Kommunerna måste ta nya tag för att öka tillgängligheten

I dag onsdag offentliggörs en ny granskning som visar att insatserna för att förbättra tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar har stannat av i många kommuner. Detta märks i det systematiska arbetet där tillgänglighetsmål saknas och utvärderingar uteblir, men också när det handlar om frånvaro av konkreta insatser som att göra badplatser eller uteserveringar tillgängliga. Nu är det hög tid för kommunerna att växla upp arbetet och göra mer för att göra samhället tillgängligt för alla.

Tillgänglighetsbarometern har i år genomförts för fjärde året i rad. Vi har granskat insatser för att förbättra tillgängligheten i två tredjedelar av landets kommuner. Tillgänglighetsfrågan är i högsta grad aktuell för kommunerna. Riksdagen har beslutat att alla enkelt avhjälpta hinder för tillgänglighet ska åtgärdas senast till slutet av 2016.

Samtidigt pekar resultaten i vår undersökning på att tillgänglighetsarbetet i kommunerna har stannat av. Svaren på de frågor som funnits med sedan starten är i stort sett desamma i dag som för fyra år sedan. Bristerna i kommunernas arbete märks på två sätt. Dels genom brister i det övergripande arbetet där tillgänglighetsmål och systematisk uppföljning saknas, dels genom att enkla och konkreta åtgärder som kan göra stor skillnad inte genomförs.

När det gäller brister i det systematiska arbetet är ett av de mer nedslående resultaten att sex av tio kommuner fortfarande inte nämner tillgänglighetsmål i sina översiktsplaner. Att tre av tio kommuner uppger att de inte har utvärderat sitt tillgänglighetsarbete utifrån uppsatta mål är ett annat resultat som visar att många kommuner måste bli bättre på att arbeta strukturerat.

Även när det gäller enkla åtgärder finns mer att önska. Till exempel har vi i fyra år ställt frågan om kommunen ställer krav på att uteserveringar ska vara tillgängliga. Det gör bara hälften av kommunerna och tyvärr ser vi liten förbättring över tid. Det är särskilt beklagligt eftersom det inte kostar kommunen något att ställa krav på tillgänglighet när de beviljar tillstånd. Lika enkelt är att det att ställa krav på att den kultur som kommunen finansierar ska vara tillgänglig för alla. Även här är det bara hälften av kommunerna som ställer krav. Det kan förstås finnas ett samband mellan detta och resultaten i en färsk undersökning från Handisam, som visar att nästan hälften av de tillfrågande personerna med funktionsnedsättning aldrig har varit på något kulturevenemang. Detta är bara två exempel på enkla och billiga åtgärder som inte kommer till stånd i dag, och som bidrar till att människor inte har möjlighet att delta i samhället.

Samtidigt som vi ser att många kommuner genomför bra insatser för att öka tillgängligheten så finns alltså oroande tecken på att arbetet har stannat av i kommunerna. Detta i ett skede då tillgänglighetsarbetet borde vara som mest intensivt. Kommunerna behöver göra mer och med en förnyad energi. Insatserna behöver inriktas på två fronter. Dels att utveckla det systematiska och övergripande arbetet med mål och utvärderingar, dels med de vardagsnära enkla insatserna. Endast genom att beslutsamt arbeta vidare kommer kommunerna att lyckas med att bidra till ett tillgängligt samhälle och allas rätt till ett bra liv.

Meta Wiborgh, förbundsordförande Hjärnskadeförbundet Hjärnkraft

Harald Wessman, vd Humana Assistans