”Flyktingar är inte andra klassens medborgare”

REPLIK Flyktingar får gärna komma till Sverige, så länge de inte kostar oss särskilt mycket och så länge de tyst och tacksamt accepterar att ta illa betalda låglönejobb. Och så länge de inte ställer krav på att på lika villkor ta del av skola, sjukvård och äldrevård.

På annat sätt kan vi inte tolka Johanna Jönsson och Emil Källström (C) som i artikeln ”Bättre sänka kostnader än äventyra öppenheten” skriver att man välkomnar moderaternas besked att ”se över kostnaderna för välfärdssystemen för personer som kommer att få tillfälligt uppehållstillstånd”.

Någon läsare kanske blir förvirrad nu och tänker; men var inte Centerpartiet och Vänsterpartiet för en gångs skull på samma linje och värnade asylrätten? Jo, det stämmer, de likheterna finns verkligen, våra partier har bägge stått upp för asylrätten. Därefter slutar likheterna tvärt. När flyktingarna väl fått komma in i Sverige och fått sina asylskäl prövade och godkända då finns det inte två partier som är mer olika.

Centerpartiet har utvecklats till riksdagens mest nyliberala parti. Varje individ ska klara sig själv bäst man kan. Framförallt den som befinner sig i samhällets mer utsatta grupper ska vara stark på egen hand. Den som är sjuk ska så snabbt som möjligt tillbaka till jobbet oavsett om personen är frisk nog att återvända till arbetslivet. Den som är ung ska få jobb med sämre villkor och lägre lön, vilket på centerspråk skrivs om till ”låga trösklar” eller ”kort väg” till jobb.

Vad som är särskilt intressant med Centerpartiets, och för den delen Moderaternas, omsorg om den svenska välfärden är att simma- eller sjunk-tematiken inte gäller de välbärgade grupperna i samhället. Tvärtom, dem har Centerpartiet hittills värnat genom stora skattesänkningar. På dem ska inte krav ställas om att försämra villkor eller löner. Deras fastigheter, arv och förmögenheter ska inte naggas i kanten.

Flyktingar däremot, på dem ska krav ställas. De får komma hit, men sedan ska de leva i ett parallellt samhälle där de får jobba sig upp och den som lyckas ta sig fram kan också få vara med i den svenska välfärden.

Vänsterpartiet har ett annat synsätt. För oss är flyktingarna som kommer medmänniskor som ska ha möjlighet att leva här på samma villkor som vi andra.

De är inga andra klassens medborgare, utan våra nya grannar och arbetskamrater och vänner och då kan vi inte bygga upp ett dubbelbottnat regelverk i välfärden, där bara några barn får barnbidrag för att köpa nya skor till vintern och andra inte. Där bara några har råd att gå till doktorn med sin stukade hand, där bara några kan operera sin cancertumör, och bara några får chans att studera vidare. Vård och utbildning är inget man förtjänar, det är en rättighet.

Problemen vi har med den svenska välfärden beror inte på flyktingarna. Det beror på den ojämna fördelning av resurser som Centerpartiet varit med och beslutat om. Centerpartiet har suttit i just den alliansregering som sänkte skatterna med 140 miljarder och skadade välfärden så allvarligt att den nu står illa rustad för påfrestningar.

Vänsterpartiet vill bygga samhället starkt igen. Vi har en plan för att investera kraftigt i välfärden, för att vi ska ha ett samhälle som klarar när det blåser, som klarar påfrestningar utan att vackla.

Om Centerpartiet verkligen vore intresserade av att ”krympa kostnader” och ”inte äventyra statskassan” så borde de rikta blicken uppåt, mot den välbärgade grupp som har gynnats av skattesänkningarna, och inte mot den grupp människor som kommit till Sverige på flykt från krig och förtryck.

Ulla Andersson, riksdagsledamot, ekonomisk-politisk talesperson (V)