Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag14.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Integration & segregation

”Fördömandet av Skyttedal är bortom rim och reson”

På kort tid har två artiklar skrivits om två aspekter av det svenska flyktingmottagandet. Den första av Boel Godner (S) och den andra av Sara Skyttedal (KD). Artiklarna är identiska i sitt principiella resonemang, ändå möts den ena av förståelse och den andra av ett ramaskri. Vredesutbrotten visar hur överspänd den svenska debatten är.

Publicerad: 2 september 2014, 03:43

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

FlyktingmottagandeFlyktingpolitik

Nyligen (28/8) skrev socialdemokraten Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande i Södertälje, här på Dagens Samhälles debattsajt, att det inte var värdigt Sverige att en kommun ska förväntas ta emot över 2 000 flyktingar per år samtidigt som en annan kommun säger att den inte kan ta emot några alls. Det var ett medkännande och nyanserat inlägg som pekade på en oacceptabel asymmetri. Godners text gillades av vissa och ogillades av andra, men bemöttes med respekt och utan spekulationer om några andra (och dunkla) avsikter, än de hon gett uttryck för.

Dagen efter (29/8) skrev Kristdemokratiska ungdomsförbundets ordförande Sara Skyttedal en till temat snarlik artikel på DN-Debatt. Skillnaden var att Skyttedal applicerade Godners perspektiv på Sverige och de övriga EU-länderna. Ty samma asymmetri råder mellan vårt land och unionens övriga i andel flyktingar per miljonen invånare som länderna tar emot. Även Skyttedal skrev medkännande och nyanserat. Men till skillnad Godners artikel, kom åtskilliga reaktioner att på hennes inlägg att formuleras som känslo- och vredesutbrott.

Utan att psykologisera kring dessa mentala manifestationer, tror jag att de grundar sig på att Skyttedal frågade hur länge och i vilken utsträckning Sverige ensamt kan bära en så stor börda i flyktingmottagningen i jämförelse med andra EU-länder. Skillnaden mellan hennes och Godners position är att Södertälje kommun kan vända sig till regeringen om hur mottagnings- och allokeringssystemet för kommunerna ser ut och hoppas få gehör för sin sak. För Sveriges del har alla sådana försök på EU-nivå misslyckats. Inget land har sagt att det är berett att minska Sveriges börda genom att öka sin egen. Varje politiker på riksnivå värd uppgiften måste sålunda ställa frågan om i vilken grad och hur länge Sverige kan fortsätta att bära en så asymmetriskt fördelad börda.

Det överspända sätt med vilket Skyttedal fördömdes är bortom rim och reson. Varje land har vid olika tillfällen inte bara ställt sig denna fråga om mottagningskapacitet, utan också försökt definiera den. När man i Sverige i mitten av 1960-talet diskuterade frågan skrev Utlänningsutredningen:

Om inte invandringen i större utsträckning än hittills skett anpassas efter samhällets möjligheter att bereda invandrarna bostäder, utbildning och social omvårdnad av den karaktär, som är specifik för att utlänningen skall kunna växa in i det svenska samhället, föreligger uppenbarligen risk för att de sociala problemen och anpassningssvårigheter, som knappheten på bostäder, utbildningsmöjligheter och social omvårdnad redan nu gett upphov till bland invandrarna, allvarligt förvärras.” (SOU 1967:18)

I början av 1990-talet diskuterade bland andra författarna och debattörerna Hans L. Zetterberg och Mauricio Rojas hur ett lands förmåga att ta emot, ekonomiskt assimilera och kulturellt integrera invandrare kunde bestämmas och när obalanser i sociala och samhällsfunktioner uppstod. Rojas skrev å andra sidan nyligen (SvD 18/8) en pregnant text om att ”Sverige verkar ha en sällsynt förmåga att ta till sig det nya utan att i grunden förändras” och att vi, med 1,5 miljoner utlandsfödda i Sverige efter femtio år, kanske står ”inför en makalös integrationssuccé, som vi inte riktigt har förstått på grund av det utanförskap som präglar många invandrares liv”.

Vi kan kanske inte i förväg avgöra hur stor vår förmåga är. Värre är att vi kanske blir varse den, först när den är överskriden med råge – post festum. Likväl behöver vi diskussionen så som Godner, Skyttedal och Rojas för den. Att som några av Skyttedals belackare framhålla yttringar om huvudvärk, känslor av skam, obehag och avsky eller hänvisningar till partitraditioner får måhända en att må bättre, men förändrar inte något i sak. Den flyktingpolitiskt felfördelade bördan, det integrationspolitiska misslyckandet att inte komma ut i förvärvsarbete och utanförskapsområden som blir allt fler, är verkliga. Verop båtar föga.

Thomas Gür, företagare och skribent

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev