Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Lokalpolitiker bryter ned den svenska tågtrafiken

När järnvägen avreglerades varnade kritiker att den sammanhängande svenska tågtrafiken skulle brytas ned av nya tågbolag. Nu är den uppbruten och försämrad, men inte av privata bolag utan av politiker runt om i landet som kör egna tåg på skattebetalarnas bekostnad.

Publicerad: 8 mars 2012, 11:41

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

KollektivtrafikTågtrafik

SJ:s beslut att sluta köra fjärrtåg mellan Göteborg och Malmö är en logisk följd av den satsning som kommunerna gör på skattesubventionerad lokal och regional tågtrafik, som i detta fall Öresundståg. Detta innebär att Västkustbanan blir en pendeltågsbana för det lokala och regionala trafikbehovet. Tågen stannar vid vad som bäst kan beskrivas som varje mjölkpall. Komforten ombord är anpassad för korta resor. Det finns ingen servering ombord och inte tillgång till internet.

De resenärer som har priset som avgörande faktor för val av färdmedel, väjer givetvis att åka skattesubventionerat i stället för att betala vad resan egentligen kostar. De resenärer som sätter komfort och service i första hand väljer dock inte pendeltåget. Lyckligtvis är vägstandarden mellan Malmö och Göteborg av sådan hög kvalitet att expressbussarna kan utgöra ett alternativ till bilen.

Det är inte bara på Västkusten som tågtrafiken graderas ned. SL har som målsättning att köra de hårt skattefinansierade pendeltågen i Stockholm upp till Arlanda och Uppsala. Dessa tåg saknar allt av komfort, som toalett, platsbokning och servering. Men det skattefinansierade priset kan innebära ett bortfall av resenärer för SJ och kanske även för Arlanda Express.

Mellan Gävle och Uppsala konkurrerar de skattefinansierade Upptågen med SJ. Även norr om Gävle utsätts SJ för konkurrens av skattefinansierad trafik, X-tågen.

På Dalabanan kör SJ vissa tåg till Falun och vissa till Mora. Länstrafikens tåg, Tåg i Bergslagen, kompletterar denna trafik men med tåg utan möjlighet till platsbokning och med endast en enkel kaffeservering. Anslutningarna mellan SJ och regionaltågen fungerar bara när tågen inte är starkt försenade. Även dessa regionaltåg är till stor del skattefinansierade.

I Bergslagen körs endast skattefinansierade regionaltåg, vilket innebär att Ludvika och Fagersta saknar bekväma och snabba förbindelser med Stockholm, Göteborg och södra Sverige.

Den skattefinansierade trafiken är ett hot mot järnvägens långväga trafik inte bara genom de subventionerade priserna utan också för att den splittrat järnvägsnätet i ett antal olika trafiksystem. Systemen främjar inte det långväga resandet. Varje system har sina egna biljetter. Man har sina egna fordon, vilket gör att långväga resenärer måste byta tåg med anslutningar som inte fungerar vid större förseningar.

När järnvägen skulle avregleras framfördes riskerna för att ett sammanhängande trafiksystem skulle brytas ned genom att utländska och privata tågbolag kommer in på marknaden. Nu är systemet uppbrutet, men inte av nya tågbolag utan av politiker runt om i landet som använder skattepengar för att skapa sina egna tåg. Det lokala resandet ökar också med syfte att skapa regionförstoring, så de lokala målen uppnås.

Det finns i dag inga krafter som arbetar för att hela Sverige ska vara en enda region för tågresandet. SJ har haft denna roll men har den inte längre. Förr gällde deras årskort på flertalet linjer i Sverige men nu gäller det på ytterst få. Snart gäller korten inte längre på Västkustbanan. SJ har en enda övergripande uppgift och det är att redovisa en viss avkastning på eget kapital.

I Finland rullar moderna sovvagnar. Intercitytågen har restauranger och lekavdelningar och det går att ta med bilen på tåget. I vårt land domineras tågtrafiken av en flora av korta pendeltåg, vars kapacitet och tidtabeller är anpassade enbart för de lokala arbets- och studieresorna.

Familjer som ska till fjällen under sportlovet eller de 50 000 som åkte till Mora under Vasaloppsveckan har inget alternativ till bilen, trots stora problem på vägarna med halka och tät trafik. När det är festivaler i Göteborg är det helt fullt på tågen från Stockholm.

Men det finns gott om plats för fler resenärer. När Trafikverket säger att det är spårbrist beror det på att de räknar på antalet tåg och inte på antalet sittplatser i varje tåg. Man tar inte hänsyn till tågets unika flexibilitet i detta avseende. När SJ kopplar ihop två snabbtåg ökar sittplatskapaciteten med 100 procent.

Denna splittrade tågtrafik är också ett stort problem för turistnäringen. Det finns inga biljetter som gäller för trafik i hela landet. De frågetecken och praktiska problem som uppstår för speciellt utländska turister vid tågbyten gör tåget ännu mindre attraktivt.

Jan-Åke Bosell, Trafikskribent, aktiv i nätverket Vi Resenärer

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

KollektivtrafikTågtrafik

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev