Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Strandskyddet hämmar glesbygdens tillväxt

Glesbygden behöver befolkas men strandskyddet sätter stopp för nybyggare. Även längs vattendrag och sjöar där det rimligen inte är några som helst problem med nybyggnation. Det menar ett kommunalråd i Arjeplog och två experter.

Publicerad: 24 augusti 2011, 11:03

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Strandskydd

Strandskyddet innebär förenklat att det råder byggförbud längs alla stränder i Sverige. Undantag från förbudet får ges endast om det finns ”särskilt skäl”. Som ett ”särskilt skäl” räknas inte att platsen sällan besöks av allmänheten, terrängen är otillgänglig och otrivsam, bebyggelsetrycket är lågt och tillgången till stränder god.

Att utforma en generell lagstiftning på det viset är problematiskt. I många glesbygdskommuner – såväl i norr som söder – finns gott om obebyggda stränder och bebyggelsetrycket är lågt. Ett talande exempel är Arjeplogs kommun (stor som halva Belgien) med 1 536 mil stränder varav 1 procent är bebyggda, 8 727 sjöar och 3 140 personer. Där är dagens lagstiftning inte rimlig! Föreställ dig att du som beslutsfattare står vid ett stenigt strandparti vid Glesträsksjön där inga turister synts till på hundra år och blickar ut över ett oändligt sjölandskap. Du ska pröva en av årets få ansökningar om att få bygga i kommunen och svarat blir nej därför att det inte finns något ”särskilt skäl”, det vill säga därför att ingen har byggt där förut. En sådan lagstiftning tappar i respekt och leder till motsättningar mellan landsbygd och centralmakt.

Situationen för Arjeplog och andra utpräglade glesbygdskommuner blev inte så annorlunda efter den lagändring som gjordes 2009. God tillgång till obebyggda stränder och lågt bebyggelsetryck får endast beaktas vid byggande i områden som kommunen på förhand pekat ut som ”område för landsbygdsutveckling i strandnära läge ” (LIS-område). Då krävs dessutom att åtgärden antingen bidrar till landsbygdens utveckling (större projekt, till exempel en turistanläggning) eller innebär att ett bostadshus uppförs i anslutning till befintligt bostadshus. För enstaka, avskilt belägna, byggnader understryker tvärtom lagen att bestämmelserna ska tillämpas lika i hela landet. Dessutom säger lagens förarbeten att oländig terräng och lågt nyttjande från allmänhetens sida inte är godtagbara ”särskilda skäl”. På tidigare obebyggda stränder råder därmed även efter 2009 ett byggförbud mot spridda enstaka hus.

I 2009 års lagändring slogs även fast att vid ny bebyggelse ska lämnas en fri remsa mellan byggnader och strandlinje. Dispens får inte ges för strandtomt i traditionell mening. Även denna regel är generellt skriven och blir därför orimlig i många glesbygdsfall av typ ”Glesträsksjön”.

Trots ett vällovligt syfte med 2009 års lagändringar har strandskyddet således alltjämt en utformning som hindrar många glesbygdskommuners tillväxt. Människor vill bo vid stränder men lagtextens nuvarande lista på godtagbara ”särskilda skäl” hindrar många okontroversiella byggen. I kommuner av typ Arjeplog finns tillräckligt med stränder för både turism, vildmarksliv och boende vid strand.

Utöver att lagen måste vara godtagbar ur ett kommunalt perspektiv måste den uppfylla enskildas krav på rimlig avvägning mellan å ena sidan intresset/nyttan av att bygga och å andra sidan samhällets strävan att behålla stränder obebyggda och värna om strandnära arter. Det måste finnas en balans – proportionalitet – mellan dessa intressen. Det är en grundläggande uppgift för tillståndsmyndigheterna att klara av sådana avvägningar. Nuvarande strandskyddslagstiftning bör förtydligas i detta avseende så att myndigheterna får bättre stöd för rimliga avvägningar.

Vad skulle då hända om strandskyddet ändrades till att innefatta en mer nyanserad prövning där lokala aspekter vägs in och där kravet på i förväg utpekade LIS-områden togs bort? Skulle kommunerna och överprövande domstolar bortse från allmänhetens behov av fria stränder? Skulle de misslyckas med att göra kloka prövningar som är anpassade till lokala förutsättningar? Skulle byggnadsaktiviteten öka så att Sveriges finaste stränder blir fullbyggda? Skulle byggandet hota sådana växt- och djurarter som för sin överlevnad är beroende av strandmiljöer? Med tanke på att stränderna i Sverige uppgår till 385 000 km (tio gånger jordens omkrets) är hoten inte överhängande. För den som ändock känner oro – ta en titt på några kartblad över våra sjö- och skogslandskap eller blicka ut genom flygplansfönstret vid nästa Sverigeresa.

Britta Flinkfeldt Jansson, kommunalråd i Arjeplog
Anders Dahlsjö, f d domare i miljööverdomstolen
Eidar Lindgren, tekn. lic. Institutionen för fastigheter och byggande, KTH

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Strandskydd

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News