”Rätten att demonstrera gäller även asylsökande”

Hundratals ensamkommande ungdomar och flyktingar har protesterat mot utvisningarna till Afghanistan, stationerade utanför riksdagen på Mynttorget, numera Medborgarplatsen. De har framfört två minst sagt kontroversiella krav. Dels ett om amnesti, att utvisningar till Afghanistan stoppas och att de asylsökande får stanna, dels att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik personligen möter dem på Mynttorget för samtal, något generaldirektörer vanligtvis inte gör i Sverige då myndighetsutövningen och beslutsfattandet sker genom tillämpning av stiftade lagar och inte personliga förhandlingar.

Aktionen blev nyligen attackerad av den nazistiska gruppen Nordisk Ungdom. Samma gruppering som attackerade Prideparaden i Stockholm, med motiveringen att de ville ”skydda barnen från pervofestivalen”, slängde nu knallskott mot demonstranterna samtidigt som de skrek ”Mohammed, Abdullah go away”.

Den efterföljande debatten om händelsen i sociala medier illustrerar med mer än önskvärd tydlighet hur polariserat och dogmatiskt samtalet om migrations- och integrationsfrågor är. Ett länge pyrt missnöje med migrationspolitiken, som formats och förts av politiker och inte av migranter, går nu ut över de asylsökande. Ur denna i sig förståeliga frustration springer det nu missnöjesyttringar som är minst sagt märkliga.

En del som invänt mot protesten menar att de som befinner sig på Mynttorget inte är barn. Sett till statistiken efter de senaste åldersbedömningarna, och diverse rapporter de senaste åren om överåriga i systemet, finns det med största sannolikhet överåriga bland demonstranterna som utgett sig för att vara barn och unga. Den invändningen missar dock tyvärr kärnfrågan. Rätten att protestera eller framföra sin åsikt är inte avhängigt huruvida man talat sanning eller inte när man sökt asyl, även om det självklart påverkar hur åsikten bemöts och mottas av omgivningen.

De som har uppgett fel ålder, eller saknar asylskäl, ska självklart genomgå en rättssäker asylutredning varefter fattade beslut ska verkställas utan dröjsmål. Och det är här diskussionen kantar. Att en del har ljugit om sin ålder, eller att fattade beslut om utvisningar hittills inte verkställts, något som de asylsökande inte alla gånger kan klandras för, är i sig inga legitima argument för att frånta människor rätten att lagligt och fredligt protestera offentligt och framföra sina åsikter.

Tilltron till demokratin prövas när dess principer försvarar och ger legitimitet till det man finner förargligt. Man kan finna demonstrationen osmaklig, men steget därifrån till att vilja frånta människor rätten att demonstrera borde vara väldigt långt.

Att även den autonoma vänstern gör sig skyldig till attacker på oskyldiga individer, ett argument som florerat i sociala medier, minskar inte allvaret i de högerextremas attack på demonstranterna. Det är fullt möjligt att fördöma samtliga former av extremism utan att relativisera.

Det är därtill fullt möjligt att fördöma attacker utförda av högerextrema grupperingar utan att för den sakens skulle vara en anhängare av den autonoma vänstern.

Kärnfrågan handlar om att de demokratiska principerna i vårt svenska samhälle måste försvaras, lagstadgade fri- och rättigheter får inte inskränkas bara för att de används på ett sätt som upplevs som osmakligt. Attacker på dessa principer måste konsekvent fördömas oavsett vilken ideologi de springer ur.

Anosh Ghasri, frilansskribent och kommunal enhetschef på boenden för ensamkommande

Mustafa Panshiri, föreläser om integrationsfrågor, fd polis