Närvarande vuxna viktigt på ankomstboendena

Efter 450 intervjuer med barn och unga på ankomstboenden runt om i Sverige visar Barnombudsmannen (BO) på allvarliga brister i mottagandet av ensamkommande barn.

Mat som inte alltid räcker, ingen läkarvård eller tandvård trots behov och bristfällig och ibland rent felaktig information från personalen.

Ensamheten hos många är stor och tillsammans med sysslolösheten ökar ångesten. Kläder, särskilt ytterkläder och skor saknas ofta.

En allt längre vistelsetid och ett allt större antal barn och unga ställer helt andra krav på ankomstboendena och även om fokus självklart ska vara att korta tiden på ankomstboenden måste tiden där åtminstone fylla grundläggande krav ur ett barnrättsperspektiv.

BO för fram en rad viktiga punkter som jag hoppas regeringen studerar noga.

BO vill bland annat förändra huvudmannaskapet för ankomstboendena. Att göra det tar det tid. Så länge kan inte de barn som finns på ankomstboenden eller som är på väg hit vänta.

Ingen vet hur många ensamkommande barn och unga som kommer komma till Sverige i år.

Det måste finnas en krisorganisation för att kunna hantera snabba förändringar. Därför måste regeringen tillsammans med relevanta myndigheter som Migrationsverket, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen och SKL ta fram en handlingsplan.

I en handlingsplan bör följande frågor och aspekter hanteras:

1. Alla kommuner måste ta ett ansvar för att snabbt kunna ta emot ensamkommande barn och unga.

I en krissituation måste fler kommuner ha beredskap för att kunna agera med kort varsel, även under helger.

2. Fler ankomstboenden behövs som kan tas i bruk vid extrema situationer såsom i höstas.

3. Ankomstboendena ska fortsatt vara en mycket kortsiktig boendelösning, men situationen på boendena måste samtidigt förbättras avsevärt.

Grundläggande behov och rättigheter ska självklart tillgodoses.

4. Sysslolösheten måste motverkas. Civila samhället bidrar på många håll på ett fantastiskt sätt och bör involveras mer också på ankomstboenden.

Det kan till exempel handla om att medverka till olika former av aktiviteter som språkstudier, idrott och kulturengagemang.

Redan på ankomstboenden bör samtal om det svenska samhället ordnas i syfte att tidigt ge kunskap om rättigheter och skyldigheter och om det land de befinner sig i.

5. Personalen på ankomstboenden bör ha adekvat kompetens och utbildning. De brister som rapporteras av BO handlar många gånger om att otillräcklig eller felaktig information ges.

Personalen behöver ha rätt verktyg för att kunna möta barnen och kunskap kring barns rättigheter och hur processen går till.

Det måste finnas tillräckligt med personal för att täcka behovet av närvarande vuxna, liksom tillgång till tolkar.

6. Ett övergripande barnrättsperspektiv där barnen hela tiden görs involverade och delaktiga.

Migrationskrisen har satt vårt mottagningssystem under stor press. Runt om i landet har socialtjänst, skola och andra viktiga aktörer utfört stordåd.

På sikt behöver till exempel god man-systemet reformeras, det måste bli tydligt vem som har vårdnadsansvaret för det ensamkommande barnet redan från dag ett.

Därtill behöver kommunerna inrätta samordnare för ensamkommande. Varje barn måste känna att det finns närvarande vuxna som ansvarar för dem i Sverige.

Christina Örnebjär, barnrättspolitisk talesperson (L), riksdagsledamot