Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

lördag15.05.2021

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Infrastruktur

Infrastrukturpolitiken behöver ett perspektivskifte

Det behövs ett grundläggande perspektivskifte inom infrastrukturpolitiken. Synen på vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar behöver kopplas tydligare till medborgarnas och företagens behov och den potential för tillväxt som finns i hela Sverige. Regeringen borde lära av Gripenstedts modiga satsningar på järnvägen.

Publicerad: 8 november 2013, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

InfrastrukturinvesteringarTågtrafikFlygtrafik

Transporterna är Sveriges blodomlopp, och det finns en väl dokumenterad och stark koppling mellan infrastruktur och tillväxt. Trafikverkets förslag till nationell plan för transportsystemet 2014-2025, som nu är ute för remiss, kommer därför vara avgörande för Sveriges framtida välstånd. Planen innebär – rätt genomförd – en viktig och efterlängtad uppgradering av transportsystemet i Sverige. Men fortfarande saknas några viktiga pusselbitar för att åstadkomma en robust infrastruktur som kan bidra till tillväxt och ökad välfärd.

Den nya plan som föreslås av Trafikverket bygger på att vårda befintlig infrastruktur – gott så. Det behövs ett starkt fokus på systematiskt förebyggande underhåll de närmsta åren. Vi menar dock att det också behövs ett grundläggande perspektivskifte inom infrastrukturpolitiken. Synen på vägar, järnvägar, flygplatser och hamnar – kort sagt allt som får vårt land att rulla, flyta och flyga – behöver kopplas tydligare till medborgarnas och företagens behov och den potential för tillväxt som finns i hela Sverige.

Vi ser särskilt behov inom sex områden som saknas i Trafikverkets plan.

Investeringsgolv. Infrastrukturfrågorna är så viktiga att de kräver ett nationellt investeringsgolv. Sverige har redan en stor infrastrukturskuld, och även om de föreslagna 522 miljarderna räcker långt, är det fortfarande inte tillräckligt för att den under årtionden upparbetade infrastrukturskulden ska kunna betalas av. Vi efterlyser därför en fastställd lägsta investeringsnivå för infrastrukturen i statens budget. Dessa investeringar skulle då kunna ske systematiskt, flerårigt och långsiktigt och därmed skapa stabila förutsättningar. Oförutsägbarhet skapar osäkerhet; oavsett om det handlar om skatter, lagstiftning eller infrastruktur. Det hämmar både investeringsvilja och konkurrenskraft.

Kraftsamla och påskynda angelägna projekt. Näringslivet efterfrågar ett betydligt snabbare genomförande av de viktigaste projekten. Därför är vi mycket bekymrade över att följande tre projekt – stråk för godstrafiken på järnväg, med internationella kopplingar - inte blir färdiga förrän efter år 2025 om Trafikverkets plan genomförs enligt liggande förslag:

• Dubbelspår på Hamnbanan till Göteborgs Hamn.
• Bergslagsbanan/Väster om Vänern.
• Dubbelspår Hallsberg – Mjölby.

Det är en orimligt lång genomförandetid för satsningar som har diskuterats i decennier. Här måste omprioriteringar till, så att projekten kan slutföras tidigt under planperioden 2014-2025.

Redundans. Sverige är ett avlångt och glesbefolkat land i Europas utkant. På det viset är vi inte bara beroende av snabba, utan också av pålitliga transporter. Inte minst näringslivet är starkt beroende av fungerande och pålitliga förbindelser till resten av världen. Flera vintrar har framförallt tågen dragits med stora problem, och hårdast har godstransporterna drabbats. En försenad eller inställd sändning som följd av leveransproblem leder inte bara till uteblivna intäkter, utan riskerar även den framtida orderingången för företagen. Med en allt mer just-in-time-baserad produktion och små lokala lager har leveranssäkerheten blivit en allt viktigare faktor, i många fall viktigare än priset, när fabriker och andra väljer leverantörer. Att snabbt kunna leda om trafiken om ett problem skulle uppstå är därför grundläggande. Effekten av osäkra leveranser och inställda kontrakt till svenska exportföretag som följd är långt dyrare för Sverige än den grundläggande investeringen i infrastruktur.

