Segregationen och klyftorna borde oroa långt fler

Den svenska totalbefolkningen blir enligt SCB:s befolkningsstatistik alltmer heterogen, och särskilt är det tydligt i storstadsregionerna och i de mellanstora städerna liksom bland barn och unga. I dag har uppemot 30 procent av befolkningen någon form av utländsk bakgrund inräknat de som själva är utrikes födda och de som är födda i Sverige med en eller två utrikes födda föräldrar.

Av dessa är närmare hälften födda och uppvuxna i Sverige och närmare hälften har någon form av bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika medan de övriga härrör från Norden, Europa och övriga västvärlden. Den språkliga, religiösa, etniskt-kulturella och rasliga heterogenitet som dessa siffror representerar är i dag väl i paritet med de västländer som vi i Sverige normalt förknippar med mångfald såsom Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Kanada och Australien.

I flera kommuner i storstadsregionerna såsom Botkyrka, Södertälje och Malmö har redan över hälften av invånarna i dag utländsk bakgrund, och i åtminstone ett 20-tal kommuner kommer utländsk bakgrund-befolkningen att överstiga den majoritetssvenska befolkningen inom några år. Det gäller bland annat kommuner som Göteborg, Stockholm, Burlöv, Sigtuna, Sundbyberg, Huddinge, Järfälla, Landskrona, Upplands Väsby, Haninge och Eskilstuna.

Redan i dag har uppemot 40 procent av invånarna i huvudstadsregionen liksom i Stor-Göteborg och Stor-Malmö utländsk bakgrund, och det är också i storstadsregionerna som invånare med utomeuropeisk bakgrund är kraftigt överrepresenterade och utgör kring 20 procent av befolkningen där.

I dag har mellan 45-50 procent av alla barn och unga i de tre i storstadsregionerna utländsk bakgrund, och närmare 25 procent av invånarna under 18 år har bakgrund i Afrika, Asien eller Sydamerika i storstäderna. Över 30 procent av alla barn och unga i riket har utländsk bakgrund och två tredjedelar av dem är födda och uppvuxna i Sverige. Inom ålderskategorin 0-5 år uppgår andelen till 35 procent, och en majoritet av dem har bakgrund i Afrika, Asien och Sydamerika sammantaget med bland annat Irak, Somalia, Turkiet, Libanon, Thailand, Kina, Iran, Chile och Afghanistan som vanligt förekommande ursprungsländer.

Med andra ord tillhör närmare en tredjedel av alla barn i Sverige olika minoriteter i dag, och kring en femtedel av alla barn är icke-vita. Det som gör denna demografiska förändring så speciell är att den äger rum både senare och snabbare i Sverige än i andra västländer samt att den höga andelen barn och unga med utomeuropeisk bakgrund också sticker ut i ett jämförande perspektiv.

Inget av ovanstående hade varit något problem om inte alla invånare i Sverige under 18 år just är den ålderskategori som är allra mest fysiskt segregerad från varandra utifrån framför allt majoritetssvensk och utomeuropeisk bakgrund. Boendesegregationen mellan vita och icke-vita barn har nämligen nått extrema nivåer i Sverige – en utveckling som borde oroa långt fler.

Inte heller det hade denna demografiska förändring varit ett problem om inte de materiella skillnaderna mellan dessa båda grupper av barn hade varit så stora. De ekonomiska skillnaderna mellan vita och icke-vita barn är nämligen extrema i dagens Sverige, och därtill särskilt uppseendeväckande i ett land som länge har strävat mot ekonomisk jämlikhet särskilt vad gäller barn och unga.

Vi kan å ena sidan glädja oss åt att närmare hälften av alla barn i riket just nu växer upp i hushåll som uppvisar en hög inkomstnivå, det vill säga i praktiken växer hälften av alla barn i landet upp i det som tidigare skulle ha kallats rikemansfamiljer, och med globala mått mätt är de det utan tvivel fortfarande. Det är ingen vågad gissning att vi just nu har en kanske hittills oöverträffat hög andel barn som växer upp i materiell rikedom.

Samtidigt är denna materiella rikedom extremt skiktad utifrån majoritetssvensk och utomeuropeisk bakgrund: Medan ej mer än 2,5-3 procent av alla majoritetssvenska barn växer upp i fattiga hushåll växer uppemot 40 procent av alla barn med utomeuropeisk bakgrund upp i hushåll som klassificeras som fattiga.

Totalt växer enligt Rädda barnens barnfattigdomrapport 50 procent av alla utrikes födda barn upp i fattiga hushåll, 40 procent av alla inrikes födda barn med två utrikes födda föräldrar och 25 procent av alla inrikes födda barn med en inrikes och en utrikes född förälder att jämföra med 2,5-3 procent alla majoritetssvenska barn.

Det är just denna extrema boendesegregation och dessa ekonomiska skillnader mellan olika grupper av barn och unga som verkligen oroar inför framtiden, inte den tilltagande mångfalden i sig. Å ena sidan kommer uppenbarligen de allra flesta majoritetssvenska barnen och ungdomarna att växa upp under mycket goda materiella förhållanden och å andra sidan kommer en betydande andel av de icke-vita barnen att växa upp under påvra förhållanden.

Vad dessa skillnader i livsvillkor kommer att resultera i, dessutom kombinerade med en tilltagande skolsegregation mellan samma grupper av barn, vet vi ännu ej, men vi kan kanske kan ana oss till det redan nu.

Tobias Hübinette, docent och lektor vid Karlstads universitet