Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Svensk vattenkraft måste miljöprövas

Vattenkraften behöver visst miljöprövas. Den ordningen har vi haft i snart 100 år för miljöpåverkande verksamheter. Och Sveriges lagstiftning kring vattenkraft är starkt eftersatt. Av 22 EU-länder ligger den svenska lagstiftningen kring vattenkraften på sista plats när det gäller miljökrav. Ingen myndighet kan med dagens lagstiftning genomdriva och kräva de nödvändiga miljöåtgärderna. Det replikerar Christer Borg, ordförande för Älvräddarnas Samorganisation.

Publicerad: 17 februari 2014, 12:12

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Elproduktion

REPLIK. Bilden av svensk vattenkraft har i många år med stora summor pengar målats upp som ”grön”. Att ta siffror från SOM-institutet om svenska folkets syn på vattenkraft är därför förfelat – eftersom merparten av svenskarna inte har en aning om hur det ser ut i de hundratals milen av torrfåror. De flesta känner inte heller till vilka enorma ekologiska bekymmer den svenska vattenkraften orsakar. Oavsett det, vattenverksamhetsutredningens uppgift var inte att analysera SOM-institutets undersökningar, uppgiften var mer seriös och med en mer allvarlig botten än så. Bland annat därför håller inte debattartikeln på Dagens Samhälles debattsajt, 6 februari,  Nytt miljöförslag sätter vattenkraften på spel.

Givetvis är det bra att vattenkraft har låga utsläpp av koldioxidekvivalenter. Och det i kombination med att den i dag inte går att undvara rent tekniskt är skälet att vare sig Älvräddarna eller någon annan miljöorganisation, eller myndighet för den delen heller, vill riva ut den. Vad som däremot är nödvändigt för att undvika rullande viten från EU för fördragsbrott är en miljöanpassning av vattenkraften. Och vi kan konstatera att miljöanpassningen inte sker frivilligt, trots att det bara är några få år kvar till löpande viten från EU och med många tusen fiskvägar att bygga för att slippa det.

Av 22 EU-länder ligger vår nuvarande lagstiftning kring vattenkraften totalt sett på sista plats när det gäller miljökrav. Och det är också den ålderstigna lagstiftningen som skapar problemet med genomförande av EU-kraven, ingen myndighet kan med dagens lagstiftning genomdriva och kräva de nödvändiga miljöåtgärderna.

På det ska läggas en reflexmässig ovilja att ta hänsyn till biologisk mångfald från kraftindustrins sida genom till exempel byggandet av fiskvägar. Omprövningar, som nu höjs till skyarna av Svensk Energi, har varit och är ett sorgligt kapitel. Ibland decennielånga processer i omprövningsmål med dyra advokatfirmor på kraftindustrins sida har många gånger inte lett till några miljöförbättringar alls på grund av det kompakta motståndet.

Om Svensk Energi anser att omprövningar är rätt väg finns det en enklare väg redan i dag. Med den kunskap deras medlemmar ska ha via det lagstadgade kravet om egenkontroll kan de själva lämna in en ansökan om ändrade villkor. Då slipper också staten stå för utredningsbördan, vilket är i strid med tanken om PPP. Men detta sker inte, och ingen behöver undra varför.

Av samtliga skäl ovan och efter många år av utredningar och debatt i riksdagen, har vattenverksamhetsutredningen tillsatts. Kraven i utredningen är att hänsynsreglerna i miljöbalken ska få genomslag, vilket de inte får i dag eftersom 90 procent av tillstånden är meddelade enligt 1918 års vattenlagstiftning. Reglerna ska också omformas så att PPP eller UPP, Polluter/User Pays Principle, börjar gälla även vattenkraften. Därtill ska de nya reglerna se till att EU:s direktiv på miljöområdet efterlevs och nås. Den allvarliga bottnen i denna utredning är alltså det faktum att vattenkraften inte har prövats i enlighet med våra moderna miljökrav, en prövning som all annan industri redan utan större gny genomgått.

