Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Infrastruktur

300 miljoner hål i Madeleine Sjöstedts (FP) glädjekalkyl

När Tele2-arenan planerades så gick det ansvariga borgarrådet Madeleine Sjöstedt ut och konstaterade att bygget och driften i stort sett skulle bli gratis för stockholmarna. Nu har det avslöjats att kontraktet som Stockholms Stad tecknat med den amerikanska nöjesjätten AEG kommer kosta stockholmarna 300 miljoner kronor. Madeleine Sjöstedts förklaring lyser med sin frånvaro. Det skriver Barry Andersson, före detta ordförande i Stockholm stads fullmäktige.

Publicerad: 28 februari 2014, 09:47

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.


Ämnen i artikeln:

Infrastrukturinvesteringar

Svenska riksdagsval brukar präglas av frågan om vilken typ av förtroende väljarna har för de olika alternativens förmåga att hantera ekonomin. Det är en fullt rimlig utgångspunkt. Samtidigt påverkas den genomsnittlige väljarens egen ekonomi långt mycket mer av den kommun man bor i. Vilka beslut som fattas där. Hur den ekonomiska stabiliteten och långsiktiga planeringen av kommunens ekonomi ser ut, har större direkt påverkan på den enskildes plånbok. Det är därför konstigt att denna fråga inte diskuteras mer inför kommunvalen. Eller för att gå mer rakt på sak: vad gör våra kommunpolitiker för våra pengar, och får vi valuta för det dem gör?

Frågan väcks återigen när turerna kring Tele2-arenan rullas upp, gång på gång. Senast avslöjades det att kontraktet som staden tecknat med den amerikanska nöjesjätten AEG kommer kosta stockholmarna 300 miljoner i förlust de kommande fem åren. När arenan planerades och diskuterades så gick det ansvariga borgarrådet Madeleine Sjöstedt ut och konstaterade att bygget och driften i stort sett skulle bli gratis för stockholmarna. I denna tidning menade hon i en debattartikel att ”Stockholm har skrivit avtal med AEG, som är ett av världens största och mest framgångsrika bolag inom underhållning och sport, om att sköta driften. Detta upplägg säkrar att skattebetalarna inte belastas av bygget.”

Det var ett naivt uttalande redan då, nu vet vi att det är helt och hållet fel. Än har jag inte sett någon förklaring från Sjöstedt om detta 300-miljonersglapp mellan hennes glädjekalkyl och den bistra verkligheten. Att vara naiv är inget brott, även om det brukar straffa sig i politiken på sikt. Men turerna kring arenan sätter fingret på just frågan om hanteringen av våra skattepengar i kommunerna, något som jag tycker borde få ta större plats i de lokala valdebatterna.

I mindre kommuner dyker den upp ibland. Inte sällan handlar det om ett påkostat äventyrsbad som någon entreprenöriell kommunpolitiker driver med den slitna klyschan att det handlar om att ”sätta orten på kartan”. I Stockholm stavas våra äventyrsbad gigantiska arenor. Stora prestigeprojekt som involverar enorma summor, men som knappt väcker debatt. 300 miljoner är ganska mycket pengar, även för en kommun av Stockholms storlek. Framför allt är det pengar som säkerligen skulle kunna ha använts till bättre saker än att se till att ett rikt amerikanskt företag får ett avtal där förlusterna täcks av skattebetalarna – en så kallad ”win-win”-situation för att använda deras språk. Ändå susar detta bara förbi i marginalen i Stockholmsdebatten.

Jag tror att det i dag finns tillräckligt med arenakapacitet i Stockholm. Men uppenbarligen inget helhetsgrepp på vad dessa politiska monument kostar stockholmarna varje år. Och framför allt inte om vi hade kunnat få bättre avtal än de vi har i dag. Anledningen till det är att avtalen är hemligstämplade, gjorda utan upphandling och med minimal insyn.

Ett förslag i all enkelhet vore att sätta ett moratorium på nya arenabyggen tills man rett ut de ekonomiska effekterna av de som redan genomförts. Till detta en genomlysning och offentliggörande av befintliga avtal och varför inte en ordentlig utredning om det går att omförhandla delar av avtalen. Det kan handla om möjligheten att effektivisera driftskostnader och dylikt.

Att bara blöda pengar för att man tecknat dåliga avtal är inte att ta ansvar, då kan det ibland vara bättre att stanna upp och medge att allt inte blev perfekt men att man är redo att titta på vad man kan göra åt det. Jag säger inte att arenorna ska bli den stora valfrågan i Stockholm 2014, men de kan symbolisera ett avstamp inför en viktigare fråga: Nämligen vem som bäst hanterar våra gemensamma resurser. Det är utifrån den måttstocken vi väljare borde bedöma alternativen, även på lokal nivå.

Barry Andersson, f d ordförande i Stockholm stads fullmäktige och f d ordförande i Stockholm Globe Arena

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Infrastrukturinvesteringar

Dela artikeln:

Nyhetsbreven som ger dig bäst koll på samhället

Välj nyhetsbrev