Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Dags för snabba järnvägar också i Sverige

Över 30 länder bygger snabba järnvägar, men i Sverige står utvecklingen stilla. Exempel från Spanien visar att sträckan mellan Stockholm och Köpenhamn är som gjord för höghastighetståg.

Publicerad: 20 mars 2012, 11:36

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

KollektivtrafikJärnväg

Blir du mer än 5 minuter sen på järnvägen mellan Madrid och Sevilla får du pengar tillbaka. Det händer sällan. Punktligheten är över 99 procent. Det kan jämföras med sträckan Stockholm – Malmö, där ungefär hälften av tågen kom i tid förra året. Det beror på att det är trångt på södra stambanan.

Vi behöver bygga nya spår för ökad kapacitet och då är det rimligt att vi bygger moderna spår för högre hastigheter. Kapacitetsutredningen från Trafikverket, som presenterades 17 februari skriver att sådana höghastighetsjärnvägar inte är samhällsekonomiskt lönsamma. För tre år sedan konstaterade en statlig utredning motsatsen; att dessa järnvägar visst är lönsamma. På Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm har man funnit detsamma.

De skilda resultaten beror på att man använder sig av olika prognosmodeller. Med Samvips mer utvecklade metod finner man det lönsamt att bygga höghastighetsjärnvägar i Sverige. Men använder man Sampers, vilket Kapacitetsutredningen gjort, är det olönsamt. Som framgår är modellerna osäkra redskap för beslut.

När man beslöt att satsa på nya järnvägar i Spanien, gjorde man det utan att förlita sig på olika beräkningsformler. I stället såg man nyttan med att kunna binda samman olika delar av landet. Och man kan glädja sig åt en investering som bär sig, både företagsekonomiskt och miljömässigt. Under de tio första åren med höghastighetstågen Madrid - Sevilla halverades både andelen bilresor och antalet flygresenärer. Antalet tågresenärer fyrfaldigades och utgör 54 procent av alla resenärer på sträckan. Avståndet Madrid – Sevilla motsvarar sträckan Stockholm – Köpenhamn.

Internationellt har järnvägen fått en renässans. Man bygger nya snabba linjer för hastigheter mellan 220 och 350 km/timme. Motivet är att man inser att snabba och miljövänliga förbindelser främjar en hållbar utveckling. I Europa har nu Belgien, England, Finland, Frankrike, Holland, Italien, Polen, Portugal, Turkiet, Tyskland, Schweiz, Spanien och Ryssland snabbjärnvägar. I Asien har Kina, Sydkorea, Japan och Taiwan sådana banor. USA, Kanada, Brasilien och Indien är andra exempel på länder där man beslutat bygga. Inom några år har ett trettiotal länder snabbare järnvägsförbindelser än Sverige.

Det sägs ibland att Sverige är för litet och glesbefolkat för att det ska vara motiverat att satsa på en högklassig järnväg. Men Europakorridoren Stockholm-Köpenhamn med mellanliggande landskap har 5,4 miljoner invånare. Med en så snabb och attraktiv järnväg blir dess upptagningsområde alla de län som banan trafikerar. Banan avlastar även stambanan så att fler godståg och pendeltåg kan få plats där.

Det finns många, även moderata region- och kommunpolitiker som skulle glädjas om Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skulle våga satsa som statsmannen och finansministern Johan August Gripenstedt gjorde när han för 150 år sedan drev igenom att Sverige skulle bygga ut järnvägen. Då satsade det fattiga Sverige en procent av BNP under många år på nya järnvägar. I dag anser regeringen att vi bara har råd med fjärdedelen så mycket.

Det har under senaste åren diskuterats mycket om vilka län som ska gå samman i nya regioner. Resultaten har väl varit tveksamma. Men genom att i praktisk handling bygga samman olika län med modern järnväg går vi från ord till handling.

Ulf Flodin, vice ordförande föreningen Svenska Järnvägsfrämjandet

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

KollektivtrafikJärnväg

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News