”Varför denna jätteapparat för att kräva ny prövning” frågar Jansson och Odenberg. Tja, vad sägs om att det är den ordning som vi sedan snart hundra år har i Sverige och att det är så alla andra företag med miljöpåverkande verksamheter har prövats, och den sker för vattenverksamheter i mark- och miljödomstolarna, ingen annanstans. Ska vi inrätta ett helt nytt prövningssystem för alla verksamheter som ska prövas enligt miljöbalken, eller ska just vattenkraften av någon outgrundlig anledning ha specialprövning, förklara gärna hur ni tänker. El produceras inte utan anledning, utan för att den behövs, till exempel i industrin. De industriföretagen är underkastade en miljöprövning enligt nu rådande modell, likaså alla andra energislag som vindkraft, kraftvärme med flera. Att endast vattenkraften ska vara undantagen en modern miljöprövning är ett ofattbart konstigt argument.

Jansson och Odenberg har rätt i att småskalig vattenkraft ingår i helheten. Men att de har en viktig roll faller platt om vi tittar på fakta. 1030 småskaliga står för 0,5 TWh förnybar energi och används inte aktivt i regleringen och balanseringen av elsystemet. Vindkraften och kraftvärme med förnybara bränslen byggs just nu ut i en takt som årligen är 5-10 gånger större än hela produktionen från dessa småskaliga kraftverk. De småskaliga vattenkraftverken är alltså, per definition, inte nödvändiga eller viktiga för elsystemets funktion. Därför är det inte heller kritiskt om de får mer långtgående miljökrav än de viktiga storskaliga kraftverken. Däremot representerar de samma miljöproblem som den storskaliga, vilket leder till en allvarlig degradering av ekosystemen i strömmande vatten, vilka tillhör de mest utarmade och hotade i hela världen.

Att det sällan uppmärksammas att kraftbranschen själva gör åtgärder för den biologiska mångfalden beror på att det sker så sällan att ämnet snabbt blir uttömt. Glöm nu inte heller att ”egna åtgärder” är en sanning med modifikation, de allra flesta åtgärderna har kommit till på andras initiativ och dessutom betalts med andras medel.

”Allt kan inte vara viktigt samtidigt” säger ni och menar då avvägningen mellan klimatarbetet via förnybar energiproduktion och målen om biologisk mångfald. Men den tanken är vetenskapligt felaktig, det går inte att prioritera mellan biologisk mångfald och klimat på ett sådant generaliserande sätt för ett helt kraftslag och i en hel nation. Inte heller i EU:s direktiv om förnybarhet och vattendirektivet, eller i Sveriges nationella miljömål, finns den prioritering som ni vill ha. Tvärtom ska båda målen nås på ett sådant sätt att det ena inte försvårar det andra. Och dagens totala suboptimering av vattenkraften skapar just en sådan felaktig balans, i strid med både nationella och EU-rättsliga miljömål, vilken nu måste rättas till.

När ni talar om att ”hela verksamheten existens ifrågasätts” är det inte sant. Det är inte syftet med förslaget om ny prövning och det kan inte heller leda till de konsekvenser som det har talats om – 50 procents tapp av vattenkraftsproduktion eller utrivning av storskaliga kraftverk. Att det inte kan bli så beror på strikt juridiska förutsättningar.

Debatten som uppstod i och med att SOU 2013:69 presenterades har från kraftsidan förts med grova och dåligt underbyggda överdrifter om konsekvenser. Syftet är uppenbart att förvirra i stället för att förtydliga och debatten förs med dålig insikt i prövningssystemet för verksamheter som påverkar miljö. Man kan med fog ifrågasätta att generaldirektören för statliga affärsverket Svenska Kraftnät deltar i detta tillsammans med Svensk Energi, vilken är en medlemsorganisation för Sveriges elproducenter med en tydlig roll att skydda sina medlemmars ekonomiska intressen. Svenska kraftnäts uppgift enligt förordning är att ”förvalta, driva och utveckla ett kostnadseffektivt, driftsäkert och miljöanpassat kraftöverföringssystem”, inte att tillsammans med partsintressen gå i polemik mot EU-rättsliga krav.

Christer Borg, ordförande för Älvräddarnas Samorganisation

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Elproduktion

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev