Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Integration & segregation

Inför en individuell kontraktsrätt!

En individuell kontraktsrätt hade möjliggjort för varje person att fritt förhandla med ett företag om arbetsvillkor. Då hade vi också fått en lönebildning anpassad för de arbetssökandes utbildning och kompetens, vilket skulle ge lågutbildade invandrare en chans att ta sig in på arbetsmarknaden, skriver före detta ledarskribenten Nils-Eric Sandberg i en kommentar till Joakim Ruists Perspektivartikel.

Publicerad: 10 december 2015, 09:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Vi behöver en grundlagsfäst individuell kontraktsrätt, menar debattören.


Ämnen i artikeln:

ArbetsmarknadFlyktingmottagandeFlyktingpolitik

Migrationsforskaren Joakim Ruist, Göteborgs universitet, gör i Dagens Samhälle 43/2015 en intressant beräkning av hur mycket invandringen kommer att kosta givet dagens höga och långvariga arbetslöshetstal för särskilt utomeuropeiska invandrare.  Med tanke på det stigande invandringstrycket, och den låga utbildningsnivån hos stora grupper bland invandrarna, kommer kostnaderna att öka kraftigt – om vi inte kan förändra arbetsvillkoren.

Liknande analyser har gjorts i Nationalekonomiska föreningens tidskrift Ekonomisk debatt av bland annat Jan Tullberg, docent i företagsekonomi på Handelshögskolan i Stockholm.

Här ett uppslag.

LO har ett enormt grepp om nästan alla partier – inte bara socialdemokratin, som LO delvis finansierar. När Fredrik Reinfeldt kröntes till Moderaternas partiledare förklarade han i en intervju i SvD att de Nya Moderaterna skulle låta LO styra lönebildningen med sina kollektivavtal. Och enligt OECD har Sverige industrivärldens högsta ingångslöner. De fungerar givetvis som ett svårpasserat hinder för invandrare som försöker komma in på arbetsmarknaden.

Kontraktsrätten är central för en marknadsekonomi. Alla företag arbetar med kontrakt, mellan underleverantörer, producenter, kunder. Företaget är juridiskt ett knippe av kontrakt mellan olika aktörer – ägare, företagsledning, anställda, underleverantörer, kunder – etcetera.

Regeringsformens rättighetskapitel ger arbetsmarknadens organisationer rätt att vidta stridsåtgärder. Men den har inget skydd för kontraktsrätten.

Vi behöver en grundlagsfäst individuell kontraktsrätt. Den ska säga att varje individ A har rätt att ingå kontrakt med individen eller företaget B oberoende av vilka kontrakt B tidigare ingått med C eller D. Alltså: två parter har rätt att ingå kontrakt, på villkor de själva förhandlar fram; en tredje part – facket – har ingen rätt att bryta detta kontrakt.

Om vi får denna individuella kontraktsrätt kan varje person fritt förhandla med ett företag om arbetsvillkor. Då kan vi få en lönebildning som anpassar lönen efter de arbetssökandes utbildning och kompetens. Och detta blir lågutbildade invandrares enda chans att in på arbetsmarknaden, och bli försörjda på eget arbete, i stället för socialbidrag.

Facket kommer att förlora en del av sin makt över lönebildningen. Men är fackets makt viktigare än alla ekonomiska hänsyn?

---

Denna text är ett svar på en Perspektivartikel av Joakim Ruist som kan läsas här.

Nils-Eric Sandberg, fd ledarskribent DN, i dag frilansskribent och författare till böcker om bostadspolitik

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev