Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Integration & segregation

Blunda inte för rasismen bland invandrare

I den politiska debatten framstår det ofta som självklart att Sverige har rasistiska strukturer som hindrar invandrare från att integreras i samhället. Men det vi inte vill tala om är att rasismen ofta faktiskt bärs upp av grupper som själva har invandrarbakgrund, skriver småföretagaren Boris Benulic.

Publicerad: 27 augusti 2014, 12:24

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Rasism

När han tittar på mig så ser jag hur hans motvilja mot de möjliga festgästerna brottas med hans lust att tjäna pengar.
Bulgarienturkar, muttrar han. Bulgarienturkar! De är ju vare sig bulgarer eller turkar. Ingen vet egentligen vad de är. Och nu ska de hålla bröllop, och en av dem ska gifta sig med en arab. Och det vet man ju vad det är för folk.

Om man som jag är leverantör av kött så möter man hela tiden den rasism som finns i restaurangvärlden, och den rasismen beror på att det är så många invandrare verksamma där.

Mellan de olika invandrargrupperna finns inte bara motsättningar utan också en tydlig motvilja där man ofta betraktar andra invandrargrupper som mindre värda, lata, obegåvade, allmänt lortaktiga och efterblivna. Inom varje invandrargrupp finns det dessutom tydliga hierarkier och därur följande motsättningar. Men jag hinner i mina möten inte riktigt med att bekämpa alla dessa vanföreställningar – jag måste hinna med att sköta mina affärer och kränga kött till mina kunder. Man måste ju leva också.

Att det här uppmärksammas så lite beror på att de som driver opinion i frågor som rör rasism antingen är svenskar och därför sällan rör sig naturligt bland invandrare, eller så är de själva invandrare och finner alltför ofta rasismen självklar – de som tillhör andra nationaliteter eller religioner är helt enkelt mindre värda.

I den politiska debatten framstår det i många sammanhang som något självklart att Sverige har rasistiska strukturer som hindrar invandrare från att integreras i samhället. Nu är jag inte överens om existensen av sådana strukturer, hur mycket jag än använder mina marxistiska teorier för att skärskåda det svenska samhället kan jag inte upptäcka dem. Men låt oss anta att de finns och att vi genom en massiv kampanj och hårt arbete lyckas ändra på svenskarnas mentalitet och institutioner, och därmed utplånar dessa rasistiska strukturer.

Då kommer ändå stora grupper av invandrare inte att kunna integreras eftersom de har en rasistisk mentalitet och ser ner på andra nationaliteter eller på skikt och grupper inom den egna nationen. Ska man integreras i ett demokratiskt och icke-rasistiskt samhälle så måste man rimligen själv vara icke-rasist och demokrat.

Lika komplicerat blir det om vi grubblar på de där andra strukturerna det talas så mycket om – de patriarkala. I ett Sverige utan sådana strukturer så skulle en hel del invandrargrupper och kulturer få svårt att integrera sig eftersom de kännetecknas av just sina patriarkala strukturer.

Den svenska nationen vandrade en gång in i moderniteten genom att arbetarrörelsen och folkrörelserna organiserade, fostrade och bildade folket. Den svenska nationen kommer inte att kunna integrera de nya stora grupper som kommit hit om folkrörelserna och det civila samhället inte i dag tar upp samma kamp mot otidsenliga åsikter och reaktionära hållningar hos invandrare som de en gång gjorde i de egna leden. Då avkrävde man ett personligt ansvar av de sina. Det gör man inte i dag, med de nya svenskarna, utan istället är det alltför ofta så att man väljer att försvara deras rätt att behålla kulturella mönster som ibland kan kännetecknas av demokratifientlighet, rasism och kvinnoförtryck.

De invandrargrupper som kom hit från slutet av 1950-talet och några årtionden framåt var ofta politiska flyktingar som tvingats i exil just därför att de kämpat för demokrati och frihet. Många av dem som kom som arbetskraftsinvandrare hade valt att lämna sina hemländer inte bara därför att det var ont om arbete, de sökte sig till ett land de uppfattade som friare.

De som kom var bärare av demokratiska idéer och en tro på sin egen rätt till frihet och lycka (även när de var vänsterradikaler liksom jag) – det var därför de hamnade i Sverige – och det var därför de så relativt lätt blev en del av samhället.

Nu har vi fått uppleva en ström av invandrare och flyktingar som söker sig hit undan krig, elände och misär – men den som kommer från till exempel en afghansk, syrisk eller somalisk kultur är inte nödvändigtvis bärare av västerländska demokratiska uppfattningar och ett idémässigt arv från Upplysningen. Detta innebär inte att dessa grupper inte är värda vår hjälp och vårt stöd och vårt beskydd. Men en självklar del i denna hjälp måste också vara att vi tar en strid mot vissa kulturella, religiösa och politiska uppfattningar.

Annars kommer vi att fortsatt ha stora grupper som inte bara står utanför det svenska samhället utan som också är direkt fientliga mot detta samhälle och dess värderingar. Dessutom vore det ganska skönt att inte behöva sälja kött till människor med rasistiska föreställningar – för de är ju ganska trevliga och hyggliga personer egentligen.

Boris Benulic, småföretagare i restaurangbranschen

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Rasism

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev