Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Energimyndigheten sitter i knät på vindkraftindustrin

Energimyndigheten har statens uppdrag att verkställa energipolitiken. Men frågan handlar nu om myndigheten företräder vindkraftindustrins linje, eller den linje som regering och riksdag lagt fast, replikerar Jan Hedman.

Publicerad: 29 januari 2013, 08:11

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Vindkraft

Undertecknads debattartikel den fjärde januari om så kallade riksintresseområden för vindbruk kokar ner till två påståenden: Det kommunala självstyret hotas dels genom Energimyndighetens (EM) agerande vid revideringen av riksintressen för vindbruk, samt dels genom EM:s agerande vad gäller det kommunala vetot.

Revideringen av riksintresseområden planerades först att genomföras med två remissomgångar. En andra remiss skulle ge ”tid för kommundialog” och det var ”viktigt med kvalitetssäkrat beslut” (citat från EM:s dokumentation).

Sedan byter EM fot - 2012 gäller snabberedning under stress: Energimyndigheten - länsstyrelsen - kommunstyrelsens arbetsutskott - kommunstyrelsen - kommunfullmäktige - länsstyrelsen - Energimyndigheten, och allt ska hinna ske under en remisstid på tre månader, med jul/nyårshelg inbakat.

Väl tilltagen svarstid” skriver avdelningschefen på Energimyndigheten Mattias Eriksson i sitt svar i Dagens Samhälle 16 januari. Är det en helt främmande tanke att själva sakfrågan – det vill säga riksintresseområdenas utsträckning och lämplighet - omsorgsfullt borde beredas i kommunerna inför yttrandet till länsstyrelsen och EM?

Hos EM är det nu enhetligt tänkande som gäller. Då världsarvet Alvaret på Öland föreslås som riksintresseområde för vindbruk, försvarar myndigheten åtgärden med att ”vi vill ha enhetliga kriterier” (Ölandsbladet 11 januari). Synsättet att det i denna typ av frågor är bättre att lita till objektiviteten hos programvara än till det mänskliga omdömet – är det så lyckat?

Det kommunala vetot beslutades 2009. EM hade ett avvikande förslag. December 2010 presenterar myndigheten en rapport där man hävdar att ett av de största hindren för utbyggnad kan vara det kommunala vetot, och att lagstiftningen bör ses över. Vd:n för Svensk Vindenergi skriver under samma månad att ”det är helt orimligt att kommunerna ska ha veto mot förnybar, utsläppsfri vindkraft”. Under åren 2010, 2011 och 2012 är vindkraftindustrin tydlig med att vetot måste bort.

Juni 2011 beslutar riksdagen att inte avskaffa vetot.

Vid EM:s nationella konferens Energiutblick 2012 hålls ett seminarium med titeln ”Tre möjliga hinder för utbyggnaden av vindkraft”, lett av EM. Ett av de tre hindren är det kommunala vetot. Mattias Eriksson avrundar nu sin replik med att ”det behövs en översyn av rutinerna kring tillstånd för förnybar elproduktion”.

EM skulle enligt sitt regleringsbrev för 2012 följa upp hinder för tillståndsprocesserna. Utgångspunkten för det kommunala vetot är demokratiska värden. I EM:s värld har dessa nu blivit hinder. Energimyndigheten har statens uppdrag att verkställa energipolitiken. Frågan inställer sig nu om myndigheten företräder vindkraftindustrins linje, eller den linje som regering och riksdag beslutat om.

Jan Hedman, aktiv i motståndet mot fortsatt vindkraftsutbyggnad i Vansbro  kommun

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Vindkraft

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev