Cynism bidrar till ökat utanförskap

”Fler poliser! Vi måste ha fler poliser.”
”Skapa enkla jobb där inga förkunskaper finns.”
”Sänk etableringsersättningen för nyanlända.”
”Sänk lönen för nyanlända.”
”Satsa på förorten.”
”Etablera service i socioekonomiskt utsatta områden.”
”Bygg billiga bostäder för nyanlända.”
”Snabba på valideringen av nyanländas utbildning.”
”Sänk skatten för företag som vill etablera sig i utsatta områden.”
”Prata med de som bor i förorten.”
”Låt staten ta över dåliga skolor.”
”Skärp straffen för stenkastning mot poliser.”
”Utvisa nyanlända som begår brott.”
”Fler fritidsgårdar.”
”Fler fryshus.”
”Fler arbetsmarknadsprojekt nu!”

Förslag som ska förbättra integrationen och minska det så kallade utanförskapet haglar från politiska partier. Inte sällan kommer dessa förslag i samband med debatter om ökat antal flyktingar och social oro i så kallade utsatta områden (även kallade förorter, utanförskapsområden, orten, miljonprogramsområden och fattiga områden).

Det är som en tävling där den som kan komma på flest förslag vinner. Men ingen vinner. Integrationen ökar inte och utanförskapet minskar inte. För ingen vill se motorn som driver på utvecklingen – att en mycket stor del av flyktingmottagandet i praktiken medvetet styrs till dessa områden.

För mig betyder integration att vi får samma möjligheter att utbilda oss och arbeta. Utanförskap är när vi inte känner oss som en del av samhällets gemenskap och inte upplever att alla underbara möjligheter Sverige erbjuder finns till för oss. För många har ordet utanförskap med invandring att göra. Det är ingen slump. Några politiska partier har velat styra ordet dit och lyckats. Det har inte varit svårt då många asylsökande och flyktingar på grund av svensk lagstiftning börjar livet i Sverige i något av just de områden som ibland kallas ”utanförskapsområden”. Synen på våra nyanlända har därmed för många blivit att de är fattiga, inte har något jobb och inte pratar svenska.

Bilbränder blossar upp och det ropas på fler poliser och strängare straff. I berörda bostadsområden bor många med utländsk bakgrund och bilbränderna kopplas därmed också till dem. Jag tycker att det är avskyvärt, på gränsen till cyniskt.

Sverige har tillåtit detta genom att ge kommuner rätten att säga nej till flyktingar som fått sina uppehållstillstånd och lyckliga längtar efter att lämna Migrationsverkets anläggningsboenden. Flyktingmottagandet har därmed inte varit alla kommuners ansvar.

Samtidigt har vi sedan 1994 den så kallade ebo-lagen som ger asylsökande rätt att från första dagen i Sverige bosätta sig hos anhöriga eller bekanta, om man kan. Till skillnad från flyktingar från anläggningsboende kan kommuner inte säga nej till de som väljer ebo. Det kallas eget boende men innebär alltid att du bor hemma hos någon annan, i bästa fall en släkting eller bekant som vill väl men långt ifrån alltid. Flyktingmottagandet har blivit tidigare flyktingars ansvar.

Det fanns en tid med lediga bostäder i miljonprogramsområden i Sverige. Några kommuner kunde upplåta bostäder i dessa områden för de som lyckats fly från krig och förföljelse. Flyktingar blev därmed vissa bostadsområdens ansvar.

Flera av de politiska partiernas förslag är helt okej. Jag ser gärna fler närvarande poliser och mer kommunal service i våra ”utanförskapsområden”, och begår man brott ska man straffas.  Jag ser gärna mer samarbete mellan kommun och polis för att skapa trygghet. Mer vuxenutbildning och en jämlik skola kan utjämna möjligheter. Jag har också ett eget förslag. Återinför värnplikten. Sverige behöver försvaras, men värnplikten är också en gemenskap där du tar ansvar för något mycket viktigt tillsammans med andra och det ansvaret behöver många unga känna i dag.

Erfarenheter från kommuner dit flest nyanlända kommit de senaste tio åren visar att svenska språket, utbildning och en någorlunda stabil bostadssituation är nycklarna till valmöjligheter och jobb. Både barn och vuxna behöver prata, läsa och höra svenska och gärna även engelska i sin vardag för att få samma möjligheter som andra. Ett enormt ansvar för Sveriges framtid vilar på det fåtal kommuner där de bostadsområden som tar emot flest flyktingar finns, och där svenska inte alltid är det vanligaste språket.

Men – och viktigast av allt – våra ansträngningar, satsningar och idéer är bortkastade så länge ebo finns. Att avskaffa eller ändra lagen är mycket, mycket bråttom. För varje dag ökar segregationen i Sverige och människor skickas rakt ut i parallella system med svarta bostäder och svarta jobb där någon eller några blir rika på deras utsatthet. Både människor och bostadsområden stigmatiseras och det är en farlig väg.

Inga av de politiska partiernas förslag kommer att ge effekt om man inte ger sig på pudelns kärna.

Boel Godner, kommunstyrelsens ordförande (S) Södertälje kommun