Ansvaret är politikernas – inte välfärdens professioner

Under torsdagen (7/6) kommer riksdagen att rösta om regeringens proposition om att ge möjlighet till tidsbegränsat uppehållstillstånd för vissa ensamkommande ungdomar. Regeringens förslag har väckt stor debatt, inte minst mot bakgrund av den skarpa kritiken från Lagrådet. Det är viktigt att ta Lagrådets och remissinstansernas synpunkter på allvar. Tyvärr har detta sällan gjorts under de senaste årens tvära kast i migrationspolitiken. Den dåliga beredningen av den tillfälliga asyllagen och den så kallade gymnasielagen är delförklaringar till att detta problem har uppstått.

Samtidigt känner vi en oro över att själva sakfrågan hamnar i skymundan i ett stundtals mycket hårt debattklimat, nämligen den särskilda utsatthet som denna grupp unga befinner sig i och vilka konsekvenser det kan få på sikt. Om inte politiken tar sitt ansvar riskerar vi att hamna i en ohållbar situation.

Vi efterfrågade en lösning på problemet för över ett år sedan, med utgångspunkt i många av våra medlemmars vardag och yrkesliv. Lärare, socialsekreterare och personal på boenden mötte i sitt arbete ensamkommande unga som efter lång tids väntan fått avslag och riskerade utvisning till ett land de aldrig levt i.

De mötte unga med starka drivkrafter och en vilja att bidra till samhället. Men de mötte även unga som på grund av sin svåra situation befann sig i stort psykiskt lidande, med flera tragiska självmord till följd. Många av TCO-förbundens medlemmar engagerade sig som gode män eller öppnade sina hem för unga som inte hade någon annanstans att ta vägen. De klev in och tog ett stort ansvar där politiska lösningar lyste med sin frånvaro.

Den lösning som då genomfördes genom den så kallade gymnasielagen var dessvärre för restriktiv och därför befinner sig många unga fortfarande i samma svåra situation. I många fall har den till och med förvärrats. Vår farhåga om att många av dessa unga skulle gå under jorden och hamna i ett skuggsamhälle där de utnyttjas av cyniska arbetsgivare eller hamnar i drogmissbruk har dessvärre besannats.

Därför är det angeläget att politiken tar ansvar för att lösa situationen. Vi välkomnar därför att regeringen har gått vidare med lagförslaget om att ge dessa ungdomar en möjlighet till uppehållstillstånd för studier och beskedet om att både Centerpartiet och Vänsterpartiet ställer sig bakom regeringens förslag. Att stödja ett förslag över blockgränsen för att lösa ett viktigt problem visar prov på ansvarstagande och pragmatism.

Vi delar en stor del av kritiken som har riktats mot förslaget och hade gärna sett en lösning som utformats på ett annat sätt. Förslaget innebär att regelverket blir komplext och svåröverblickbart. Det innehåller även flera tidsgränser som är för restriktiva. Trots dess brister inser vi att det är detta förslag som står till buds om vi skyndsamt ska få till en lösning på situationen.

För oss är det även viktigt att påpeka att det är svårt att tillgodogöra sig språk och gymnasiestudier på kort tid, särskilt för den som bär på svåra trauman eller befunnit sig i utsatthet under en lång tid. De verksamheter som de ensamkommande unga befinner sig i behöver ges rätt förutsättningar, bland annat i form av tillräckliga resurser, för att lagstiftningen ska få avsedd verkan.

Vi menar att det inte är ett alternativ att inte agera. De partier som vill rösta ned förslaget blir svaret skyldig vilken lösning de vill se i stället. Utöver de rent humanitära skälen för att genomföra förslaget är det i dag svårt att genomföra både frivilligt och ofrivilligt återvändande till Afghanistan. En stor del av denna grupp kommer, oavsett vad vi tycker om saken, att vara kvar i Sverige under lång tid framöver. Utan en politisk lösning kommer de att fortsätta befinna sig i juridisk limbo och en mycket utsatt situation.

Våra medlemmar kommer i sin yrkesroll att göra sitt bästa för att ge dessa ungdomar så goda förutsättningar som möjligt för att klara sina studier och få en bra start i livet. Men ansvaret för att lösa den svåra situation som uppstår ska bäras av politiken, inte välfärdens professioner.

Eva Nordmark, ordförande TCO

Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet

Veronica Magnusson, ordförande Vision