Vi kan inte se på när unga tar sina liv

Sverige måste vara en trygg plats för asylsökande barn och ungdomar. Vi ska ha en välordnad asylprocess där den som fått avslag på sin ansökan lämnar landet och den som får bifall snabbt kan integreras och bli en del av samhället. Under tiden ärendet utreds kommer den asylsökande alltid att uppleva en stor oro, det är samhällets uppgift att öka tryggheten och se till att prövningen är rättssäker.

Kommunerna behöver rätt förutsättningar för att kunna ta hand om ensamkommande unga som befinner sig i kris. Vi behöver ett nationellt kompetenslyft inom psykisk hälsa, suicidprevention, svåra samtal, förberedelse inför avslag med mera för personal i kommuner, myndigheter och civilsamhälle.

Den senaste tiden har flera ensamkommande ungdomar tagit livet av sig. Många fler har försökt eller uppvisar andra former av självskadebeteende. Vi hör också berättelser om hur personal på hvb-hem tar extra rundor in i pojkarnas rum på natten för att se att de fortfarande lever. Vi som politiker kan inte bara se på medan det här händer, utan måste hitta sätt att hjälpa några av de mest utsatta människorna i vårt land.

Otryggheten beror både på regeringens tillfälliga lagstiftning, som skadar både ensamkommande och splittrar familjer, och på de åldersuppskrivningar som Migrationsverket gör sedan förra våren.

Nyligen bestämde Migrationsverket att de inte ska ta några beslut när åldern är oklar förrän de medicinska åldersbedömningarna kommer igång. Rättsmedicinalverket har tagit fram en mer säker hantering och ska börja genomföra medicinska åldersbedömningar. Det är bra. Mer och bättre kunskap om åldersbedömningar gör prövningarna mindre godtyckliga och mer rättvisa.

Men även de ungdomar som fått ett utvisningsbeslut enligt den gamla rutinen borde få prövas enligt den nya, mer rättssäkra metoden. Annars riskerar vi att utvisa minderåriga – bara för att de råkade hamna i systemet några månader innan svenska myndigheter fick en fungerande modell för åldersbedömning på plats. Det är inte rättssäkert och det är heller inte humant att utvisa någon till otrygghet och i värsta fall krig, för att vi är osäkra på deras ålder.

Det behövs också flera andra reformer. I dag får ensamkommande inte samma stöd från samhället som andra ungdomar som hamnar i svåra kriser, utan hänvisas ofta till Migrationsverket istället för att få det psykosociala stöd de behöver. Det är inte acceptabelt. Kommunerna måste få den kunskap och de förutsättningar som behövs för att hantera ungdomar med psykisk ohälsa och i kris.

Den som har jobb i Sverige måste få stanna. Vi vill ta bort kravet på att man måste ha jobbat i minst fyra månader för att få byta spår. Människor som arbetar, vare sig de är nyanlända eller ej, bidrar till vårt välstånd i landet. Vi anser att det självklart att de som arbetar och rotar sig i våra bygder ska få stanna kvar.

För många landsbygdskommuner är också invandringen avgörande för att samhället ska leva vidare. De nyanlända är en möjlighet att få arbetskraft och med deras hjälp kan vi skapa nya jobb inom många olika sektorer som lyfter kommunerna och låter dessa blomstra.

Vi har idag också brist på kompetens i kommunerna och vi vet att över en halv miljon människor behöver rekryteras till välfärden under de kommande tio åren. De nyanlända är en möjlighet till en fungerande välfärd över hela landet.

Carola Gunnarsson, kommunstyrelsens ordförande (C) Sala

Bengt Hilmersson, kommunstyrelsens ordförande (C) Vårgårda kommun

Åke Carlsson, kommunstyrelsens ordförande (C) Uppvidinge