Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Tillväxten i Stockholm kraftfull utmaning

En huvudstadsregion som växer med en halv miljon invånare till 2030 kräver en storstadspolitik med offensiva reformer och åtgärder. För att klara nödvändiga investeringar i infrastrukturen krävs nytänkade.

Publicerad: 26 augusti 2011, 05:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

OPSStorstäder

Häromveckan presenterade SCB befolkningsstatistik för första halvåret 2011. Stockholms län noterar den högsta halvårssiffran någonsin. Befolkningen har vuxit med 20 000 personer och vi kan förvänta oss en helårstillväxt på 40 000 personer. Stockholm är idag en av de snabbast växande städerna i Europa.

Vår huvudstadsregion har den starkaste ekonomin i Skandinavien. Ur ett svenskt perspektiv är det avgörande att det går bra här eftersom regionen utgör omkring en tredjedel av landets ekonomi. Cirka 40 procent av Sveriges tillväxt fram till 2030 väntas komma från regionen. Goda förutsättningar för Stockholm är en nationell angelägenhet.

Omvärldens intresse för regionen har nog heller aldrig varit större. Internationell media rapporterar – i överväldigande del positivt - ur en rad perspektiv om utvecklingen i Stockholmsregionen. Vi har all anledning att vara stolta, men vi kan inte sitta nöjda. Ledarskap förpliktar. Och många vill ikapp och förbi. Men vi står inte bara inför en tilltagande konkurrens, utan också stora egna utmaningar.

Befolkningstillväxten är en viktig komponent i detta. Samtidigt som den avspeglar den attraktionskraft som Stockholm har, så ställer tillväxten också tydliga krav.

Idag fylls länets befolkning på med två fullsatta SL-bussar per dag. Tusentals personer som behöver bostäder, fungerande infrastruktur, skolor, barnomsorg, kulturutbud och allt annat som gör livet i en stad drägligt att leva. Rätt hanterad gör tillväxten Stockholm än mer attraktivt. Men gör vi fel, för lite och för sent riskerar vi flaskhalsar som kan vända en positiv spiral. Konkurrensen sätter nämligen också fingret på att det som ingalunda varit lätt fånget, däremot kan bli lätt förgånget.

Kompetens och kapital är lättrörligt och företagen i regionen är i hög grad internationella. I viktiga avseenden konkurrerar Stockholm inte med Malmö eller Göteborg. Vi finns på en europeisk eller till och med globala arena.

Det finns ett antal områden där situationen är kritisk eller till och med akut om Stockholm ska behålla sin konkurrenskraft.

Kompetensförsörjningen har en avgörande betydelse för utvecklingen av regionens näringsliv. Enligt Regionplanekontoret ökar bristen på högutbildade i länet under hela perioden 2005-2030 och beräknas uppgå till hela 73 000 personer 2030. Det ställer stora krav på såväl utbildningssystemet som regionens förmåga att skapa en kreativ och spännande miljö för att kunna dra till sig talanger. Men det sätter också fokus på regering och riksdags beslut om skatter och andra delar av individklimatet i landet.

Bostadsbristen är enorm och dysfunktionaliteten på bostadsmarknaden slår såväl mot studenter som mot högkvalificerade personer som kommer till något av de stora företagens huvudkontor för att arbeta. Många företag tvingas idag lägga stora resurser på att hitta fungerande bostadslösningar för nyckelpersonal som kommer till Stockholm.

Alla som försökt köra bil ut eller in i Stockholm under rusningstid, eller för all del bara försökt köra förbi, vet att köerna förvärrats kraftigt på senare år. Inte heller kapaciteten i kollektivtrafiken räcker i kölvattnet av en ökad befolkning och ökad pendling till och från länet. Detta kräver stora – men samhällsekonomiskt otvetydigt lönsamma - investeringar. Bygger vi bort flaskhalsar frigörs stora resurser.

Håkan Juholts utspel om utbyggd tunnelbana i sitt sommartal och även partiets ekonomiska seminarium i Almedalen, som handlade om storstädernas betydelse, visar att insikten om Stockholms betydelse – inte bara för att vinna val – ökar i alla läger. Ambitionen att satsa på en kapacitetsstark tunnelbana är riktig och den kontrasterar mot den nuvarande majoritetens ensidiga fokus på spårvagnar. Men om fagert tal om tunnelbana ska översättas i verklighet krävs seriösa finansieringsupplägg. Stockholm är inte betjänt av en infrastrukturdebatt grundad på dagdrömmar.

Här krävs nytänkande. De gamla modellerna med offentlig anslagsfinansiering kommer inte att räcka, dessutom kommer det att gå för sakta om infrastrukturen ska byggas ut enligt den modellen. Om Juholts mycket långtgående ambitioner för Stockholms kollektivtrafik ska vara värt något måste socialdemokraterna visa på trovärdiga finansieringslösningar. Och då behöver han öppna upp för olika former för offentlig privat samverkan (så kallad OPS) i finansieringsledet. Endast så kan nya stora investeringar komma till i rimlig tid.

Politiken står inför ett skifte där de större städernas väl och ve måste upp även på den nationella agendan. Samtidigt behövs en helt annan medvetenhet om att de planer som är gjorda för investeringar i infrastruktur och annan kapacitetsuppbyggnad redan är obsoleta. Den regionala utvecklingsplanen som antogs förra året har ett högnivåscenario baserat på antagandet om att Stockholm växer med omkring 20 000 nya invånare per år. Det gjorde vi senast 2006.

En huvudstadsregion som växer med en halv miljon invånare till 2030 kräver en storstadspolitik med offensiva reformer och åtgärder. Det är avgörande för Stockholmsregionens framtid. Men faktiskt också för Sveriges.

Maria Rankka, vd, Stockholms Handelskammare

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

OPSStorstäder

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev