”Uppehållstillstånd är inte rektorernas ansvar”

Beslut som rör uppehållstillstånd eller återkallande av uppehållstillstånd ska fattas av Migrationsverket. Det ska alltså inte vara upp till lärare och rektorer att göra bedömningar av kunskaper och närvaro som i första hand syftar till att användas som underlag för prövningar av uppehållstillstånd. Vi var mycket tydliga med detta i vårt remissvar. Trots detta valde regeringen att gå vidare med förslagen - och lagändringen trädde i kraft den 1 juni.

Nu är vi inne i en situation där många rektorer i gymnasieskolan står inför svåra beslut. Lagstiftningen är otydlig, och följande frågor kvarstår:

￭ Får en elev som påbörjat sin gymnasieutbildning innan 18-årsdagen fullfölja sin utbildning om avvisningsbeslutet kommer efter 18-årsdagen?
￭ Hur ska en rektor förhålla sig till elevens rättssäkerhet om det inte längre finns kontaktuppgifter till en bostad eller någon god man?
￭ Hur ska egentligen begreppen aktivt deltagande i utbildningen och fullföljd gymnasieutbildning tolkas?

Regeringen vill inte ta ställning utan hänvisar till att begreppen ska definieras i kommande verkställighetsföreskrifter.

Lagstiftningen utgår från att de allra flesta i den grupp som förslagen handlar om klarar att ta sig vidare in på ett nationellt program efter en kortare tid på ett introduktionsprogram, oftast språkintroduktion. Våra medlemmars samlade erfarenhet är den motsatta.

En hög andel av de asylsökande i gymnasieåldern har avsevärda svårigheter att komma vidare från ett introduktionsprogram till nationellt program. Väldigt få klarar av att uppnå full gymnasieexamen inom utsatt tid. Förordningen ställer, enligt min uppfattning, orimligt höga krav på studietakt och studieförmåga. De kommer således sannolikt inte att kunna presentera de bevis på studieaktivitet i form av betygsresultat som förordningen kräver för få ett förlängt uppehållstillstånd.

Jag är orolig för att kopplingen mellan studieresultat och uppehållstillstånd riskerar att försätta lärare och rektorer i svåra etiska dilemman. Regeringen gör det lätt för sig och avfärdar oron genom att hänvisa till yrkesutövarnas professionalitet. Det menar jag är att bagatellisera frågan.

Att vara professionell innebär, bland annat, att man följer uppställda lagar och regler. Att ha ett etiskt förhållningssätt innebär att man därutöver även bryr sig om de mänskliga konsekvenserna av regeltillämpningen. De är inte två helt överlappande begrepp som regeringen vill hävda.

Jag har inte svårt att se scenarion framför mig där rektorer kommer att behöva överväga sitt handlande i relation till de etiska riktlinjer som Sveriges Skolledarförbund tagit fram och som våra medlemmar förbundit sig att följa. Detsamma gäller naturligtvis för lärarkåren.

Beslut om att resultaten inte räcker till tvingas en lärare eller en skolledare ta med vetskap om effekterna för individen. I de här fallen kan bedömningen och besluten bli att likställa med ett utvisningsbeslut för eleven.

Det är inte så vi ska bedriva migrationspolitik.

Matz Nilsson, förbundsordförande Sveriges Skolledarförbund