DO bör utreda skälen till efterfrågan på halalbad

Replik. I en replik på min kritik av DO:s beslut om könssegregerad simning, skriver Agneta Broberg, Diskrimineringsombudsman, att ”DO har alltså inte i de aktuella tillsynsbesluten ansett att religion är ett berättigat syfte att ha separata öppettider.” Det är välkommet att DO nu backar från sin tidigare linje, det vill säga att kvinnotider kan erbjudas ”om syftet är att öka simkunnigheten och möjliggöra ett deltagande i simhallsaktiviteter för kvinnor som på grund av religiösa och kulturella skäl annars inte skulle kunna delta”.

DO betonar att det inte är de som beslutat att undantag från lagen ska kunna göras utan det är något som finns i lagen. DO säger dock inget om sin roll som rättstillämpare och att de i den rollen behöver ha kunskaper både om rättsregler och om sakförhållanden. DO behöver även analysera skälen till efterfrågan på halalbad och ta rättspolitiska hänsyn.

Grundskälet till könssegregering är att kvinnokroppen anses dra skam över närstående män om den tillgängliggörs för främmande män. Huvudansvaret för segregeringen läggs på henne. Det är främst denna kvinnosyn, som efterfrågan på halalbad vilar på, som är diskriminerande och inte bara om halalbad utestänger andra eller ej. Om syftet är simkunnighet varför nobbas könsblandad simning? Var använder kvinnorna simkunnigheten? Knappast i havsbad. Eller ska havsbad också könssegregeras? Om syftet med halalbad är berättigat, varför är det bara kvinnor och inte män som av kulturella och religiösa skäl efterfrågar halalbad?

Rättspolitiskt bör DO ta hänsyn till att halalbad strider mot jämställdhet, sekularism och skolplikt. Det är ett sätt för att kringgå den sekulära och könsblandade simningen i skolan.

Gällande halalbad, jämfört med bostadsdiskriminering, är det inte samhället som begränsar individens möjlighet till simfärdigheter utan det är hederskulturella och religiösa normer som villkorar hennes simkunnighet. Gällande sakförhållanden bör DO beakta att halalbad är ett led i hederskulturens fysiska och sociala segregering av könen både i den privata och i den offentliga sfären.

Lämplig och nödvändig åtgärd vore därför inte att kasta jämställdhetsbarnet för att behålla badvattnet halal. Det som bör göras är att motverka de kulturella och religiösa normer som reducerar kvinnan till hennes kön och förpassar hennes kropp till könsseparata tid och rum.

Devin Rexvid, fil. dr i socialt arbete