Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

Brist på investeringar gav parasiter i dricksvatten

SKL hävdar att inga fakta stödjer att det finns ett samband mellan parasitutbrott i dricksvattnet och kvaliteten på kommunernas vatten- och avloppssystem. Men om man följer diskussionen i Östersund så talar man där om uppskjutna investeringar som en förklaring till parasitutbrottet hos dem, replikerar VA-Faktas Hampe Mobärg.

Publicerad: 28 januari 2014, 14:37

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

InfrastrukturinvesteringarVA-system

REPLIK. Inga fakta stödjer ett samband mellan parasitutbrott i dricksvattnet och kvaliteten på kommunernas vatten- och avloppssystem. Det skriver Gunilla Glasare, avdelningschef SKL, i sin replik i Dagens Samhälle  20 januari, till VA-Faktas ursprungliga debattartikel.

Där är vi inte helt överens. Om man följer diskussionen i Östersund, så talar man om uppskjutna investeringar som en förklaring till utbrottet. Det är också uppenbart att vi har olika uppfattning om vilka risknivåer i VA-systemet som är acceptabla. Som en av flera indikationer på statusen i VA-systemet så utfärdades det i snitt 52 kokningsrekommendationer per år i Sverige mellan 2000 och 2011. Det anser vi är för mycket. Vi är övertygade om att både hälsa och plånbok skulle gynnas av att ha en betydligt mer proaktiv syn på underhållet än i dag, det vill säga att underhålla innan det går sönder.

Det som hände i Östersund och den senaste tidens frekventa vattenläckor runtom i landet, är en påminnelse om problematiken med den inbyggda kortsiktigheten när det kommer till investeringar i VA-systemet – man vinner för det mesta varken väljare eller politiskt erkännande genom att satsa på långsiktiga och osynliga investeringar. Därför tycker vi det är viktigt att det förs en diskussion som hjälper politiken att fatta beslut innan det drabbar medborgare än mer än i dag.

Glasare framhåller även att det inte går att koppla ihop ålder och kvalitet. Och visst skiljer sig livslängden åt för till exempel olika material, men oavsett livslängd behöver näten förr eller senare förnyas. Den tekniska livslängden på VA-nät brukar antas till cirka 100 år, sedan ökar risken för läckor och medföljande negativa effekter så som störningar i vattenleveransen och kokning av dricksvattnet. I dag har vi i snitt en utbytestakt på 260 år i Sverige! Det skiljer sig naturligtvis åt mellan kommuner beroende på förutsättningar, men vi vet att vissa kommuner har svårare än andra att leva upp till ansvaret, och frågan är hur hållbar dagens situation är.

Vi är inte ensamma om att ha uppmärksammat utmaningar i Sveriges dricksvattenförsörjning - regeringen tillsatte i somras en utredning som ska identifiera nuvarande och potentiella utmaningar för en säker dricksvattenförsörjning i landet, på kort och på lång sikt. Glasare lyfter själv upp flera områden som lämnar mer att önska och konkreta förslag på hur staten, länsstyrelserna och Livsmedelsverket kan öka sitt stöd till kommunerna - och vi håller med om att det finns mycket att göra. Det kommunala ansvaret för dricksvattenförsörjningen är inget lätt ansvar, och därför är det stöd som i dag ges av SKL och andra centrala aktörer så som Svenskt Vatten, efterfrågat och otroligt viktigt.

Jag kan inte mer än hålla med och stryka under Glasares uttalande om att ”Dricksvattenförsörjning är ett kommunalt ansvar, men också ett nationellt intresse”. Det antar jag att den av regeringen nytillsatte utredaren också kommer ta fasta på. Som Glasare signalerar kommer det krävas tydliga nationella åtgärder för att säkra vårt VA-system och rent dricksvatten i framtiden.

Hampe Mobärg, samordnare VA-Fakta samt vd Maskinentreprenörerna

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News