Nytt förslag om kris-SMS kränker folks privatliv

Efter bränderna i Västmanland förra sommaren har Sveriges krishanterande myndigheter fått återsamla sig. Det stora problemet för myndigheterna under krisen var att man inte visste vad man skulle säga. Man lyckades inte få ut relevanta budskap.

Därför har man under hösten utarbetat ett åtgärdsförslag, som presenteras i SOU 2014:92. Det man verkar ha kommit fram till är – hör och häpna – att myndigheternas handfallenhet beror på de inte fick skicka SMS till geografiskt lokaliserade medborgare. Utredningen öppnar med att det förvisso inte är något fel på den nuvarande infrastrukturen för kriskommunikation – den har till exempel inte visat sig vara otillräcklig på något sätt – men att de vill komplittera den med dedicerade SMS-servrar hos alla Sveriges mobiloperatörer.

Man vill också ändra den svenska lagen om elektronisk kommunikation och, numera, två EU-direktiv, då man behöver utrymme att spåra människors rörelsemönster mot deras vilja. I dag påbjuder EU:s lag om dataskydd i elektroniska kommunikationsnät att man bara får kartlägga en privatpersons rörelsemönster om denna godkänt detta på förhand. EU:s lagstiftning om standardisering av radioutrustning kräver utöver detta att radioutrustning – där mobiltelefoner och basstationer ingår – ska designas för att skydda privatliv och personuppgifter.

Här finns flera problem. Det första är att man inte utrett problemet, som ju är att nationella krismyndigheter inte vet hur de ska kommunicera när det är kris.

Det andra är kriskommunikation mellan medborgare skulle vara betjänt av helt andra åtgärder. Fler samarbetsavtal mellan mobiloperatörer för att dela infrastruktur, och bättre tillgång för mobiloperatörer till stadsnätens infrastruktur skulle göra mobilnäten betydligt kriståligare. Med ett decentraliserat nät behöver inte mobilnätet gå ned så fort för många ringer 112!

Ett sista problem är att ingen i Sverige tjänar på att man efterfrågar teknisk standardisering som kränker rätten till privatliv. Tidskriften Feministiskt perspektiv lyfte i höstas frågan om våldsutsatta kvinnor som knappt kan använda modern elektronik då spårningen är så lätt för så många att använda - eller missbruka. Det här förslaget förvärrar problemet.

Justitiedepartementet blandar in samtliga svenska mobiloperatörer, och troligtvis ännu fler kommersiella aktörer, i sitt kartläggningsprojekt och främjar därmed utveckling av fler affärsmodeller som beror på förföljelse. Kass politik från Justitiedepartementet skapar marknadsincitament som gör det dåligt för alla - för företagen, för förvaltningen och för medborgarna. Rimligtvis kan vi bättre än så.

För kommuner som så småningom kommer behöva upphandla den IT Justitiedepartementet skapar borde vägen härifrån vara enkel: skicka larmtjänsterna tillbaka till skrivbordet och be dem komma med ett riktigt förslag.

Amelia Andersdotter, initiativtagare till kampanjen Dataskydd.NET