Barnens projekt ”Kärleken är fri”, som nyligen tilldelats en halv miljon kronor för 2018.

Vi måste utkräva individuellt ansvar. Vi ska inte låta någon missriktad förståelse för kulturella skillnader komma ivägen för en orosanmälan om ett barn i fara vid minsta misstanke om tvång i hederns namn. Till exempel ska vi inte bara ha absolut nolltolerans mot könsuppdelad idrottsundervisning i skolan, socialtjänsten ska underrättas vid varje tillfälle en flicka förbjuds att delta.

Vi ska ge skydd åt de skyddsbehövande. Kännbara straff åt dem som skadar någon i hederns namn. Hedersmotiv till brott bör ge samma konsekvenser som hatbrott. Om åklagare kan bevisa att ett brott är hedersrelaterat ska påföljden per automatik skärpas.

Slutligen måste vi beslutsfattare sluta bråka om vem som hade rätt först och vem som haft mest fel. Det förflutna kan vi inte påverka, men framtiden kan vi fortfarande rå över. Att använda frågan till politisk pajkastning är ett hån mot de modiga människor, som Fadime Sahindal, som vågat bryta mönstren och hävdat sin rätt till frihet men mördats för att upprätthålla en social konstruktion.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Nils Karlsson

Föreläsare och filosof, inte längre miljöpartist

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev