Unga utan framtidstro ett rödgrönt misslyckande

Blickarna vänds än en gång mot Göteborg. En kvarterskrog blir skådeplats för mord och urskiljningslöst grovt våld. Efter chocken kommer alla frågor – hur kunde det hända och hur ska den brutala utvecklingen brytas?

Många önskar sig enkla, klara svar och man vill ha dem snabbt för att kunna stoppa skjutningarna omgående. Alltför ofta handlar debatten om en konstlad motsättning mellan brottsbekämpande och brottsförebyggande åtgärder. Sanningen är att vi behöver göra både och. De som skjuter i dag är i huvudsak polisens uppgift.

Här kan politiken, främst nationellt, bidra med bland annat skärpt lagstiftning. För att inte fler ska välja att skjuta i framtiden har kommunen, familjer, frivilligorganisationer och många andra ett gemensamt ansvar. Den enskilde har alltid ett eget val, men vi kan gemensamt hjälpas åt att skapa bättre förutsättningar för ökad framtidstro och minskat utanförskap.

Forskning visar att det är nödvändigt med ett helhetsgrepp för att komma till rätta med gängproblematiken. Enligt Stockholmspolisen och forskaren Amir Rostami så är gäng och gängledarskap skiftande och komplext samt kräver individuella orsaksförklaringar. Orsakerna kan vara allt från politiskt motiverade mål, ekonomisk anpassning till revolt mot samhällets etablerade normer och värderingar. Gängledarnas individuella mål och drivkrafter skiljer dem åt som ledare samt individualiserar i sin tur gängen.

Men varför uppstår gäng? När social sammanhållning, självkänsla och framtidstro saknas och inte finns i sikte, då finns gängtillhörigheten där som en trygghet. En tillhörighet, när det övriga samhället upplevs främmande, och som ”till för andra”. Hur ser då samhället ut, där ungdomsgängen kunnat växa fram, rota sig och utvecklas på ett så destruktivt sätt?

Skolresultaten i Göteborg har utvecklats negativt under flera år. De stadsdelar som nu är mest våldsdrabbade utmärker sig vad det gäller dåliga skolresultat. Bostadsbristen har länge varit ett faktum, samtidigt som företagsklimatet har blivit allt sämre. Dessa negativa trender utmärker Göteborg då det inte ser likadant ut i Stockholm eller Malmö. Regeringar har skiftat de senaste decennierna, men i Göteborg styr de rödgröna, nu som då. Tyvärr har de misslyckats med skolresultaten, bostadsförsörjningen och med förutsättningarna att skapa jobb och framtidstro för unga.

Den som håller i vapnet är ansvarig vid en skjutning. Alliansregeringen har skärpt straffen för både vapenbrott, våldsbrott och mord. Dessutom infördes ett nytt brott; synnerligen grovt vapenbrott och man genomförde två vapenamnestier för att komma åt illegala vapen.

Att bekämpa brott är huvudsakligen en polisiär uppgift. Hela samhället behöver dock bidra, inte minst i det förebyggande arbetet. Kommunen kan arbeta för att stoppa rekryteringen till kriminell verksamhet genom tidiga insatser från socialtjänsten samt utöka stödresurserna till den som vill lämna kriminella gäng.

Kameraövervakning kan i vissa fall vara verkningsfullt. Det kan avskräcka och avbryta brott samt öka chansen till uppklarning av brott. Kameror kan även öka upplevelsen av trygghet.

Det måste finnas möjlighet till sysselsättning för ungdomar. Satsningar på sommarjobb, sommarlovsentreprenörer och ideella verksamheter kan ge avgörande erfarenheter, kontakter och socialt sammanhang. Jag önskar att blickarna i framtiden vänds mot Göteborg av helt andra skäl än nu. Låt oss bli staden som lyckades vända våldsspiralen med hjälp av goda krafter på alla nivåer.

Jonas Ransgård, oppositionsråd (M) Göteborg