Flyktingar måste kunna få traumavård i hela landet

Bilderna av människor som flyr för sina liv är starka och skakande, både för oss som privatpersoner och som professionella inom sjukvården. Vi är yrkesverksamma inom traumabehandling, och står till förfogande för att ge vård och behandling till dem som kommer till Sverige efter flykt.

Forskningen pekar i dag på att exil- och migrationsrelaterade faktorer, framför allt kvaliteten på integrationsprocessen, är avgörande för om posttraumatisk stress (PTSD) utvecklas och hur svåra symptomen i så fall blir.

Att tidigt ge tillgång till rätt vård och behandling är en del av en ansvarstagande integrationspolitik. Samtidigt är det viktigt att påpeka att långt ifrån alla flyktingar är traumatiserade i klinisk bemärkelse eller utvecklar psykisk ohälsa som posttraumatisk stress.

Våra patienter vill komma i arbete men ohälsa hindrar dem alltför ofta. Posttraumatisk stress får nämligen till följd att koncentrations- och minnesförmåga försämras efter nätter med mardrömmar och oförmåga att vila, av påträngande minnesbilder och en ständig vaksamhet som skapar kronisk smärta.

För att integrationen ska lyckas måste hänsyn tas till hur psykisk ohälsa påverkar förutsättningarna för den enskilde att ta till sig åtgärderna.

Vi har erfarenhet av att behandla människor som liksom i dag flytt stora konflikter. I arbetet med flyktingar från krigen i Bosnien och Irak har vi lärt oss att förebyggande insatser kan vara avgörande för att personer över huvud taget ska söka vård.

Man måste känna till vilka symptom som är vanliga efter traumatiska händelser, att det finns hjälp att få och hur man söker den. Det är viktigt att personer nås av den informationen redan innan psykisk ohälsa utvecklats. Vissa landsting har redan skaffat beredskap för detta, men långt ifrån alla.

Ytterligare insatser som kan innebära bättre möjligheter bör erbjudas speciellt sårbara grupper, det kan exempelvis handla om att arbeta uppsökande med mobila team.

Personer som möter nyanlända, till exempel vårdpersonal, arbetsförmedlare, sfi-lärare och gode män behöver få grundläggande kunskap så att de kan känna igen symptom på traumatisering och kunskap om var patienterna kan hänvisas. De flesta av oss erbjuder därför utbildning och handledning för personalgrupper som arbetar med traumatiserade flyktingar.

Genom den nya patientlagen har patienter rätt att välja hos vem de ska söka öppenvård, i hela landet. I dag träffar vi patienter som pendlar alltför långa avstånd för att få den traumavård som vi kan erbjuda.

Det handlar om personer som hänvisats till landsting där traumakompetens saknas, som lidit av psykisk ohälsa och som till slut flyttat till platser där vi finns för att få vård. Ibland har flytten inneburit en mer ansträngd social situation på grund av förlorade boenden och jobb.

Traumabehandling kräver nämligen regelbunden och intensiv kontakt, vilket försvåras av lång pendling. Psykisk ohälsa förvärras dessutom ofta med tiden, vilket gör att fördröjd vårdkontakt kan vara direkt farligt.

Dessutom ökar inte bara lidandet utan också kostnaderna för vården som riskerar att bli akut.

Om alla kommuner nu ska ta emot nyanlända måste också förutsättningarna för kompetent vård och behandling finnas i alla landsting och regioner.

Regeringen måste ta sitt ansvar för att säkerställa detta på ett nationellt plan – med riktade statliga medel för traumavård där det är nödvändigt.

Anette Carnemalm, verksamhetschef, Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Malmö

Britt Tallhage, verksamhetschef Närhälsans kris- och traumamottagning, Göteborg

Marianne Wikman, leg. läkare, Kris- och traumaenheten, Vårsta diakonigård, Härnösand

Astrid Jansson-Lindgren, verksamhetschef, Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Skellefteå

Susanne Durehed, verksamhetschef, Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Göteborg

Peter Hagman, verksamhetschef, Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Skövde

Andreas Westöö, verksamhetschef Flyktingmedicinskt centrum, Norrköping

Monica Brendler Lindqvist, enhetschef, Röda Korsets Center för torterade flyktingar, Stockholm

Luis Ramos Ruggiero, vd, Kris- och Traumacentrum, Stockholm

Manuel Fernandez, enhetschef, enheten för Transkulturell psykiatri, Akademiska sjukhuset Uppsala

Ulf Gustavsson, verksamhetschef, Röda Korsets behandlingscenter för krigsskadade och torterade, Uppsala

Jalil Amin, leg.psykolog flyktingtraumaenheten, region Gävleborg