Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

fredag07.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Infrastruktur

Överdriven tro på fartkameror i trafiksäkerhetsarbetet

Trafikverket ska satsa ytterligare en halv miljard på fartkameror längs 600 mil väg. Men dessa pengar skulle göra mycket större nytta för trafiksäkerheten och arbetet med att rädda liv om de istället användes för att bygga upp ett långsiktigt påverkansarbete i Sveriges skolor och fritidsgårdar, skriver NTF:s ordförande och generalsekreterare.

Publicerad: 18 mars 2014, 04:45

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Trafikolyckor

Trafikverket ska göra ytterligare en investering på 500 miljoner kronor för inköp av fartkameror. I dag finns automatiska fartkameror längs 300 mil väg i Sverige. Längs dubbelt så mycket, ytterligare 600 mil, har Trafikverket föreslagit att sätta upp nya kameror, vilket har beräknats kunna minska det årliga antalet omkomna i trafiken med 11 personer.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) har inget emot fartkameror, de är livräddare i trafiken, vi har heller inget emot att vägarna byggs säkrare. Tvärtom, det är nödvändiga åtgärder. Planskilda korsningar och mittseparering spar också många liv. Det ena måste dock inte utesluta det andra. Som ideell organisation med människan i fokus kan vi inte låta bli att fundera över hur många liv som årligen skulle räddas om dessa 500 miljoner satsades på att bygga upp ett långsiktigt påverkansarbete i Sveriges skolor.

För att kunna rädda fler liv i trafiken krävs utveckling av en kombination av olika trafiksäkerhetstekniker, utbildningar, upplysning och gediget folkrörelsearbete. Det bästa är att samhället får mer trafiksäkerhet till en rimligare kostnad. Det förvånar oss att attityder och beteenden hos trafikanten har så låg status i trafiksäkerhetsarbetet. För närvarande är den näst intill obefintlig. Vi tror inte att det går att nå nollvisionen om inte folk blir medvetna om att de själva kan spara liv genom att bete sig rätt i trafiken. Det gäller gående, cyklister, mopedister, MC-åkare, privatbilister och lastbilschaufförer.

Det går att förändra beteendet hos unga om de får besök på skolan av en kille eller tjej som blivit skadade i trafiken. Det går att bedriva säkerhetsarbetet på fritidsgårdar genom kampanjen Don’t drink and drive. Det går att få fler bilister att sänka farten och att få fler cyklister att använda hjälm om vi träffar dem genom aktivt folkrörelsearbete.

Att jobba med trafiksäkerhet är ett led i det demokratiska samhället. Om många människor blir delaktiga i arbetet blir vi många budbärare. Utan budbärare förändrar vi inga attityder och utan förändrade attityder kan vi inte påverka människors beteende. Fler fartkameror lär möjligtvis trafikanten att sänka hastigheten på vägsträckor där det finns en risk att åka fast. Det bidrar inte i någon högre utsträckning till ökad förståelse eller insikt kring hastighetens betydelse för en människas chanser att överleva vid en eventuell trafikolycka. När trafiksäkerhetsarbetet bygger på frivilliginsatser och trafikantens egen vilja att bidra till ökad trafiksäkerhet blir de en framgångsfaktor. Det är NTF:s styrka och vi kan utveckla det vidare.

Sedan 2007 har stödet till NTF minskats radikalt. Från och med 2014 är det noll. Trafikverket har inte längre något sektorsansvar och beteendefrågorna har låg prioritet. Det är lätt att glömma bort, när man räknar hem antalet sparade liv med tekniska lösningar, säkrare fordon och säkrare vägmiljö, att det inte alltid är hela sanningen. Det är nämligen inte bara ingenjörer vi har att tacka för att svensk trafiksäkerhet i dag är världsledande och snarare borde betraktas som en exportvara än som en kostnad för skattebetalarna.

Tänk om en del av alla de miljarder som i dag finansierar Trafikverket skulle användas till fortsatt folkrörelsearbete för att nå Nollvisionen, tanken om att ingen ska dödas eller skadas svårt i trafiken. Om folkrörelsesverige fick förutsättningar att bidra till ett trafiksäkrare transportsystem skulle vi spara fler liv i trafiken till en lägre kostnad för samhället. Vi är nämligen övertygade om att det är kunskap och insikt hos trafikanten som fattas inom de områden där teknik och system i dag inte når ända fram.

Monica Green, ordförande NTF

Johan Lindström, t f generalsekreterare NTF

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Trafikolyckor

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev