Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Regeringen sjösätter ny havspolitik

I morgon torsdag tar regeringen ett samlat grepp om den svenska havs- och vattenpolitiken, och där kommer kommuner och regioner spela en nyckelroll. Fiske, vattenbruk, yrkessjöfart, naturvård, energiproduktion och materialutvinning är exempel på områden som berörs. Med propositionen säkrar vi en långsiktigt hållbar utveckling och ett bättre resursutnyttjande av havsområdena, skriver miljöminister Lena Ek och statssekreterare Anders Flanking (C).

Publicerad: 12 mars 2014, 14:06

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Samhällsplanering

Regeringen vill utveckla en sammanhållen havs- och vattenpolitik. En stor del av arbetet sker i samarbete med länder inom EU och i Östersjöregionen. Men minst lika mycket måste ske på nationell, regional och lokal nivå. Miljöaspekterna är centrala i havs- och vattenfrågor, och utmaningarna är flera för Sverige:

- Senast 2015 ska Sverige ha uppnått god vattenstatus i vattendrag, grundvatten och kustvatten enligt EU:s ramdirektiv för vatten.
- Senast 2020 ska vi ha nått god miljöstatus i den marina miljön enligt EU:s havsmiljödirektiv.
- Senast 2021 ska ha nått god miljöstatus enligt miljösamarbetsorganet Helcoms antagna aktionsplan för Östersjön.

Detta arbete kräver mycket av alla aktörer. Därför måste samhället tillhandahålla effektiva planeringsverktyg för att kunna balansera alla intressen och resurser.

En viktig del som Sverige saknar, är en ändamålsenlig och sammanhållen planering av vårt territorialhav. Istället utgår planeringen av territorialhavet från ett stort antal, oftast mycket begränsade kommunala delområden. Tyvärr motverkar detta möjligheterna till de övergripande insatser som behövs. Flera frågor som berör de icke kustnära delarna av territorialhavet är av nationell eller internationell karaktär. Det kommunala intresset avtar med avståndet från kusten och är obefintligt ute på öppet hav, och endast ett fåtal kommuner har gjort särskilda planeringsinsatser för de områdena.

Det stora antalet verksamheter som pågår i den ekonomiska zonen, de intressen som finns där och den tilltagande aktiviteten i områdena, innebär att en samlad bild av anspråk och skyddsbehov behövs. Det kan röra sig om fiske, vattenbruk, kulturvård, yrkessjöfart, naturvård, energiproduktion eller materialutvinning. Risken för intressekonflikter och ineffektiv resursanvändning är stor med dagens förhållanden.

Regeringen vill komma tillrätta med Sveriges fragmentiserade system för hushållning med havsområden. När vi 2009 inrättade en ny myndighet för havs- och vattenmiljöfrågor, pekades havsplanering ut som ett av ansvarsområdena. Samtidigt tillsattes en utredning som skulle ge förslag till en ny modell för förvaltning av havsområden och hur arbetet bäst skulle samordnas. Kommunernas och regionala organs roller vid planering av havsområden var viktiga delar i detta, och utredningen tog även fasta på hur allmänheten skulle kunna medverka i ett systematiskt arbete med territorialhaven.

Utifrån denna utredning fattar regeringen i morgon torsdag beslut om en proposition för en mer samlad havsförvaltning. För hushållningen med havsområdena Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet föreslås en särskild vägledning till myndigheter och kommuner när de ska pröva anspråk på användningen av områdena. Vägledningen ges i form av en havsplan för vart och ett av områdena och omfattar Sveriges ekonomiska zon och de områden som inte är fastigheter i svenskt territorialhav, från en nautisk mil utanför den så kallade baslinjen. Havsplanen utgör på så sätt grunden för myndigheternas och kommunernas beslutsunderlag i fråga om vilken användning som ett havsområde är mest lämpat för, med hänsyn till områdets läge och föreliggande behov.

Regeringen ges mandat att föreskriva förbud eller begränsningar för verksamheter och åtgärder inom ett område som omfattas av en havsplan. De lagbestämmelser som behövs, tas in i miljöbalken där de övriga lagreglerna om hushållning med mark och vatten för vissa områden i landet finns.

Med propositionen får vi för första gången ett planeringsverktyg för territorialhaven och för havsområdena i Sveriges ekonomiska zon. Vi kommer nu att på ett mer effektivt sätt kunna behandla de ökande behoven av åtgärder för havsmiljön och göra tydligare avvägningar mellan olika intressen. Det blir enklare för alla berörda aktörer att samverka för en långsiktigt hållbar utveckling av havsområdena. Vi får också bättre förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande i havs- och vattenpolitiken, som i sin tur bidrar till att skapa jobb och tillväxt.

Lena Ek, Ordförande Södra skogsägarna fd miljöminister(C)

Anders Flanking, statssekreterare (C) miljödepartementet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Samhällsplanering

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev