När staten gör fel ska det prövas och gottgöras

När Migrationsverket efter nästan två års väntan beslutade att utvisa bröderna missade verket att ta hänsyn till att Esmats bror både hade en funktionsnedsättning och psykiska problem. Inte nog med det. Eftersom Esmats bror hade hunnit fylla 18 år bedömdes plötsligt Esmat, som fortfarande är minderårig och utan socialt nätverk vare sig i Afghanistan eller någon annanstans, ha ett socialt nätverk i Afghanistan i form av sin nästan blinda och psykiskt nedbrutna bror.

Det blev för mycket för brodern som kände stort ansvar för Esmats framtid. Två dagar efter utvisningsbesluten tog han det mycket tragiska beslutet att ta sitt liv.

Det råder inget tvivel om att Migrationsverket gjort fel och det är även den slutsats som de själva kommit fram till i en intern rapport som menar att både handläggningen av ärendena och besluten innehöll flera fel och att det saknades grund för ett utvisningsbeslut. Migrationsverket rättade också till beslutet och Esmat beviljades permanent uppehållstillstånd. Kvarstår gör frågan om Migrationsverket kan hållas ansvariga för broderns självmord.

Europadomstolens praxis ger vägledning. Europadomstolen har fastslagit att rätten till liv omfattar en skyldighet för staten att skydda liv. När det gäller självmord krävs att myndigheten visste eller borde ha vetat att det fanns en verklig och omedelbar risk att personen i fråga skulle försöka skada sig själv och att myndigheten trots det inte vidtagit de förhindrande åtgärder som rimligen kunde förväntas.

Det framgår av broderns akt att det fanns en verklig och omedelbar risk att han skulle skada sig själv, att det fanns ett självskadebeteende och till och med tidigare självmordsförsök. Migrationsverkets felaktiga beslut blev den utlösande faktor till att han till slut tog sitt liv. Hade myndigheten agerat riktigt, vilket rimligen kunnat förväntas, hade också självmordet undvikits. Att lägga bördan på en gravt synskadad person med psykiska besvär att återvända till ett land i kaos och dessutom ta ansvar för sin yngre bror kan också betraktas som omänsklig och förnedrande behandling.

Esmat har därför goda grunder att tillvarata sin grundläggande rätt till rättslig prövning och att hålla Migrationsverket ansvarigt för sin brors självmord och begära skadestånd. Men en sådan begäran är inte utan ekonomiska risker. Det kan röra sig om kostnader på flera hundratusen kronor och ibland ännu högre belopp. Utan utomstående finansiering är Esmats ekonomiska förutsättningar att begära skadestånd mycket begränsade, trots att Migrationsverket medgett fel.

En begäran om skadestånd kommer inte ge Esmat hans bror tillbaka. Men att få sin sak prövad är ett sätt att klargöra vad som blev fel, att få upprättelse. Det är även viktigt för staten att lära sig av sina misstag så att samma misstag förhoppningsvis kan undvikas i framtiden. I ljuset av all den kritik som på senare tid riktats mot bristande rättssäkerhet hos just Migrationsverket är det inte orimligt att denna myndighets agerande prövas. Det är ett steg i rätt riktning för den demokratiska processen att ständigt sträva mot ett bättre samhälle.

Anna Rogalska Hedlund, juridiskt ombud för Esmat, specialiserad på fri- och rättighetsjuridik