Konsekvensanalys av höjda avgifter. Den nationella planen för transportsystemet innehåller flera förslag till avgiftshöjningar; Det kan finnas argument för enskilda höjningar. Dock måste staten vara försiktig när man kraftigt ändrar villkoren för olika aktörer. Konkurrensen kan snedvridas och osunda förutsättningar kan skapas på marknaden. Vi tycker att en försiktighetsprincip alltid ska gälla, liksom att ”gör ingen skada” ska vara vägledande. En grundlig utredning med samlade konsekvensbeskrivningar för transportnäringen och transportköparna bör därför alltid göras innan beslutade och planerade avgiftshöjningar genomförs. Här måste också näringslivets konkurrenskraft vid höjda avgifter vägas in. Ökade intäkter för staten i ena handen kan som bekant leda till avsevärt minskade intäkter i form av utflyttning och konkurser någon annanstans.

Citylogistik, handel och besöksnäring. Den ökade urbaniseringen leder till att framkomligheten i städerna blir en allt viktigare faktor för att skapa tillväxt och arbetstillfällen i framtiden. E-handeln har ändrat våra konsumtionsvanor och allt mer varor körs nu direkt hem till porten, eller till ett utlämningsställe i närheten. Även hemleveranser av matkassen beräknas öka, och detta kan drastiskt minska mängden bilar i bostadsområden. Städerna behöver en effektivare varudistribution, och affärerna måste lättare kunna få sina varor. Trafikverket bör därför få ett tydligt uppdrag i att bistå kommuner med kunskap och utredningsresurser för att utveckla och trygga varuförsörjningen i våra städer. Framväxten av handelsetableringar utanför städerna ställer också krav på att Trafikverket och kommuner kan samarbeta i situationer där det nationella väg- och bannätet möter det kommunala. Ett konkret exempel där skilda intressen kommer i konflikt är vid planeringen av av- och påfarter till Europavägar. Här kan och bör Trafikverket göra mer för att underlätta samarbetet. Besöksnäringen i Sverige är också under stark tillväxt och skapar hundratusentals arbetstillfällen i tätorter men även i glesbygd. Detta är en näring där infrastrukturen spelar en avgörande roll och kräver ett tydligare fokus från Trafikverket. Därför skulle en diskussion om hur den nya infrastrukturplanen tillgodoser behov av satsningar på de av regeringen fem prioriterade besöksdestinationerna vara önskvärd.

Högre beredskap. Det är förståeligt att alla önskvärda infrastrukturprojekt inte kunnat inrymmas i den kommande ekonomiska planeringsramen. Trafikverket måste emellertid ha en hög planeringsberedskap för viktiga framtidsprojekt som exempelvis Botniska korridoren där Norrbotniabanan ingår och en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. Det handlar om fortsatt utredning för att avgöra projektens potential att möta ett långsiktigt ökat behov av transportkapacitet, även om det krävs att dessa projekt finansieras av separata anslag utanför den nu aktuella investeringsramen.

Regeringen och Trafikverket har här en gyllene möjlighet att modernisera Sveriges trafiksystem och påbörja en successiv avbetalning av infrastrukturskulden genom investeringar som leder till långsiktigt välstånd för hela landet. Historien visar att en kraftfull modernisering av infrastruktur – där hela transportsystemet tas i beaktande, inte bara enstaka projekt – förvisso inneburit omfattande investeringar, men samtidigt följts av en än kraftfullare tillväxt under decennier. Det mest slående historiska exemplet är Gripenstedts omfattande satsning på järnvägen. Nu återstår att se om regeringen besitter samma mod och vilja.

Maria Nygren, vice vd TransportGruppen

Guy Ehrling, kanslichef Näringslivets Transportråd

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev