”Den medmänskliga opinionen hörs för lite”

”Ut med packet, inga afghaner på våra gator” skränade en grupp extremister mot afghanska ungdomar på Medborgarplatsen nyligen. Men de fick ett effektivt svar från andra närvarande som förstod varför dessa ungdomar demonstrerade sin ångest inför risken att bli deporterade till krigets Afghanistan. Deras svar till mobben: de vinkade med röda hjärtan och skanderade ”kärlek”, ”kärlek”.

Därmed gav de röst för den medmänskliga opinion som faktiskt finns på många håll i vårt land men som fått alltför lite uppmärksamhet. Faktum är att det fortfarande görs enastående insatser för att stödja de nyanlända och skydda deras mänskliga rättigheter. Vi två har haft möjlighet att följa ett sådant arbete på Storsudret på södra Gotland.

När omkring ett hundra personer kom till Burgsvik i november 2015 angavs tonen omedelbart i ett inlägg på Facebook:

”Kan vi möjligen hjälpa till med att öka öppettider för Biblioteket i Burgsvik?... Kan vi bussa idrottsintresserade till ICA Maxi hallen på Visby Ladies hemmamatcher? … Kan vi ordna musikaftnar... kan vi bistå med instrument?... Kan vi ordna vandringar med korvgrillning/ majskorvsgrill på Storsudret?...

Klart vi kan fixa allt detta tillsammans!”

Då utbröt en intensiv aktivitet. Kläder och leksaker samlades in och lämnades på fiket för Röda Korset att fördela. Reflexvästar skänktes för att de nyanlända skulle kunna röra sig på landsvägen när mörkret faller.

Frivilliga startade språkträning på biblioteket, den självklara mötesplatsen. Andra frivilliga startade samma höst cykelkurser för kvinnorna och senare på sommaren simkurser. Åter andra ordnade fotbollsträning, textilarbete, matlagning och praktikjobb.

När Migrationsverket beslutade att stänga förläggningen sommaren 2016 valde inte mindre än ett femtiotal av de nyanlända att stanna kvar. Det blev möjligt tack vare att volontärgruppen tog ytterligare ansvar och bildade en förening, ”EBO Storsudret”. Den vädjade till allmänheten om månatliga ekonomiska bidrag – gensvaret blev överväldigande och det frivilliga stödarbetet har kunnat fortsätta.

Alla vuxna nyanlända har nu haft jobb över sommaren och ett flertal har jobb garanterat året runt. Boende har ordnats i hus eller lägenheter, barnen går i skola eller på dagis och kontakterna med lokalsamhället fortsätter. Redan talar många av de nyanlända utmärkt svenska.

Allt har förstås inte varit friktionsfritt, men med tanke på mångas mycket traumatiska bakgrund har integrationen så här långt gått förvånansvärt väl.

Den skugga som faller över flera av flyktingarna är förstås att de ännu inte vet om de får stanna eller inte. Det gäller inte minst ungdomarna med afghanskt ursprung (varav flera kommer från en papperslös, osäker tillvaro i Iran och saknar relation till Afghanistan).

Klart är att en bred majoritet av befolkningen på Storsudret hoppas att de nyanlända ska få fortsätta livet här. Det är så uppenbart att de har mycket att bidra med i en landsända som hotas av avfolkning. Flera av dem har visat sig ha precis den utbildning och yrkeserfarenhet som efterfrågats. Andra har genom personlig energi och framåtanda ändå hittat meningsfulla roller i samhällslivet.

Vi tror det är viktigt att sådana framgångar verkligen uppmärksammas. Inte bara för att det är rätt mot de nyanlända och en lärdom för oss som får möjligheten att välkomna dem – utan också som väg att motverka främlingsfientlighet och skapa tillit till vår förmåga att faktiskt ta emot flyktingar.

Föreningen EBO Storsudret har nu inbjudit vår nya migrationsminister Heléne Fritzon att komma på ett besök för att möta volontärer och nyanlända - vars egna berättelser är djupt lärorika. Vi hoppas hon antar den utmaningen.

Thomas Hammarberg, f.d. Europakommissionär för mänskliga rättigheter

Dan Israel, förläggare