Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Den svenska gruvbranschen måste lyfta etiska frågor

Vattenreningsskandalen vid Blaikengruvan i Västerbotten och problemen med järnmalmsbrytningen i Pajala visar att den svenska gruvbranschen och de intressenter som omger den nu på allvar måste ta tag i de svåra frågorna om etik och öppenhet.

Publicerad: 4 februari 2013, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Infrastrukturinvesteringar

Gruvdebatten har rasat fram en längre tid och en mängd perspektiv har hörts. När regeringen nu slutför arbetet med sin mineralstrategi som skall styra sektorn så måste debatten våga vända blad och polemik ge vika för samarbete. Det är nu dags att attackera de svåra frågor där både näring, miljö och samhälle samtliga kan vinna på att samarbeta. En av dessa frågor som hittills inte lyfts på allvar, men där alla står att vinna på en ärlig djupdykning, är frågan om etik, bolagsstyrning och öppenhet i gruvbranschen, inte bara bland brytande bolag – utan även hos de konsulter, leverantörer, myndigheter och andra stöttande strukturer som alla omger branschen.

Naturvårdsverkets generaldirektör Maria Ågren talade nyligen på Georanges årliga gruvkonferens om efterbehandling, ett av flera exempel på vad frågan om bolagsstyrning och etik kan anses handla om. Vid Blaikengruvan i Västerbotten, som gick i konkurs efter två års verksamhet, köptes upp igen, och sedan stängde igen, kostar den pågående vattenreningen i dag 1,7 miljoner kronor i månaden. Pengar som trots Miljöbalkens tydliga skrivningar om förorenarens ansvar inte finns, och aldrig funnits, hos de företag som verkat på området utan istället måste plockas upp av samhället. Dessa typer av incidenter är helt enkelt inte acceptabla och bidrar inte till en seriös bild av gruvbranschens ambitioner.

Ett annat exempel på styrning och etik men utifrån en något annan vinkel föll nu i dagarna ned som en bomb i gruv-Sverige med anledning av järnmalmsbrytningen i Pajala. Trots en rekordsnabb process till produktion har verksamheten vid Kaunisvaara nu hamnat i så akuta finansiella svårigheter att det just nu är oklart om verksamheten överhuvudtaget kommer att överleva de kommande månaderna inom rådande struktur. Aktievärdet har fallit som ett sänke med förödande konsekvenser hos småsparare över hela landet. Var kom fördyringen ifrån? Vilka underlag har man byggt sina kostnadsestimat på, och vad har man gjort för att informera ägare i tid när man sett fördyringen komma? De konsult- och utredningsexperter som bidrar till förarbeten, lönsamhetsstudier och andra typer av analys måste också ordentligt rannsaka sig själva i processer som dessa. Samhället behöver förstå vad som hänt och se att resultaten kommuniceras öppet och ärligt till allmänheten. De större bolagen bör också mycket noggrant dela med sig av sin egen expertis, erfarenhet och kunnande i den mån regelverken för börsbolag tillåter det, för att på så sätt bidra till att situationen snabbt hanteras.

Frågan om etik och bolagsstyrning i gruvbranschen handlar om möjligheten för hela sektorn att tillsammans kunna växa med integritet och förtroende. Parallellen till logiken som står att finna i hur krisen i finanssektorn rullades ut är viktig; där framgår tydligt hur kostnader som spridit sig långt bortom sina initiala upphovsmän och ursprung troligtvis kommer att betunga branschen och dess representanter under en lång tid framöver.

Det finns gott om resurser och exempel för hur etik och bolagsstyrning ur ett företags eget samhällsansvar (ofta kallat Corporate Social Responsibility, eller CSR) kan beaktas. Euromines, där Sverige är väl representerat, har till exempel gett ut mycket tydliga riktlinjer för vad hållbar gruvnäring egentligen innebär för dem och dess medlemmar, inklusive principer och stöddokument som tydligt lyfter fram vikten av bland annat etik, god bolagsstyrning och transparens. Det internationella rådet för gruvdrift och Metaller – ICMM – har å sin sida författat flertalet värdefulla riktlinjer, och Världsbankens privatsektorarm International Finance Corporation (IFC) har skapat standards för genomförande av hållbarhet i hela värdekedjan. Den rapporteringsstruktur många bolag använder, det så kallade Global Reporting Initiative, har också ett så kallat Metals Supplements att tillgå och till och med hemmavid har finansdepartementet själva utformat en egen policy för ägarstyrning som innehåller krav på hållbarhetsredovisning enligt vissa valda fokusområden för alla statligt ägda bolag.

Det finns ingenting att vänta på när det gäller att på allvar lyfta dessa frågor i den svenska gruvsektorn, framförallt gällande behovet hos många av de juniora bolag som saknar tid, kompetens och resurser att tänka kring dessa komplexa frågor i god tid. Det är dags att vända blad i debatten, bjuda in till ärliga samtal och tillsammans med de juniora bolagen bygga verksamheten från grunden och upp. Frågan om etik och styrning bör vara en central utgångspunkt för ett sådant samtal.

Martin Hallberg, grundare och vd konsultföretaget UpHigh

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Infrastrukturinvesteringar

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News