Lär av Kanada: Frivilliga förbättrar integrationen

De senaste årens migrationspolitik har resulterat i ett,  i vissa delar direkt rättsosäkert, lapptäcke av lagar och beslut. Det är välkommet att det nu i politiken, från snart sagt alla håll och med vitt skilda utgångspunkter, finns en insikt om att frågan behöver hanteras bättre. I höst får vi – oavsett valresultat – en ny regering och delvis ny riksdag med nya möjligheter att rätta till det som hittills inte fungerat.

Fores lanserar studien "Canada can, can we? Sponsoring integration of refugees, the Canadian way", av Trygve Ugland, professor vid Bishop’s University i Quebec. Studien granskar hur Kanadas statliga flyktingmottagande kompletteras med en modell där privatpersoner och organisationer kan bidra till integrationen. Här finns tre slutsatser som är centrala för svensk politik:

￭ Civilsamhällets engagemang ger framgång på arbetsmarknaden för de som fått uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl. Personer som har varit en del av det kanadensiska privatsponsringsprogrammet har i större utsträckning lyckats etablera sig på arbetsmarknaden än de som varit en del av det statliga mottagandet. Denna skillnad tillskrivs till stor del fördelarna med det nätverk som det civila samhället kan dela med sig av och som är mycket bättre anpassat till individuella behov. 
￭ De som deltar i det kanadensiska privatsponsringsprogrammet lär sig engelska bättre och snabbare än personer som varit en del i det statliga mottagandet, till stor del eftersom den nyanlända bistås av människor som har ett starkt engagemang.
￭ På senare tid har nyanländas både fysiska och psykiska hälsoproblem uppmärksammats i Sverige. Att tvingas lämna sitt hem, sin vardag, kanske sitt arbete och sina närstående, är förstås i sig stigmatiserande och riskerar förvärras när man kommer till en ny verklighet – som inte alltid upplevs välkomnande. Vår studie visar att de migranter som ingår i kanadensiska privatsponsringsprogram mår bättre än personer som enbart ingår i det statliga mottagarsystemet.

Sverige och Kanada har på många sätt liknande förutsättningar; vi är båda relativt kalla länder långt i norr med stora avstånd, ett starkt beroende av skogen och malmen som basindustrier och ett tilltagande behov av arbetskraft. Vi är öppna, starka och exportinriktade ekonomier, vårt centralstyre är kompletterat med starka regioner i Kanada respektive kommuner i Sverige. Men på migrationsområdet är det viktigt att inse att Kanadas geografiska läge gör att inte många asylsökande dyker upp oanmälda vid gränsen.

Trots skillnaderna slår Trygve Uglands studie fast att en variant av Kanadas proaktiva integrationsarbete skulle kunna fungera som ett komplement till Sveriges nuvarande mottagande.

Den övergripande slutsatsen utifrån studien vi nu publicerar är därmed att det är dags för en nytt samhällskontrakt i migrationsfrågan. Där det offentliga inser och använder sig av styrkan i det engagemang vi sett i Sverige från näringslivet, civilsamhällets organisationer och individer, men som hittills snarare utmanats än uppmuntrats av regler och rutiner.

Det är dags att formulera en mer konstruktiv politik för nästa mandatperiod som bättre tillvaratar civilsamhällets kraft för en bättre integrationen. Kanada kan, kan Sverige?

Den 19 juni bjuder Fores in till lansering av boken Canada Can – Can we? Sponsoring integration of refugees the Canadian way av professor Trygve Ugland.

Minna Ljunggren, chef för Migration och Integration, tankesmedjan Fores

Oskar Adenfelt, assisterande chef för Migration och Integration, tankesmedjan Fores