Det är inte bara polisen som lämnat förorterna

För en dryg vecka sedan fick Husby, Fittja, Rosengård och andra områden som sedan länge förknippas med social oro och otrygghet sällskap av ett nytt område, Klockaretorpet i Norrköping. Stenkastning och bilbränder under ett par kvällar och nätter orsakade rubriker över hela landet. Våld och frustration är inte längre ett storstadsfenomen, om det nu någonsin varit det.

Journalister från när och fjärran dyker upp och intervjuar ungdomar, som förklarar att det inte finns något meningsfullt att göra. Polis och politiker får frågor om vad vi tänker göra. Vi i Norrköping svarar på samma sätt som nästan alla våra kollegor i samma situation. Det här handlar inte om polisiära eller sociala insatser, utan om både och.

Vi måste kunna jobba både kort- och långsiktigt, och vara hårda mot både brottslighet och brottslighetens orsaker. För ingen kan rimligen förneka att det finns ett samband mellan oroligheter och frustration å ena sidan och svaga skolresultat och arbetslöshet å andra sidan.

Utan tvekan, det finns problem i Klockaretorpet. Men den som besöker området, som i huvudsak består av radhus och villor med olika upplåtelseform, får knappast känslan att det är ett område myndigheterna glömt bort. Här bor elektriker, undersköterskor, rektorer och läkare och huvuddelen går till jobbet varje dag. Andelen arbetslösa är högre ån snittet i kommunen, men den som får ett jobb lämnar inte självfallet området.

När man kommer till områdets centrum får man emellertid en annan känsla. Många lokaler är tomma, och efter kontorstid är det tyst och ödsligt. I ett prång har det utvecklats en marknadsplats för narkotikahandel och annan kriminalitet.

Från kommunernas sida hörs ofta kravet på fler poliser ute i områdena så att säga till vardags. Vi säger samma sak i Norrköping. Samtidigt har vi självkritiskt konstaterat att det inte bara är polisen som har lämnat förorterna och kommunens ytterdelar. Även kommunens service har centraliserats, allt i syfte att bli mer effektiv och professionell. Goda syften i och för sig, men följden är att lokaler står tomma och att kommunen inte längre finns närvarande i lika mångas vardag.

Mot den här bakgrunden tillsatte kommunen hösten 2014 en områdesdelegation med uppgift att sprida kommunens service bättre i hela kommunen. Efter det som hänt i Klockaretorpet är vi än mer övertygade om att detta är rätt politik.

Vi är naturligtvis inte naiva, utan inser att det krävs mer än ett kontor med biståndshandläggare för att motverka kriminalitet och ge frustrerade ungdomar framtidstro. Därför gör vi riktade insatser för att stärka skolor med låga resultat och en rad andra insatser som i längden är de viktigaste.

Betydelsen av närvaro i vardagen ska emellertid inte underskattas. Det är inte lika lätt mobilisera hat mot makten och myndigheten när de som bor i området vet vad poliserna heter och möter kommunens representanter dagligen.

Ja, de frustrerade ungdomarna följer väl ungefär samma logik som frustrerade kommunpolitiker; det är alltid lättare kritisera myndigheter som finns långt bort, i residensstaden eller i huvudstaden än en myndighet vars representanter vi umgås med i vardagen.

Lars Stjernkvist, kommunstyrelsens ordförande  (S), Norrköping